Storlekens betydelse

Nu har jag gått en vecka på min nya utbildning och redan fått kommentarerna ”Du var inte stor du!”, ”Oj, du var minsann liten!” och när man sedan kommer hem till farmor på fika så säger hon (liksom de flesta andra mor/far-föräldrar) ”Men OOOOJ va mager du blivit! Du måste äta upp dig om du ska orka!”

SUCK!

Nej! Jag är inte speciellt stor! Jag är en tjej på 170cm och 50 kg. Jag är allt annat än stor, men vad har det med saken att göra? Vad jag vet var vi inte tvungna att fylla i vikt, längd och hur mycket man tar i bänkpress när vi sökte denna utbildningen. Eller missade jag kanske just det pappret?

Jag är inte så stor, men jag har egenskaper som jag uppskattar så mycket mer. Jag jobbar med hästar. Och det innebär inte att jag står och kammar på min älskling med en rosa borste om dagarna. Vi sköter en del av en verksamhet. Det ska mockas till 20 hästar, packas 400kg hö, fodras, passas upp och släpa djuren in och ut. VARJE DAG. Dessutom sysslar vi med sårvård, vilket jag är ytterst fascinerad av. Ni vet själv hur obehagligt det är med ett riktigt köttsår som ska tvättas. Ont gör det! Även på hästarna. Ändå står de (oftast) ganska snällt och låter oss tvätta ben, droppa i ögon, slita och dra. När de egentligen hade kunnat skada eller döda oss med en spark eller ett felkliv.

Jag brukar inte reflektera över vilka egentliga faror jag utsätter mig för med detta jobbet. Jag använder inte hjälm och skyddsskor när jag jobbar från marken längre. Man blir lat och tänker inte på vad en spark mot ens huvud kan göra. Man går med 500kg häst i ena handen och 500 i andra. Oftast går det bra. Och när dessa flyktdjur, på sammanlagt ett ton, blir rädda och kastar sig åt varsitt håll. Då spelar det ingen större roll om du är 50kg kvinna eller 90 kg man. Jo, du håller eventuellt lite längre som man. Kvinnor går av på mitten direkt. Vilket säkert kan ha sina fördelar! höhö..

NÄ! Det hela handlar om teknik. Planera, förutse och uppskatta. Kan jag förutse en fara, måste jag alltså agera innan något hunnit hända. Ser jag något som inte kommer gå att passera, får jag helt enkelt ta en annan väg. Eller så uppskattar jag att det bara går att ta en häst i taget just idag, eftersom de beter sig som galningar i hagen. Därför tror jag att järnvägen tilltalar mig. Det spelar ingen roll hur hårt jag drar i några spakar eller trycker på några knappar. Det spelar ytterst lite roll hur hårt jag hänger i grimskaftet på en livrädd häst, för den har redan glömt att jag är där. Båda yrkena handlar om att förutse hinder, faror och oväntade situationer. Det är galet stora krafter vi handskas med och man får bli lite smutsig om det krävs! Min storlek kommer säkert spela roll om jag ska ut släpa på tunga saker, men jag får väl fjäska till mig nån stor och stark karl den dagen. Detta är mina framtida jobb och jag älskar det! Varje dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

// Fanny

 

 

Annonser