Ingen spänning i min vardag inte!

Igår gjorde vi ett nytt försök med en likadan tur som vi hade när allt slutade i diesellok. Första destinationen var Ystad, precis som dagen innan. Vi rullade ner genom Råå-banans kringelikrokar och allt flöt faktiskt på! Vi körde lite extra ecodriving, rullade från station till station. Det flöt på toppenbra. Tills vi kom in mot Billeberga och jag tyckte att det tystnade lite väl i vagnen. OCH mycket riktigt!!!

IMG_6883

Spänningen var puts väck. Som tur var hade vi fart uppe och hade en perrong att rulla in till. Det vara bara att trycka skämskudden över ansiktet och tycka ut ”Vi står nu stilla pågrund av spänningslös kontaktledning” i PIS:en. Självklart var det kö när man ringde fjärren. Där satt man och filosoferade om det kanske var någon annan bro som var strömförande idag eller vad som nu hade hänt.. Kanske dags för alla att gå med gummistövlar i förebyggande syfte. När det väl gick fram signaler till fjärren så visste de ju direkt vad man ringde om. Strömmen hade tydligen brutits och skulle komma tillbaka inom kort. PJUH!!!!!! Vad är oddsen att allt bara ska krångla?! Dock så blev vi ju några minuter sena när vi rullade vidare mot Teckomatorp. Och det var inte bara vi som blivit sinkade. Vårt möte från Eslöv var LIIIITEEE sent. Vi fick lämna 15 minuter försenade när det var vår tur att rulla ner mot Eslöv. I Lund låg det tågväg för ett X2000 innan vi kunde köra vidare också, varpå vi blev ännu mer sena. När vi närmade oss Burlöv ringde driften och meddelade att vårt tåg nu var så sent att det inte skulle kunna komma ned på Ystadbanan. Istället skulle vi få tömma tåget på passagerare i Hyllie och hänvisa dem till Ystad-tåget efter. Detta låg dock inte speciellt långt bakom oss, så det kunde ju varit betydligt värre.. Det var bara att kalla fram tågvärden för att informera om de nya påhitten. Så klart blir resenärerna irriterade när ingenting fungerar, och tyvärr så blir ju tågvärdarna som får bli lite bollplank för allas upprörda tankar. Detta är ju dock omständigheter som är svårt att skylla på någon. Allra minst Skånetrafiken eller tågvärden. Shit happens. Sometimes some very tough shit. Sen är kanske inte alla lika roade av att sitta på ett stillastående tåg som jag är 😉

Vårt nu tomma tåg fick vi köra ned till Svågertorp och stå där tills vår ordinarie tid var inne då vi egentligen skulle kommit upp från Ystad igen. Och det blev ju en bra stund. Men.. nu har jag sett Svågertorps plattform riktigt ordentligt iallafall.

IMG_6884

Vi körde upp mot Malmö för en liten matrast. Sedan tyckte vi faktiskt att det fick räcka med klödd för denhär dagen. Tills vi insåg att någonting inte stod rätt till. Järda började ropa ut spårändringar och ändrade avgångstider. Tydligen hade ställverket i Hyllie havererat. Någon megasäkring hade gått. Som tuuur var, så kunde vi både köra ned till Trelleborg och tillbaka upp till Kävlinge utan några större svårigheter. Det var alltså ett ganska snabbt fixat problem i jämförelse med de senaste dagarnas kaos!

IMG_6893

Vi vände snabbt i Kävlinge och rullade ner mot Trelleborg igen. Här utan några som helst problem. Vi lyckades till och med rulla upp mot Helsingborg utan några större bekymmer. När vi närmade oss infarten Kävlinge, så ringde fjärren: ”Hej, ehm.. exakt var befinner du dig just nu?”.  ”Öhhm, infarten Kävlinge passerade vi precis” svarade jag. ”Jaha. Har du signal?” Och självklart blir man helnojjig. Vad visade förra signalen? Är jag färgblind. Ser jag inte skillnad på rött o grönt? Har Atcn låtit bli att pipa på mig? Tydligen hade det skett något sorts transmissionsfel, och de kunde väl inte se var vi var eller hur det låg tågväg. Någon minut senare ringde en annan fjärr och frågade ”Exakt var är du nu?”. ”Plattformen Kävlinge” svarar jag.  ”Hur ser signalbilden ut?” ”Jodå, den ser bra ut, vi ska hem”.  Och ja.. ”Transmissionsfel i hela Skåne” lät lite trist tycker jag. Vetinte riktigt om hela TC gav upp en stund där. Som tur var hade vi tågväg åt rätt håll och signal hela vägen. Sedan kunde ställverket i Helsingborg lägga för oss in till Knutpunkten, så hem kom vi!

Åh herregeud. TC kan inte haft några roliga dagar i veckan. Eller så har de haft superkul, vad vet jag? Beställa lite diesellok och köra Russian roulette 😉 Vad är väl en dag på järnvägen! Den kan vara dötrist.. och långtråkig… och alldeles… alldeles underbar!

// Fanny

Annonser

Murphys law

”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Och idag var det återigen järnvägens tur att tacka för sig! Närmare bestämt kontaktledningen.

Imorse vaknade jag av ett trevligt Facebook-inlägg från min klasskompis! Signalen hade slått om till rött framför dem, så de hade åkt på en OSPA-B. Medan de står och fyller i blankett så bränns kontaktledningen av och lägger sig ovanpå tåget. Så där stod de i Arlöv och fick evakuera en trippel. HUH. Som tur är går jag på kvällsschema framöver, så jag hoppades på att det mesta skulle lugnat ner sig, då vi skulle köra till Ystad vid halv 4 på eftermiddagen.

Mycket riktigt så hade tågen börjat gå, om än med en del förseningar och Öresundstågen var inställda på sträckan. Vi ankom Ystad 5 minuter sent, så jäkligt okej med tanke på förmiddagens bravader. Vi delade vår mult och växlade undan mult1an i Ystad.

Jag är ju en såndär tänkande person, så efter att ha växlat undan vagnen så skänkte jag en tanke till alla insekter som sätter livet till när vi kommer farande i 160km/h. Samma känsla när man fäller upp och ner kåpan för kopplet. Man tar verkligen i ett helt lager av döda småkryp. Jag är ju så blödig när det gäller alla sorters djur! Har tyvärr inte tid för någon begravning för var och en av stackarna! De får sitta där de sitter!

IMG_6852

Upp till Malmö körde vi iallafall, för att efter en liten matpaus åka pass ned till Trelleborg. Här började faktiskt ett spännande äventyr! Vi stod nere vid spåret där tåget skulle ankomma. Dock visade sig tåget vara inställt uppifrån Helsingborg, och det skulle utgå från Malmö Övre. Vi traskade upp tillsammans med föraren som skulle köra tåget. Från Malmö Övre kör man via Östervärn & Persborg ner mot Trelleborg, istället för den vanliga vägen via Triangeln och Hyllie. Dock så stod den vanliga skyltningen ”Trelleborg via Triangeln” på plattformen. Den sena spårändringen gjorde att vi bara fått med fyra ynka passagerare när vi lämnade Malmö. Vi rullade försiktigt ner mot vår slutdestination, och när vi kommer förbi Persborg så ser jag att linjespänningen försvinner på mätaren. Hela tåget blir tyst. Vi rullar en bit, men ingenting händer. Tillslut bestämmer sig föraren för att stanna innan en signal i Lockarp för att ta reda på vad som hade hänt.

IMG_6860.JPG

Vi fick veta att det brann på Malmö Godsbangård och att det skulle vara spänningslöst på obestämd tid. Våra fyra passagerare meddelades, och vi satt och hoppades på bra nyheter. I HD läste jag om ett godståg som hade havererat i Åkarp, och kunde inte för mitt liv begripa hur allting hängde ihop. Jag som har vänner som sitter på lite ”inside information” gav mig uppgifter om en metallbro som blivit strömförande. Nä ni ska veta hur det snurrade i huvudet på mig! Brand, godståg, metallbro, spänningslöst. What da hell?

Efter lite utredning visade det sig att hela södra Skånes järnväg stod stilla. Ett elfel hade orsakat en brand i en byggnad, varpå man befarade att metallbron i anslutning kunde vara strömförande. Därav tågstopp och spänningslös kontaktledning. Samtidigt hade ett godståg havererat mellan Åkarp och Malmö där det nu är enkelspår pågrund av morgonens nedrivna kontaktledning. Jag är fortfarande inte helt säker på allt dethär eländet stämmer, men en sak vet jag. VI KOM INGENSTANS och vår vagn började bli trött utan spänning. OCH vi stod dumt till, mitt på en bro över motorvägen. Staket runt om oss och det skulle bli en ordentlig vandring om vi valde att evakuera och gå in till Persborg. Tillslut började fjärren överväga att vi skulle få hjälplok för att dra oss in till plattform. Istället kom detta smått tossiga påhitt. Efter mycket vridande och vändande, bestämdes det att det skulle komma ett diesellok och hämta passagerare inklusive personal. Vår vagn skulle stängas och stå kvar där den stod. Asså. Hade jag inte varit så förvirrad över hela situationen så hade jag nog lagt mig på golvet och bara skrattat. Och nog tusan stod jag och flinade när förare och tågklarerare gjorde ”premiärevakuering” på blankett 28. Och dessutom begärde hjälpfordon som skulle hämta passagerarna, istället för vårt tåg.

Självklart var folket inte speciellt muntra efter så lång tid på tåget utan ordentlig prognos eftersom vi inte hade någon information att ge. Annat än att ”det är spänningslöst och inte en människa vet hur länge till..”. Dessutom fanns det folk som inte skulle till Trelleborg från första början, utan till Hyllie. Inte lätt att veta när det står skyltat som vanligt. När det blev klart att passagerarna skulle klättra ut i makadamen för att hoppa ombord i den minimala hytten på ett bullrande lok, så kändes allt helt overkligt. Och även om passagerarna var lite småbuttra efter allt väntande, så tyckte de nog det var rätt häftigt att få åka diesellok. Järnvägen är häftig att se när man aldrig sett den framifrån, utan bara genom sidofönstren.  I våra 40km/h bullrade vi sakta med säkert in på Malmö övre. Och på skyltningen stod det så vackert ”Ankommande tåg från Stockholm” när vi rullade in och stannade. Då skrattade faktiskt alla. Herregud, vilken story att berätta egentligen. Det är inget som händer sådär överdrivet ofta. Men man tager vad man haver, och idag blev det ett Mertz-lok med två glada grabbz, som fick rädda vår kväll.

IMG_6873.jpg

Det blev inte mycket av vår fortsatta tur, utan på Malmö Central mötte vi Jörgen (min handledare från LIA-1) och min klasskompis Lottie. De hade befunnit sig i tunneln in mot Malmö när spänningen försvann, men lyckats rulla in till plattformen. Allihopa skulle ta Taxi upp till Helsingborg. Men mitt i kaoset var det inte många Taxibilar tillgängliga. När vi väl fått tag på en var alla så trötta att vi bara pratade i munnen på varandra och tjattrade som en eller annan hönsgård. Taxichaffören gjorde klart för oss att han minsann behövde en kopp kaffe om han skulle orka köra till Helsingborg, varpå Jörgen seriöst bjöd honom på en kaffe när vi körde inom en bensinmack för att tanka. PJUH! Nä. Det är mycket som händer ute i spåren denna veckan. Imorgon ska vi köra samma tur igen, så jag får hoppas på att det går någorlunda bättre då. Och kom ihåg. Åk mycket tåg! Har ni riktig (o)tur kanske ni får åka diesellok.

// Fanny