EXAMENSDAGS!

Kan fortfarande inte fatta var tiden har tagit vägen. Det känns som att det var igår som jag var med Martin på min första medåkning i september.

På examensmorgonen blev jag testad på stressfronten minsann. Vi skulle vara i skolan klockan 10, och jag hade självklart lyckats pricka in att ett utsläpp 7.30 den morgonen. 20 hästar ska ut i hagarna, och det ska sopas och snyggas till. Det tar sin lilla tid kan jag lova! Särskilt då jag är helt ny i detta stallet, och varken vet vilken häst som är vilken eller vilken hage de tillhör. Som tur är kunde en kompis följa med och trots ett evigt virrande så var vi klara på en timme. Sen är jag ju tjej.. och en dryg meter hår tar några timmar att torka. Det ligger alltså en viss logistik bakom varenda dusch man tar. Och på examensmiddagen vill man helst inte se ut som en dränkt katt, så jag fick helt enkelt be till högre makter att jag inte hade några halmstrån i håret bara. När jag väl slängde mig in i bilen kunde jag äntligen andas ut! ”Nu har jag ”GOTT OM TID PÅ MIG ATT KÖRA” tänkte jag!

MEN.. det finns en anledning att jag trivs bra som tågchaffis. Mitt lokalsinne är helt värdelöst. Och då ljudet, utan min vetskap, var avstängt på GPS:en, så märkte jag inte att jag missat en avfart och körde till Hyllinge istället för Ängelholm. När jag sedan skulle hitta tillbaka till en motorvägspåfart hade jag virrat i 10 minuter utan att veta var jag egentligen skulle bli av. ”INTE så gott om tid på mig längre”.. Inne i Ängelholm var det vägarbete och GPS:en ledde om mig genom små kullerstensgator. Jag började tveka på om jag ens var kvar i Ängelholm efter en stund xD Ändå lyckades jag vara i skolan 09.59. DEN NI!

Väl framme hade vi en genomgång av vårt slutprov. Jag hade knappt pluggat. Förmodligen för att jag kände att ”detta ska sitta nu!” Jag ska inte behöva råplugga. Allt ska sitta! Och jag använde slutprovet för att avgöra detta.. Och det var skönt att få ut ett slutprov med högsta betyg. De fel jag gjort var övervägande riktigt korkade slarvfel. Kunde nästan bara skratta åt vissa. Med detta avklarat fick vi ta vårt klasskort, och sedan var vi ett litet gäng som tog en öl på ”Stationen” i Ängelholm. Efter detta väntade examensmiddag.

DET VAR SÅ GALET GOD MAAAT OCH EFTERRÄTT! Herregud! De som varit utbildningsansvariga för i år höll sina tal och skämtade om att ”ja, nu måste ju skolan ta ett års uppehåll och återhämta sig efter att ha haft er”. De fick ju inte tillstånd av YH-myndigheten att starta utbildning nästa år, vilket är så synd. Våra lärare pratade lite och de fick sina presenter av båda klasserna. De har varit guld värda! Så duktiga, pedagogiska, engagerade och humoristiska. Alltid kul att ha lektion med Linus och Gunnar! Tillslut var det dags att lämna ut examensbevisen och det var ju nästan lite skräckblandad förtjusning. Mest förtjusning dock!

Och när jag gör något, så lägger jag ofta hela min själ i det! Lugnt sagt. Min examensdag skulle bli bäst. För mig är detta nästan större än studenten, även om studenten är mer hypad och mer ”vanlig” att fira. Så hos mig hade vi ett riktigt examensfirande. Bara för att jag äntligen har hittat rätt bana (höhööö) här i livet. Vi var lite släkt, bästa vänner och gamla klasskompisar, så jag blev lite bortskämd. Hade önskat mig ett longerspö, och fick självklart två. Mamma och pappa betalade bland annat mitt ägarbyte hos SWB för Honey, och jag fick en helt egen järnväg. Det första som hände var att lok&vagnar körde fast på en bro med lövhalka.. attans!

Jag hade ju önskat mig en tågtårta, men mina föräldrar sa att vi var alldeles för sent ute med att beställa. SÅ.. jag förväntade ju mig en vanlig tårta. Tills vi flyttade in från trädgården på kvällen för att äta efterrätt. Och till min stora förvåning står det ett PÅGATÅG på bordet. Jag stod nog bara och gapade en stund. Inte konstigt med tanke på hur grundlurad jag hade blivit. Nä men, ett pågatåg, med backspeglar, helljus och koppel fick förgylla den sista tiden av min kväll.

Vad ska man säga. Jag kommer sakna min klass. De har ofta varit ”pain in the ass”, men vi har skrattat så mycket! Sällan ”med varandra” utan snarare ”åt varandra”. Men det är också jargongen vi har i min klasshalva. Jag kommer sakna järnvägsskolan. Linus och Gunnar! Jag kommer sakna att köra godståg. Väldigt mycket. Men jag trivs grymt bra på pågatågen, så det känns helt rätt!

Nu är jag examinerad lokförare, med ett jobb som börjar på måndag och har en häst, som för tillfället är lite ledsen i bakbenen. Jag vände livet upp och ner på mindre än en vecka och nu börjar allvaret. Och det är inte förrän nu som jag insett att jag kommer tjäna pengar. Jag valde inte utbildningen för pengar och när folk nämner lön så ryggar jag nästan tillbaka. ”Shit, ska jag tjäna pengar? Få en ordentlig lön?” Det kommer kännas helskumt. På måndag är det dags för min första utbildningsdag på Arriva. Vi är tre tjejer från klassen som kommer jobba i Helsingborg, varav jag och Lottie börjar på växlingen redan nu. Pågatågen får passa sig. För här kommer… 😉NHAdJjuevo3UJnfS-Q30WnbuJQo-2.jpg

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 2

Ett lite försenat inlägg efter min andra vecka på Green Cargo, vecka 7.

Första turen gick från Malmö rätt sent på måndagen, varpå vi skulle övernatta i Nässjö och köra hem på förmiddagen, nästkommande dag. Upp körde vi inget mindre än Rc4 1157, alltså ”Svarta Änkan”. Det är ett testlok med ombyggd förarpanel och moderniserad förarhytt. Och självklart är just ”svart” temat i denna modellen.

Hela färden upp var kantad av en hel del stopp tycks jag minnas. Vi kom inte många meter innan vi blev stående för att vänta. Sedan rullade det på ganska snyggt upp till infarten i Eslöv där vi möter ett Öresundståg. Kort därpå ringer det i mobiSIRen. Viktoria svarar. Och i nästa sekund slänger hon sig över D3an och drar en fullbroms. Vi rullar in bredvid perrongen och då nödar hon ut helt. För en sekund var min enda tanke: ”…inte en till?!” Sedan inser jag att det såg tomt ut i spåret framför oss. Jag börjar speja efter signaler, men ser att den framför oss fortfarande står i grönt. Godståg stannar rätt fort när man nödar ut dem kan jag lova. Signalen lades om till rött när vi stannat, och det visade sig vara en obehörig i spåret som rapporterats in till fjärren. De visste dock bara att han var vid en plattform och att vi snart skulle närma oss en plattform. Så det blev tvärstopp för vår del. Vad hände med nödsamtal i sånnahär situationer kan man dock undra. En viss omväg för ett meddelande att gå inom fjärren. Personen i fråga blev omhändertagen på en av plattformarna, medan vi stod på behörigt avstånd och kände hur Eslöv fylldes med lukten av bromsat godståg. Cirka 15 minuter senare fick vi rulla vidare, och färden upp gick utan större svårigheter.

Nästa morgon rullar vi hem med underbart väder och fortfarande ett litet snötäcke efter snöchocken veckan innan. Här passade jag på att visa ett typiskt exempel på hur det går när jag pratar först och tänker sen. Vi kör förbi en sjö där det sitter några och pimplar på isen. Viktoria: ”ÅH! Jag vill också pimpla!” Jag: ”ÅHHH!…men… Om det är is på sjön.. Hur kan fiskarna få luft?” *trumvirvel* Behövde väl bara se minen på min handledare för att påminnas om att bilden jag precis fått upp i huvudet.. av hur fiskarna försöker simma upp till ytan för att ta luft, men gång på gång stöter i isen.. Det är inte så det går till i verkligheten utan endast i mitt morgontrötta huvud.

Vackert med snö, solsken och järnväg!

img_5033a

På torsdagen körde vi återigen upp till Nässjö. Jag glider ibland iväg med tankar och frågor som känns otroligt relevanta för mig, men som man nog ytterst sällan reflekterar över som lokförare. Påväg upp satt jag och funderade över hur brett ett lok är, varpå jag tillslut frågar min allvetande handledare. Jag tittar framåt på banan igen en stund, och när jag sedan vänder mig mot Viktoria så är hon puts väck. Poff! Försvunnen! ”Vad i heeela?!”, hinner jag tänka, innan jag hör ett pustande från golvet och sänker blicken. Och där ligger hon. På golvet. Och försöker jämföra lokbredden med sin egen längd. ”1.70 + lite till.. så cirka tre meter!” kom hon fram till. 3,1 meter var rätt svar. Man får inte vara dum inte!

Sånna här turer kommer bli en stor utmaning för mig! Att komma fram på eftermiddagen och hinna återhämta sig innan 12 på natten. Man ska sova fram till tiden då man vanligtvis somnar. Att försöka ”tvångssöva” sigsjälv vid 18.00 var svårare än jag någonsin trott! Jag råkade först brodera i 3 timmar. Sen råkade jag kolla på ”Stjärnkusken” vid 20.00. Sedan råkade jag hamna i en glödhet diskussion på Facebook om hur sexuellt utnyttjande av ungdomar får gå obemärkt förbi inom ridsporten. Plötsligt var klockan för mycket för att hinna sova. Och plötsligt var det bara att sätta sig i tåget hem.

När jag blir för trött för att sova blir jag pigg. Så 6 timmars sömn på 2 dygn tyckte jag kändes lagom när lördagsmorgonen nalkades. Vi begav oss till Malmö 04 på morgonen. Lite småseg var man, men piggnar till när jag får något att göra. Vi hade tre turer till Trelleborg, vilket ändå är en rolig tur. Dock blev tredje turen ner inställd, då tåget inte nått fram till Malmö. Trots min sömnbrist tycker jag att det börjar gå allt mer skapligt för var dag som går. Fortfarande består godståg av så många fler moment än persontåg. Jag får försöka att lägga ett långsamt pussel med oändligt många bitar dessa veckorna! Sedan råkar man såklart bjuda på lite förvirring ibland. Typ: ”-Förarelev på 1144” *viftande handledare* ”Nä… 4411 menar jag ju!” Fjärren: Haha! Jadu det var en jäkla skillnad”

Denna nyutlagda rälsen mellan Vislanda – Mosselund är ju så häftig. Man får passa sig så man inte blir hypnotiserad av att se järn kringla sig sådär. Som ”Kolasnören” :’)  Och i helgen bjöd hästarna på vårkänslor! Håller hårt i hatten så jag slipper ännu ett angenämt besök på akuten.

// Fanny

Nytt år – Nya utmaningar

Jag får väl börja med att önska alla en god fortsättning och hoppas på att ni haft en härlig jul! Nu har ju kylan börjat infinna sig även här i skåneland, och det kan intygas när flera av barnen i min ridgrupp började gråta uppgivet efter 30 minuter för att de frös så de skakade..

Årets första skoldag gick av stapeln i onsdags och det var växlingspraktik på skolans egen bangård som stod på agendan. Morgonen började något förvirrat, då vi började klockan 8, en timme tidigare än vanligt. Jag var den enda som dök upp av de fyra personer som skulle varit där. Runt niotiden trillade det dock in två förvirrade klasskompisar till, så jag slapp både köra lok, lägga om växlar och vara signalgivare själv som en stackare fått vara dagen innan :’)

Dagens uppgift var att flytta fem vagnar från ett spår till ett annat, och dessutom byta ordning på dem. Till vår tjänst hade vi skolans T43:a, som det dessutom var första gången jag körde eftersom jag missade dieselläran. 16 meters brummande monster!

Sikten från dendär makapären är ju obefintlig! Jag blev nästan lite förskräckt någon sekund, men fick koll på reglagen ganska snabbt. När man kör i så låga hastigheter som vi gör när vi kör emot vagnar eller passerar övergångar, så är den en viss teknik att inte bromsa fast sig med lokbromsen. Det gäller att bromsa, lossa, bromsa, lossa för att inte hjulen ska låsa sig och glida. Fick några tvärstopp, men lyckades rätta till det så det blev mjukare inbromsningar.

Här under kör Fredde loket och Björn står på fotsteget och visar ”back” för att köra emot vagnarna längre bort. Detdär med ljussken, vagnar och om man ska visa ”fram” eller ”back” kan bli lite klurigt när man väl står där, även om vi har blivit grillade med det i TTJn.

Det är ju inte så enkelt att rött ljus alltid är bakåt och vitt ljus framåt! Här får ni lite hjärngympa: – Åt vilket håll kommer loken på bild 1 & 2 köra? Signalgivaren visar ”framåt”. – Åt vilket håll kör loken på bild 3 & 4? Signalgivaren visar ”back”.

Svar: Bild 1: Lampornas sken gäller. Loket kör till höger (vitt sken).

Bild 2: Loket har nu en vagn på den ”vita” sidan och detta blir då ”bakåt”. Loket kommer köra åt vänster.

Bild 3: Lika många vagnar på varje sida & då gäller lampornas sken igen. Loket kör åt vänster(rött), då signalgivaren visar ”back”. 

Bild 4: Flest vagnar på vänster sida, vilket då blir ”bakåt”. Signalgivaren visar ”back” och loket kör till vänster.  

Slutligen får jag väl ta att berätta vart LIA-2, vecka 6-15, kommer att tillbringas. Många har redan haft sina aningar och ni har varit på rätt ”spår”. Haha!

img_2636-2

Det blir Green Cargo – Malmö, med handledare Viktoria den här gången. Jag är jättenöjd med att ha fått denna platsen, och lite Girlpower på det!

// Fanny