LIA-3, vad blir det av mig?

Såå! Nu har jag äntligen skrivit mina sista grundläggande prov i skolan och gett mig ut på min sista LIA. Vi är ju ett gäng på 34 stycken oslipade diamanter som om TrettioTvå dagar tar examen. Ehm. Okej? Vad hände? Hur kan tiden ens gå såhär fort?

Och min sista LIA blev på självaste Arriva Helsingborg. De flesta har faktiskt gissat på att det skulle bli Green Cargo. Eller snarare ALLA som inte vetat, har gissat på Green Cargo. Och jag trivdes verkligen superbra med körningen på GC och det kändes lite vemodigt att tacka nej till en anställning där. Samtidigt så känns det väldigt rätt att vara här på Arriva också. Det känns bra att ha en positiv känsla från båda företagen man varit på. Jag har iallafall hunnit göra min första vecka och även skrivit kontrakt på timanställning för i sommar. Det ser ju lite annorlunda ut då Arriva inte påbörjar sin utbildning av lokförare förrän i September. Jag har varit lite påstridig på den fronten och verkligen inte velat sitta sysslolös i sommar. Och nu blev det bestämt att jag och en klasskompis ska få vara på växlingen i sommar, och få lokförarbiten i höst. Det bästa av situationen helt enkelt! Och det känns super!

IMG_6440ab.jpg

Min första vecka har varit väldigt lärorik. De tre första dagarna tillbringade jag med Philip på växlingen. Lite klurigt. Helt nytt tankesätt med planeringen och mycket ringande hit och dit när allt inte klaffar. Men det ska nog gå att få rätsida på detta med!

I fredags började jag min körning på linjen. Och jag blev allt lite glad när jag insåg vem jag skulle köra med. Nämligen den första som jag någonsin körde ett pågatåg med! Efter min första ”medåkningsvecka” på Green Cargo, så ordnade ju Martin så att jag fick köra Pågatåg till Helsingborg med hans gamla handledare Mats. Och självklart är det just Mats som jag ska tillbringa lite tid med nu.

Under vår första tur så kände jag mig verkligen som Bambi på hal is! Hela känslan som jag hade fått från LIA-1. Att bromsa mjukt, men ändå komma in mot plattformarna med hastighet för att inte tappa. Äh, det var som bortblåst. WAAAH! ATC:n piper och byter hastighetsbesked stup i kvarten. 10-övervakningarna ligger och lurar jämt och ständigt. Ojojoj, vilken tvärvändning det blev för min nu väldigt ingrodda godshjärna. MEN! Shit vilken framförhållning jag har i min körning nu! Tackar mina tio veckor med Viktoria och godståg för det! Soligt var det iallafall när vi begav oss upp mot några breddgrader jag aldrig besökt med Pågatåg. Nämligen Kristianstad, Bromölla och Karlshamn. Och det var klurigt. Ny bromsteknik. Nya banor och nya ställen att lära sig bromspunkter på. Det blev en uppvärmningsdag som jag inte var sådär jättenöjd med direkt, men jag MÅSTE börja inse att man inte kan lära sig allt på en minut eller två.

Igår körde vi ned till Ystad där jag faktiskt började på tillbaka lite feeling i ”bromshanden”. Sedan begav vi oss ned mot Simrishamn, där jag inte heller varit så den banan var stängd under hela min första LIA. Det var spännande med lite system M, då vi endast läst om det i TTJ:n. Hela grejen med K-möte, ankomstanmälan och detta ytterst moderna sätt att köra tåg på är ju lite kul. Dock kändes det betydligt mer hightech än jag tänkt mig, så nog tusan löste det sig bra.

Idag hade vi 3 vändor till Hässleholm, vilket faktiskt är bra då jag måste nöta, nöta & nöta in alla bromspunkter. Idag kändes det väldigt bra med körningen. Jag har fått tillbaka min lilla känsla för mjuka inbromsningar igen och har även börjat varva med att köra med vänsterhanden för att få lite utmaning. Första vändan upp till Hässleholm gick bra. Men andra vändan ringer fjärren och säger att vi kommer få stå till i Perstorp då det är en trafikstörning längre fram. Efter en stund får vi veta att det är obehöriga i spåret längre fram på sträckan, och vi var tillslut tvungna att vända på vårt tåg och för att köra tillbaka enligt tidtabellen på andra hållet. Det blir ju alltid ett visst tumult. ”Men jag ska till Stockholm!”, ”Vad händer nu?”, ”När kommer bussen?” och man vet i princip ingenting förutom att bussar är beställda. Sedan är det inte alltid att svenska hjälper i alla lägen!  ”Det är obehöriga i spåret. Du måste omboka din SJ-biljett” är inget man kläcker ur sig på Spanska direkt. Tillslut fick de använda en ”Translate-app” för att översätta. Man får ju hoppas på att det blir en någorlunda ordagrann översättning med tanke på att man inte förstår ett ord av vad som står på det andra språket.

Tredje rundan började med en 5 minuters försening. Vi var klara för avgång 14.17 och vår tågvärd hade ”vridit” för att vi skulle få tågväg ut från Helsingborg. Dock kom där ingen signal. Och till vår förvåning såg vi att Öresundståget bredvid oss hade fått signal trots att det inte verkade vara någon lokförare på plats ens. Tillslut, vilket kändes som en evighet, rullade de iväg och tågex ringde till vårt tåg och förklarade sig. ”Jag blev lurad! Öresundståget ”vred” så tidigt att jag trodde att de skulle hinna rulla innan er”. ÄSCH! Sånt som händer och det var bara att jaga tid så gott det gick, trots att våra tågmöten på vägen upp blev flyttade och det inte flöt på så bra som det hade kunnat göra.

Imorgon väntar en till sväng med Mats innan han tar en veckas semester och jag ska åka med instruktör, samt en annan körlärare ett par dagar. Vi får se hur detta går! ”Som på räls” hoppas jag 😉

// Fanny

Annonser

Vindarna vänder!

Har jag sagt att förra veckan var bra?  Massor med gånger!  Och det var ju tur att jag fick det sagt, för denna veckan har än så länge gått käpprätt åt skogen! 😀 Och det har ju absolut ingenting att göra med otrevliga sjuksköterskor, bilister som nästan klipper en över knäna eller apotekets nya robot som slutar fungera i samma sekund som JAG kliver fram till disken.. Nu börjar det kännas som vanligt igen :’) Förra veckan var nog bara en illusion.

På tapeten just nu är väl hur många ”mil” folk kört när vi var ute. Hur många mil!! Jag har inte ens reflekterat över det! Jag tror ju fortfarande att Malmö-Göteborg är typ.. 5 mil? Enligt mig har jag då kört runt 20 mil, men redan där måste hela sverigekartan ha fallerat och Gauss-Krüger gubbarna vänder sig i graven. Jag har ett väldigt typiskt kvinnligt drag. Det gäller väl inte alla, men många.. Mitt lokalsinne är nämligen planterat i min vänstra lilltå. Alltså inte speciellt nära till hands.

I veckan har vi mycket ledigt då andra gruppen är ute på medåkning. Det är bara att dyka ned i TJJ:ns värld och trycka in alla begreppen i något ledigt fack. Lite lättare nu när man sett en hel del med egna ögon, men plötsligt blev det också betydligt mycket tråkigare än veckan innan medåkningen. Allt har sina för- och nackdelar! Än så länge har jag mest problem med att lära mig skyltnamnen. Betydelsen sitter redan, men att ordagrant kunna namnge dem är ju inte min starka sida! Tur att jag har en trogen kompis med mig om kvällarna. Har ni inte redan förstått att jag är galen, så intygas det härmed officiellt! 😉

hah

Idag hade jag faktiskt en lektion schemalagd på eftermiddagen. Eftersom hela Helsingborg är en byggarbetsplats, dyker inte en enda buss upp på rätt plats vid rätt tidpunkt. Bestämde mig för att traska ned till stan i det härliga vädret, vilket alltid är uppskattat. Halvvägs ned inser jag att jag gått hemifrån en timme för tidigt.. SÅKLART! Jag är definitivt en tidspessimist, men en hel timme var väl lite i värsta laget. Och för att göra det bästa av situationen så bestämde mig för att gå till Campus för att överraska min gamla klasskompisar. Det är inte svårt att beskriva känslan när jag gick in genom dörrarna och möttes av den överfulla cafeterian och de ekande trapporna. Det var ren ångest som kom sköljande över mig! Självklart var kul att se klasskompisarna igen, men jag ångrar inte mitt karriärsbyte för en sekund! Jag är så glad!!!

I skolan var vi bara tre personer idag, vilket innebar att det var simulatordags! Stora simulatorn är självklart sönder, så vi får köra ”lillen”, en X55b, så länge. Jag fick börja med en genomgång av ATC:n i T43:an med lärare1, medan de två andra grabbarna körde med lärare2. Har haft turen att lära mig sååå mycket under min medåkning så det mesta var repetition, men lite nytt satte sig allt. Sedan var det dags för mig att gå in till simulatorn där de andra inte kört klart än. Klasskompis som körde berättade att han och hans handledare missat att stanna vid en perrong förra veckan och fått backa. ”Den stationen missar jag aldrig igen” säger han, varpå det dyker upp en perrong på simulatorskärmen, han missar  U-tavlan med några meter och får backa tillbaka! HAHA! Är det inte ironiskt! Läraren berättar sedan att han råkat trycka på en knapp under morgonen som gjorde att alla träden i simulatorn försvann. Sånna saker kan få mig att dö av skratt! Måste dock varit snabbväxande träd för alla var på plats igen när vi kom på eftermiddagen.

Smått annorlunda när läraren kan ”stay the moment” och förklara eller fråga saker. Hade behövts även i verkligheten ibland tycker jag. Gick himla bra att köra, så på slutet fick jag mest prova att busa, så körde för fort och OSPAde lite vackert vid en 40övervakning. Bättre att prova på låtsats än på riktigt 😀 Och påtal om att prova, så hittade jag denna roliga omröstningsgrejen.  

// Fanny