”Varför händer det alltid dig?”

Ja.. Det kan man ju fråga sig. Kanske är det bra att 2016 snart är över. Detta året började med en himla tur! Jag kom in på min drömutbildning & har fått träffa massor med fantastiska människor. Men jag har också stött på en del motgångar. Gårdagen satte ännu ett litet hinder på min väg.

Kan börja med att säga att helgen verkligen har varit hur perfekt som helst egentligen! Jag tillbringade en mysdag i stallet hos ”min” älskade pålle. Jag har länge känt ett litet kall efter att klättra lite högre än vanligt och nu gjorde jag det! Så jävla häftig känsla att veta att jag kan stå där uppe och vifta. På ett halvt ton flyktdjur. Och hon bryr sig inte. Vi litar på varandra!  IMG_7130<z.jpg

Igår var jag som vanligt på Ridgymnasiet och jobbade med mina gamla skolhästar. Eftersom jag och min kollega brukar bli färdiga med stallsysslorna rätt tidigt brukar vi fördriva tiden med att powerwalka i skogen med varsitt energiknippe. Man inser verkligen hur liten man är när dessa gigantiska djur har för mycket energi för att hålla benen i styr. Vi skrattade mest och tyckte att det är kul att hästarna är så levnadsglada!

Klockan tre börjar vi ta in resten av hästarna från hagarna. Allt flyter på som vanligt och de värsta odågorna kommer in utan problem, trots lite studs och stegringar som hör vardagen till. Vi hade bara några pållar kvar när jag går in och ska hämta en av våra minsta, snällaste hästar. Där och då kom ju vändningen på den dagen!

Hästen råkar slå nosen i eltråden, kastar sig mot mig och skallar mig rakt på näsan så jag flyger med huvudet ner i marken. Det gick så fort att jag inte ens hann uppfatta vad som hände. Jag reser mig upp, håller mig för ansiktet och lyckas få tag på hästen med andra handen. Hon har panik & springer runt som en tok. Jag vinglar runt och försöker lugna henne, samtidigt som jag inser att jag blöder och har svårt att andas. Lyckas få in hästen, sen svartnar det för ögonen och jag får hjälp att lägga mig ner på golvet. Lyckades på något sätt ringa min pojkvän och be honom komma. Helst för 5 minuter sedan. Jag kunde varken stå eller gå så han fick bära ut mig till bilen. Det enda jag kunde få fram var typ ”Baksätet! Baksätet!” Så jag låg där, halvt avtuppad i baksätet hela vägen ner till akuten. Mådde galet illa, det snurrade och jag kunde inte ha ögonen öppna. Jag fick total ångest för att jag inte visste hur jag såg ut i ansiktet. Tjej som man är 😉 Jag insåg att jag nog skulle komma att missa hela skolveckan med diesellära. Allt var bara för kaos för att vara sant! Detta är min första hästrelaterade ”hanteringsolycka” någonsin. Ren jäkla onödig olycka. Jag började hantera hingstar redan som 16åring. Men igår insåg jag väl att skenet kan bedra. Det är inte alltid de största, värsta hästarna som får en att stupa i backen.

Vi fick köra ambulansintaget med bilen och en sköterska lyckades få ut smutsiga mig ur sätet och upp på en säng, varpå jag blev uppkopplad till halva världens sladdar. Hon började snöra upp mina skor och jag minns bara att jag mumlade:  ”Öhhe.. SMUTSIGA!!!”.  ”Jo.. Jag kände precis att de var lite leriga” svarade hon. När hon tillslut lyckats få upp snörningen och ska dra av dem så utbrast jag: ”Det är värre inuti!” 😀 Efter att ha mockat 10 boxar och packat 500kg hö, så brukar skorna innehålla en smärre lantbruksbutik ungefär. Och det stämde tydligen.

En specialistläkare kikade på mitt ansikte och det var för svullet för att se ordentligt, men han gissade på en spricka i näsbenet. Sen har jag självklart dragit på mig en rejäl hjärnskakning, men har inga blödningar i huvudet som tur är. Jag minns inte sist jag hade så jäkla ont! Eller jo, när jag bröt svanskotan, men en sånhär smärta i ansiktet och huvudet har jag aldrig upplevt. De ville sätta kanyl med smärtstillande, men jag vägrade det. Ser ingen mening med ta smärtstillande på akuten, då jag inte kan svara på var det gör ont xD Efter 9 timmars väntan på kirurgläkare blev jag bara less på det och bad om tabletter så jag kunde få sova, vilket jag ändå inte kunde. Efter 10 timmar dök läkaren upp och jag fick göra sånnadär standard grejer. ”Kan du stå på tå?” ”Kan du sträcka på fingrarna?” ”Ser du här, hör du där?” Läkaren sa åt mig att vila och att jag förmodligen kommer ha lite svårt med koncentrationen framöver. Men klockan 01 fick jag äntligen tillåtelse att åka hem och vila, om Henrik väckte mig några gånger under natten.

Nu har jag bara en lugn vecka framför mig. Vila, plugga lite lagom och hoppas att svullnaden i mitt ansikte lägger sig snart. Jag är galet glad att denna olyckan inte blev värre! Jag hade kunnat bli trampad och sparkad, men jag hade tur! Även om det gör galet ont, hade det kunnat göra ännu ondare. Jag har lite svårt att äta för det gör så ont att tugga, men får väl dricka desto mer de kommande dagarna. Man får se det positiva i allt och jag får helt enkelt ta nya tag i helgen! Sen är det ju lite tradigt att jag fick smällen i ansiktet. Det första man ser på en person.. Men jag antar att det läker till sig.

Delar lite sanna ord från ett av de bästa citaten jag vet!

”Du hästtjej! Vet du? Du är antagligen otroligt envis. Du har ett jäkla driv och inget, inget kan stoppa dig från att göra det du älskar. Troligtvis tål du smärta mer än de flesta och står ut i tystnad med sådant som andra skulle gå till doktorn för. Du är stark i både kropp och själ. Din mentala kapacitet når inga gränser. Din fysiska kapacitet är mer mental än rent fysisk. Fysisk styrka handlar om hur stark man tror att man är. Du hugger i och jobbar hårt trots att kroppen ibland säger emot. Du är fantastisk!

Jag vill bara säga, ta hand om dig. Det finns gränser. Hästtjej är ett fenomen inom smärtsjukvård. Några av oss hamnar där och de säger ”Jaså, du är en hästtjej. Oöm. Tuff. Ambitiös.” Jodå. Det ska gudarna veta. Upp och hoppa! 
  
Än en gång, ta hand om dig. Vi vet att du gör allt för din häst. Gör du allt för dig själv?

Ta hand om er!

// Fanny

 

Annonser

Några dagars vila

Provet avklarat! Kändes mycket bättre än jag någonsin kunnat förvänta mig med tanke på mängden! På 85 frågor är det 1 fråga som jag med säkerhet vet att jag missat. ”Hur ser du att du trycker in stoppassage-knappen?” ÖHHH.. Det har garanterat nämnts i förbifarten någon gång. Vissa hade snappat upp det men vi var många som inte hade det. Jag skrev två stora nollor i huvudindikatorn, för att ha något relevant att skriva trots att det är fel. Tydligen är det växlingslampan som ska lysa. Retligt!

Efter provet skapade klassen snabbt ”700km/h gruppen”. Vi hade nämligen en uppgift där vi skulle ta fram ett tågsätts STH i linjeboken och fylla i ATCns tumhjul rätt. 70km/h var hastigheten och jag skrev 07 (70km/h) i ATC:n. Det tog inte lång tid förrän vissa insåg att de skrivit 70 (alltså 700km/h) ”Amen de förstår ju vad vi menar iallafall, det går ju inte ens att knappa in i verkligheten” vilket Kalle kontrade med ”Jo, för 630km/h bjuder de garanterat på!” :’)

I torsdags hade vi en förmiddag med seminarium där representanter från räddningstjänst, polis, trafikledning, präst och kamratstödjare fanns på plats. Olyckshantering på schemat alltså! Som vår lärare Ewe uttryckte det: ”Ett mynt har två sidor.. även de nya mynten som kommer nu!”. Lokföraryrket är ett bra yrke, men vi vet alla vad den mörka sidan innebär. Jag tycker att Ewe skötte detta fantastisk bra! Han kom in och bad folk att stänga av telefonerna eftersom detta är viktig information. Han daltade inte utan sa precis som det är. Han tryckte på hur viktigt det är att informera sina anhöriga om vad som kan hända. Om att man aldrig vet hur man kommer reagera när det händer, utan det beror på dagsformen. Räddningstjänsten och polisen förklarade grundligt hur deras arbete går till. Att de är ansvariga för att spola tåget för att inga resenärer ska få se hemska syner. Det är inget trevligt jobb de stackarna har ute i spåret! Jobbet är en roll de måste gå in i, trots att det är känslomässigt tungt. Som sagt, ett mynt har två sidor. Kamratstödjaren var ny och hade inte varit ute på något ärende än, men hon berättade om deras roll i det hela. Sjukhusprästen från Ängelholms lasarett myntade till sist några fina ord om att det bästa sättet att gå vidare och bearbeta, är genom att hålla fast vid de saker som betyder någonting i livet. Visa ord som känns väldigt rätt!

3624

Nu har jag avnjutit 50% pluggfri helg, vilket känns lite annorlunda. Det firades för ovanlighetens skull (eller inte) med att 4-gänget åkte och turade. ”Tura” är ett fantastisk ord! Folk som inte har kopplingar till Skåne ser alltid ut som fågelholkar när man säger det. Man tar en tura när man åker fram och tillbaka på båten Helsingborg-Helsingör. Till detta ingår obligatoriskt ”2 röda, en grön”, alltså röd pölsa och öl. Nu är vi dock en deprimerande syn då jag dricker vatten, Amy dricker Pepsi och de andra två ser plågade ut över ölen. Vi är dagens ungdomar! Vi förstör traditioner! Men.. det är trevligt att inte alltid vara umgås hemma. Och alla vet att om Fanny fått bestämma hade vi stått på en bortglömd bro ute i skogen och tittat på förbipasserande tåg. Inte undra på att jag aldrig får en syl i vädret när det gäller att hitta på saker! 😉

På måndag ger jag mig ut i verkligheten! LIA-1 med Jörgen.

// Fanny