EXAMENSDAGS!

Kan fortfarande inte fatta var tiden har tagit vägen. Det känns som att det var igår som jag var med Martin på min första medåkning i september.

På examensmorgonen blev jag testad på stressfronten minsann. Vi skulle vara i skolan klockan 10, och jag hade självklart lyckats pricka in att ett utsläpp 7.30 den morgonen. 20 hästar ska ut i hagarna, och det ska sopas och snyggas till. Det tar sin lilla tid kan jag lova! Särskilt då jag är helt ny i detta stallet, och varken vet vilken häst som är vilken eller vilken hage de tillhör. Som tur är kunde en kompis följa med och trots ett evigt virrande så var vi klara på en timme. Sen är jag ju tjej.. och en dryg meter hår tar några timmar att torka. Det ligger alltså en viss logistik bakom varenda dusch man tar. Och på examensmiddagen vill man helst inte se ut som en dränkt katt, så jag fick helt enkelt be till högre makter att jag inte hade några halmstrån i håret bara. När jag väl slängde mig in i bilen kunde jag äntligen andas ut! ”Nu har jag ”GOTT OM TID PÅ MIG ATT KÖRA” tänkte jag!

MEN.. det finns en anledning att jag trivs bra som tågchaffis. Mitt lokalsinne är helt värdelöst. Och då ljudet, utan min vetskap, var avstängt på GPS:en, så märkte jag inte att jag missat en avfart och körde till Hyllinge istället för Ängelholm. När jag sedan skulle hitta tillbaka till en motorvägspåfart hade jag virrat i 10 minuter utan att veta var jag egentligen skulle bli av. ”INTE så gott om tid på mig längre”.. Inne i Ängelholm var det vägarbete och GPS:en ledde om mig genom små kullerstensgator. Jag började tveka på om jag ens var kvar i Ängelholm efter en stund xD Ändå lyckades jag vara i skolan 09.59. DEN NI!

Väl framme hade vi en genomgång av vårt slutprov. Jag hade knappt pluggat. Förmodligen för att jag kände att ”detta ska sitta nu!” Jag ska inte behöva råplugga. Allt ska sitta! Och jag använde slutprovet för att avgöra detta.. Och det var skönt att få ut ett slutprov med högsta betyg. De fel jag gjort var övervägande riktigt korkade slarvfel. Kunde nästan bara skratta åt vissa. Med detta avklarat fick vi ta vårt klasskort, och sedan var vi ett litet gäng som tog en öl på ”Stationen” i Ängelholm. Efter detta väntade examensmiddag.

DET VAR SÅ GALET GOD MAAAT OCH EFTERRÄTT! Herregud! De som varit utbildningsansvariga för i år höll sina tal och skämtade om att ”ja, nu måste ju skolan ta ett års uppehåll och återhämta sig efter att ha haft er”. De fick ju inte tillstånd av YH-myndigheten att starta utbildning nästa år, vilket är så synd. Våra lärare pratade lite och de fick sina presenter av båda klasserna. De har varit guld värda! Så duktiga, pedagogiska, engagerade och humoristiska. Alltid kul att ha lektion med Linus och Gunnar! Tillslut var det dags att lämna ut examensbevisen och det var ju nästan lite skräckblandad förtjusning. Mest förtjusning dock!

Och när jag gör något, så lägger jag ofta hela min själ i det! Lugnt sagt. Min examensdag skulle bli bäst. För mig är detta nästan större än studenten, även om studenten är mer hypad och mer ”vanlig” att fira. Så hos mig hade vi ett riktigt examensfirande. Bara för att jag äntligen har hittat rätt bana (höhööö) här i livet. Vi var lite släkt, bästa vänner och gamla klasskompisar, så jag blev lite bortskämd. Hade önskat mig ett longerspö, och fick självklart två. Mamma och pappa betalade bland annat mitt ägarbyte hos SWB för Honey, och jag fick en helt egen järnväg. Det första som hände var att lok&vagnar körde fast på en bro med lövhalka.. attans!

Jag hade ju önskat mig en tågtårta, men mina föräldrar sa att vi var alldeles för sent ute med att beställa. SÅ.. jag förväntade ju mig en vanlig tårta. Tills vi flyttade in från trädgården på kvällen för att äta efterrätt. Och till min stora förvåning står det ett PÅGATÅG på bordet. Jag stod nog bara och gapade en stund. Inte konstigt med tanke på hur grundlurad jag hade blivit. Nä men, ett pågatåg, med backspeglar, helljus och koppel fick förgylla den sista tiden av min kväll.

Vad ska man säga. Jag kommer sakna min klass. De har ofta varit ”pain in the ass”, men vi har skrattat så mycket! Sällan ”med varandra” utan snarare ”åt varandra”. Men det är också jargongen vi har i min klasshalva. Jag kommer sakna järnvägsskolan. Linus och Gunnar! Jag kommer sakna att köra godståg. Väldigt mycket. Men jag trivs grymt bra på pågatågen, så det känns helt rätt!

Nu är jag examinerad lokförare, med ett jobb som börjar på måndag och har en häst, som för tillfället är lite ledsen i bakbenen. Jag vände livet upp och ner på mindre än en vecka och nu börjar allvaret. Och det är inte förrän nu som jag insett att jag kommer tjäna pengar. Jag valde inte utbildningen för pengar och när folk nämner lön så ryggar jag nästan tillbaka. ”Shit, ska jag tjäna pengar? Få en ordentlig lön?” Det kommer kännas helskumt. På måndag är det dags för min första utbildningsdag på Arriva. Vi är tre tjejer från klassen som kommer jobba i Helsingborg, varav jag och Lottie börjar på växlingen redan nu. Pågatågen får passa sig. För här kommer… 😉NHAdJjuevo3UJnfS-Q30WnbuJQo-2.jpg

// Fanny

Annonser

Murphys law

”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Och idag var det återigen järnvägens tur att tacka för sig! Närmare bestämt kontaktledningen.

Imorse vaknade jag av ett trevligt Facebook-inlägg från min klasskompis! Signalen hade slått om till rött framför dem, så de hade åkt på en OSPA-B. Medan de står och fyller i blankett så bränns kontaktledningen av och lägger sig ovanpå tåget. Så där stod de i Arlöv och fick evakuera en trippel. HUH. Som tur är går jag på kvällsschema framöver, så jag hoppades på att det mesta skulle lugnat ner sig, då vi skulle köra till Ystad vid halv 4 på eftermiddagen.

Mycket riktigt så hade tågen börjat gå, om än med en del förseningar och Öresundstågen var inställda på sträckan. Vi ankom Ystad 5 minuter sent, så jäkligt okej med tanke på förmiddagens bravader. Vi delade vår mult och växlade undan mult1an i Ystad.

Jag är ju en såndär tänkande person, så efter att ha växlat undan vagnen så skänkte jag en tanke till alla insekter som sätter livet till när vi kommer farande i 160km/h. Samma känsla när man fäller upp och ner kåpan för kopplet. Man tar verkligen i ett helt lager av döda småkryp. Jag är ju så blödig när det gäller alla sorters djur! Har tyvärr inte tid för någon begravning för var och en av stackarna! De får sitta där de sitter!

IMG_6852

Upp till Malmö körde vi iallafall, för att efter en liten matpaus åka pass ned till Trelleborg. Här började faktiskt ett spännande äventyr! Vi stod nere vid spåret där tåget skulle ankomma. Dock visade sig tåget vara inställt uppifrån Helsingborg, och det skulle utgå från Malmö Övre. Vi traskade upp tillsammans med föraren som skulle köra tåget. Från Malmö Övre kör man via Östervärn & Persborg ner mot Trelleborg, istället för den vanliga vägen via Triangeln och Hyllie. Dock så stod den vanliga skyltningen ”Trelleborg via Triangeln” på plattformen. Den sena spårändringen gjorde att vi bara fått med fyra ynka passagerare när vi lämnade Malmö. Vi rullade försiktigt ner mot vår slutdestination, och när vi kommer förbi Persborg så ser jag att linjespänningen försvinner på mätaren. Hela tåget blir tyst. Vi rullar en bit, men ingenting händer. Tillslut bestämmer sig föraren för att stanna innan en signal i Lockarp för att ta reda på vad som hade hänt.

IMG_6860.JPG

Vi fick veta att det brann på Malmö Godsbangård och att det skulle vara spänningslöst på obestämd tid. Våra fyra passagerare meddelades, och vi satt och hoppades på bra nyheter. I HD läste jag om ett godståg som hade havererat i Åkarp, och kunde inte för mitt liv begripa hur allting hängde ihop. Jag som har vänner som sitter på lite ”inside information” gav mig uppgifter om en metallbro som blivit strömförande. Nä ni ska veta hur det snurrade i huvudet på mig! Brand, godståg, metallbro, spänningslöst. What da hell?

Efter lite utredning visade det sig att hela södra Skånes järnväg stod stilla. Ett elfel hade orsakat en brand i en byggnad, varpå man befarade att metallbron i anslutning kunde vara strömförande. Därav tågstopp och spänningslös kontaktledning. Samtidigt hade ett godståg havererat mellan Åkarp och Malmö där det nu är enkelspår pågrund av morgonens nedrivna kontaktledning. Jag är fortfarande inte helt säker på allt dethär eländet stämmer, men en sak vet jag. VI KOM INGENSTANS och vår vagn började bli trött utan spänning. OCH vi stod dumt till, mitt på en bro över motorvägen. Staket runt om oss och det skulle bli en ordentlig vandring om vi valde att evakuera och gå in till Persborg. Tillslut började fjärren överväga att vi skulle få hjälplok för att dra oss in till plattform. Istället kom detta smått tossiga påhitt. Efter mycket vridande och vändande, bestämdes det att det skulle komma ett diesellok och hämta passagerare inklusive personal. Vår vagn skulle stängas och stå kvar där den stod. Asså. Hade jag inte varit så förvirrad över hela situationen så hade jag nog lagt mig på golvet och bara skrattat. Och nog tusan stod jag och flinade när förare och tågklarerare gjorde ”premiärevakuering” på blankett 28. Och dessutom begärde hjälpfordon som skulle hämta passagerarna, istället för vårt tåg.

Självklart var folket inte speciellt muntra efter så lång tid på tåget utan ordentlig prognos eftersom vi inte hade någon information att ge. Annat än att ”det är spänningslöst och inte en människa vet hur länge till..”. Dessutom fanns det folk som inte skulle till Trelleborg från första början, utan till Hyllie. Inte lätt att veta när det står skyltat som vanligt. När det blev klart att passagerarna skulle klättra ut i makadamen för att hoppa ombord i den minimala hytten på ett bullrande lok, så kändes allt helt overkligt. Och även om passagerarna var lite småbuttra efter allt väntande, så tyckte de nog det var rätt häftigt att få åka diesellok. Järnvägen är häftig att se när man aldrig sett den framifrån, utan bara genom sidofönstren.  I våra 40km/h bullrade vi sakta med säkert in på Malmö övre. Och på skyltningen stod det så vackert ”Ankommande tåg från Stockholm” när vi rullade in och stannade. Då skrattade faktiskt alla. Herregud, vilken story att berätta egentligen. Det är inget som händer sådär överdrivet ofta. Men man tager vad man haver, och idag blev det ett Mertz-lok med två glada grabbz, som fick rädda vår kväll.

IMG_6873.jpg

Det blev inte mycket av vår fortsatta tur, utan på Malmö Central mötte vi Jörgen (min handledare från LIA-1) och min klasskompis Lottie. De hade befunnit sig i tunneln in mot Malmö när spänningen försvann, men lyckats rulla in till plattformen. Allihopa skulle ta Taxi upp till Helsingborg. Men mitt i kaoset var det inte många Taxibilar tillgängliga. När vi väl fått tag på en var alla så trötta att vi bara pratade i munnen på varandra och tjattrade som en eller annan hönsgård. Taxichaffören gjorde klart för oss att han minsann behövde en kopp kaffe om han skulle orka köra till Helsingborg, varpå Jörgen seriöst bjöd honom på en kaffe när vi körde inom en bensinmack för att tanka. PJUH! Nä. Det är mycket som händer ute i spåren denna veckan. Imorgon ska vi köra samma tur igen, så jag får hoppas på att det går någorlunda bättre då. Och kom ihåg. Åk mycket tåg! Har ni riktig (o)tur kanske ni får åka diesellok.

// Fanny

 

Arriva – Vecka 2

En ny vecka är avklarad, med kvällsturer denna gång. Det är rätt annorlunda att börja sent och sluta sent. Hela mitt liv har jag gått till skolan på morgonen och kommit hem på eftermiddagen. Även om dygnsrytmen är lite.. förstörd, så känns det bra! Att kunna packa ihop och ta helg, när andra går med tunga steg mot måndagens bestyr. Det är värt sin vikt i guld! Dock märks det hur ovan man är. Till och med min hamster, med inbyggd väckarklocka 22.00, har tappat kontrollen på natt och dag :’)

Det har varit lugnt på järnvägen även denna veckan. Några beläggningar och en ganska härlig lövhalka är vad vi fått träffa på! Under våra två lediga dagar mitt i veckan vaknade man dock upp till en artikel om olyckan i Hallandsås. Säger man att det är ovanligt lugnt på järnvägen, får man smaka på motsatsen illa kvickt!

I tisdags körde vi en tur ner till Ystad. Redan i Lund hade vi problem med fotsteg som inte ville gå in, så vi fick öppna och stänga dörrar titt som tätt. Trots att vi var sena, så var våra möten ännu senare så tiden rann iväg. I Ystad köpte Jörgen mat och när vi skulle åka igen så inser han att maten inte är med i hytten! Den står på Ystadskontoret! Jörgen studsar ut ur hytten, springer iväg efter sin mat o ropar: ”KÖR INGENSTANS UTAN MIG!!!”. Jag och tågvärden står kvar och tittar på varandra.. Sen brast vi ut i asgarv! Vem vet, vi kanske tutar och kör direkt det blir grönt i signalen 😉

Vi körde en tur från Höör ner till Ystad igen, där ersättningsbuss skulle ta passagerarna till Simrishamn. I Svarte, stationen innan Ystad, bad Jörgen min leta fram meddelandet om att ”buss ersätter” i PIS:en. Detta meddelandet var menat att gå ut i Ystad, men i min hast råkade jag trycka på enter, varpå man hör tåget säga: ”Svarte.. är tågets slutstation, härifrån ersätter buss”. HAHAHA! Jag såg framför mig hur passagerarna förvirrat tittar sig omkring, packar ihop och reser sig upp! Som tur är har jag en snabb Jörgen som bad dem åka en station till och en snabb tågvärd som motade in dem till sätena igen. Sålänge jag håller mig till förvirrande fel och inte feliga fel så är jag nöjd!

I fredags körde jag nog ett av mina bästa pass! Just där och då kändes bra rätt igenom. Atc:n var glad, jag var glad och några tågvärdar frågade om det var min sista LIA. Då var det bara min sjätte dag! Ibland får man bara till det helt enkelt.

Lördagsnatten bjöd på lite spännande ståhej! Lönehelg och halloween. Folk är inte bara fulla, de är läskiga också! Jag är evigt glad att jag inte är tågvärd sånnahär dagar. När passet var över fick jag ta över vår bil från dessa galningar som skulle ut och göra stan osäker. Jag var måttligt glad att få köra hem och slippa träffa fler knasbollar den kvällen.

 

Halloween bjöd också på några trevliga fordonsfel. Vi stod på Lund C och jag reflekterade lite över vad det var för pip som hörs när man provar förarövervakingen. Nu i efterhand vet jag inte vad som gick snett i mitt tänkande, för det är ju självklart ljudet till förarövervakningen xD! Jörgen tyckte iallafall att jag kunde prova att släppa foten från pedalen när jag körde, då vi för tillfället inte hade några passagerare ändå. Jag släppte och det började pipa. Jag kvitterade med foten men det fortsatte att pipa. Och så kan man sammanfatta den händelsen. Ett evigt pipande av det äckligt höga ljudet, som inte ville försvinna vad vi än gjorde. Tillslut fick Jörgen koppla om hårdvara/mjukvara för förarövervakningen och då äntligen tystnade det. Vi körde sedan ett tåg upp från Malmö via den halkiga Råå-banan. Det slirade och slirade, och vi provade tillist att koppa bort elbromsen, för att bara bromsa mekaniskt. Det slutade slira helt och bromsade hur bra som helst. Dock så kopplar elbromsen in sig igen efter ish 5 minuter, och när vi närmade oss Ramlösa var jag tvungen att bromsa, trots att elbromsen gått in igen. Det slirade till och plötsligt visade den ena hastighetsmätaren 100 och den andra 120. Visade sig att vi hade två felaktiga hastighetsgivare på samma boggie, och då fungerade bara hälften av motorerna. Detta problemet lyckades vi inte lösa, trots att vi provade snabbroms och lite andra klurigheter. Dock var det ju bara en station kvar till slutstationen och växlaren som tog över i Helsingborg sa att vagnen ändå skulle in på tillsyn. PJUH!

Inatt blev det en nattväxling i Ystad. 8 vagnar hade vi att klargöra, då allt ska vara tipptopp när påven är på besök. Påväg ned satt jag och läste  förarmanualen för x61, medan Jörgen körde. Jag fick lite mer insyn i vad klargörningen innebar, även om det var betydligt mycket lättare att göra det än att läsa om det. Förarmanualen tyder också på hur viktigt kaffe är i denna branschen 😉 Vi rullade hem vid halv 5 imorse och det var lite småhalt hela vägen, vilket är bra träning för mig. Som elev lär man sig fort att i Teckomatorp är viktigt att vara i tid, för där ska körlärare röka! 😀

Imorse kom jag hem och la mig när pappa åkte till jobb. Vaknade sedan lagom tills han satte nyckeln i dörren och kom hem. Han var helt chockad över att jag sovit bort hela dagen, men med tanke på att jag varit vaken i ett dygn var det knappast konstigt. Jag hade dessutom svårt att sova för jag var så uppe i varv. Jag låg i sängen och kollade blocket, varpå jag ”råkade” hitta en grej till Honey som jag letat efter i evigheter. Den kostar upp emot tusenlappen ny, vilket inte riktigt passar min studentplånbok. Nu ska jag bara försöka få det hemskickat från lilla Gotland!

// Fanny