LIA-3, vad blir det av mig?

Såå! Nu har jag äntligen skrivit mina sista grundläggande prov i skolan och gett mig ut på min sista LIA. Vi är ju ett gäng på 34 stycken oslipade diamanter som om TrettioTvå dagar tar examen. Ehm. Okej? Vad hände? Hur kan tiden ens gå såhär fort?

Och min sista LIA blev på självaste Arriva Helsingborg. De flesta har faktiskt gissat på att det skulle bli Green Cargo. Eller snarare ALLA som inte vetat, har gissat på Green Cargo. Och jag trivdes verkligen superbra med körningen på GC och det kändes lite vemodigt att tacka nej till en anställning där. Samtidigt så känns det väldigt rätt att vara här på Arriva också. Det känns bra att ha en positiv känsla från båda företagen man varit på. Jag har iallafall hunnit göra min första vecka och även skrivit kontrakt på timanställning för i sommar. Det ser ju lite annorlunda ut då Arriva inte påbörjar sin utbildning av lokförare förrän i September. Jag har varit lite påstridig på den fronten och verkligen inte velat sitta sysslolös i sommar. Och nu blev det bestämt att jag och en klasskompis ska få vara på växlingen i sommar, och få lokförarbiten i höst. Det bästa av situationen helt enkelt! Och det känns super!

IMG_6440ab.jpg

Min första vecka har varit väldigt lärorik. De tre första dagarna tillbringade jag med Philip på växlingen. Lite klurigt. Helt nytt tankesätt med planeringen och mycket ringande hit och dit när allt inte klaffar. Men det ska nog gå att få rätsida på detta med!

I fredags började jag min körning på linjen. Och jag blev allt lite glad när jag insåg vem jag skulle köra med. Nämligen den första som jag någonsin körde ett pågatåg med! Efter min första ”medåkningsvecka” på Green Cargo, så ordnade ju Martin så att jag fick köra Pågatåg till Helsingborg med hans gamla handledare Mats. Och självklart är det just Mats som jag ska tillbringa lite tid med nu.

Under vår första tur så kände jag mig verkligen som Bambi på hal is! Hela känslan som jag hade fått från LIA-1. Att bromsa mjukt, men ändå komma in mot plattformarna med hastighet för att inte tappa. Äh, det var som bortblåst. WAAAH! ATC:n piper och byter hastighetsbesked stup i kvarten. 10-övervakningarna ligger och lurar jämt och ständigt. Ojojoj, vilken tvärvändning det blev för min nu väldigt ingrodda godshjärna. MEN! Shit vilken framförhållning jag har i min körning nu! Tackar mina tio veckor med Viktoria och godståg för det! Soligt var det iallafall när vi begav oss upp mot några breddgrader jag aldrig besökt med Pågatåg. Nämligen Kristianstad, Bromölla och Karlshamn. Och det var klurigt. Ny bromsteknik. Nya banor och nya ställen att lära sig bromspunkter på. Det blev en uppvärmningsdag som jag inte var sådär jättenöjd med direkt, men jag MÅSTE börja inse att man inte kan lära sig allt på en minut eller två.

Igår körde vi ned till Ystad där jag faktiskt började på tillbaka lite feeling i ”bromshanden”. Sedan begav vi oss ned mot Simrishamn, där jag inte heller varit så den banan var stängd under hela min första LIA. Det var spännande med lite system M, då vi endast läst om det i TTJ:n. Hela grejen med K-möte, ankomstanmälan och detta ytterst moderna sätt att köra tåg på är ju lite kul. Dock kändes det betydligt mer hightech än jag tänkt mig, så nog tusan löste det sig bra.

Idag hade vi 3 vändor till Hässleholm, vilket faktiskt är bra då jag måste nöta, nöta & nöta in alla bromspunkter. Idag kändes det väldigt bra med körningen. Jag har fått tillbaka min lilla känsla för mjuka inbromsningar igen och har även börjat varva med att köra med vänsterhanden för att få lite utmaning. Första vändan upp till Hässleholm gick bra. Men andra vändan ringer fjärren och säger att vi kommer få stå till i Perstorp då det är en trafikstörning längre fram. Efter en stund får vi veta att det är obehöriga i spåret längre fram på sträckan, och vi var tillslut tvungna att vända på vårt tåg och för att köra tillbaka enligt tidtabellen på andra hållet. Det blir ju alltid ett visst tumult. ”Men jag ska till Stockholm!”, ”Vad händer nu?”, ”När kommer bussen?” och man vet i princip ingenting förutom att bussar är beställda. Sedan är det inte alltid att svenska hjälper i alla lägen!  ”Det är obehöriga i spåret. Du måste omboka din SJ-biljett” är inget man kläcker ur sig på Spanska direkt. Tillslut fick de använda en ”Translate-app” för att översätta. Man får ju hoppas på att det blir en någorlunda ordagrann översättning med tanke på att man inte förstår ett ord av vad som står på det andra språket.

Tredje rundan började med en 5 minuters försening. Vi var klara för avgång 14.17 och vår tågvärd hade ”vridit” för att vi skulle få tågväg ut från Helsingborg. Dock kom där ingen signal. Och till vår förvåning såg vi att Öresundståget bredvid oss hade fått signal trots att det inte verkade vara någon lokförare på plats ens. Tillslut, vilket kändes som en evighet, rullade de iväg och tågex ringde till vårt tåg och förklarade sig. ”Jag blev lurad! Öresundståget ”vred” så tidigt att jag trodde att de skulle hinna rulla innan er”. ÄSCH! Sånt som händer och det var bara att jaga tid så gott det gick, trots att våra tågmöten på vägen upp blev flyttade och det inte flöt på så bra som det hade kunnat göra.

Imorgon väntar en till sväng med Mats innan han tar en veckas semester och jag ska åka med instruktör, samt en annan körlärare ett par dagar. Vi får se hur detta går! ”Som på räls” hoppas jag 😉

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 9 & 10

Vecka 9 hade Viktoria semester och jag fick köra med en av Green Cargos instruktörer. Lite småpirrigt till en början men det gick absolut bra när jag blev lite varm i kläderna. Vi började med en tur upp till Nässjö, där det blev mycket träning på att bromsa mot signaler i stopp, både på vägen upp och på vägen ned. Nästa tur gick först med ensamt lok upp till Helsingborg på Råå-banan. Där fick jag mig en liten ”omajgaad”-upplevelse när jag av någon anledning inte såg en ”kör 80 vänta stopp” signal innan vi var precis vid den. Sen bromsade jag lite mesigt, och poff så hade ATC:n haffat mig och vi stod still. Inte alls likt mig att agera så pass sent, men absolut lärorikt att man ibland inte är helt med på noterna. Då var man lite glad att det var ensamt lok som bromsar bra. På de där små banorna kan det ju också vara väldigt kort mellan signalerna och det gäller att hålla tungan rätt i mun. Vidare från Helsingborg körde vi ett tåg till Älmhult för trafikutbyte och sedan nya vagnar upp till Nässjö. Vi åkte sedan ett X2000 tillbaka till Älmhult där vi skulle sova. Jag var så galet trött under passresan. Satt och gäspade upp syret för hela vagnen tror jag :’) Men.. jag har ju lärt mig under dessa 10 veckorna att det är betydligt lättare att ”dygna” än att sova när det är ljust ute. Så direkt när jag la mig på hotellrummet så var jag klarvaken och sov inte en blund. Dock hade vi tur att vårt tåg var klart tidigt i Älmhult, redan innan midnatt faktiskt, så vi kunde tuffa hem redan då.

På vägen hem var det dimmigt som tusan, och vi låg med 0P i förindikatorn hela vägen. Körde i knappt 65km/h på slutet, men kom ikapp gång på gång. Som tur var slog signalen om från ”vänta stopp” till ”vänta kör” precis framför näsan på oss flera gånger så vi slapp för det mesta gå ned och trilskas med 40-övervakade signaler. Det charmigaste med GC måste nog vara att pappret i princip kommer ut ur skrivaren med tillhörande oljefläck! Eller ja, det tar inte många sekunder innan den sitter där iallafall 😀

Min sista vecka var Viktoria tillbaka och vi började med en passresa upp till Halmstad. Där skulle vi som vanligt klargöra lok och grundbromsprova våra vagnar. Jag erbjöd mig att gå bromsprovet då Josef kom på besök. Jag har ju världens mest udda teknik när jag bromsprovar.. Jag går inte ett bromsprov. Jag galopperar 200 meter ”broms till” och 200meter ”broms från”!  Tur att det inte är allt för mycket folk i Halmstad som kan titta snett på en. Men när jag kom tillbaka till hytten satt där två stycken och skrattade åt mig iallafall!

 

Vår sista tur körde vi tåg från Malmö till Sävenäs. Dessa tågen skulle instruktören gillat veckan innan, då han tyckte vi hade haft för korta tåg och att jag behövde lite mer utmaning. Och ja, som ett brev på posten fick vi 600 meter tåg både upp och hem den sista turen!

Hem från Sävenäs hade vi avgång vid 03 på natten. Viktoria konstaterade att tåget var färdigt redan vid midnatt, så vi gick ut tidigare, omedvetna om att ha missat en liten (eller ganska stor) detalj. I vår iver att komma hem tidigare kan vi kanske ha missat att kolla om loket hade kommit in i stall. STANDARD! Vi smög in till lokväxlaren som konstaterade att loket hade en timme kvar till Sävenäs. Det började diskuteras om vi kanske skulle kunna ta ett annat lok, MEN, det var ett Rm-lok vi skulle köra, vilket måste ersättas med två andra lok för att få dra lika mycket. Så det var bara att snällt knata upp till överliggningen, sätta sig framför TV:n och vänta. Det gick dock ganska fort och snart hade vi växlat runt och var påväg med 600 nya meter ner mot Helsingborg.

Detta var ju också den sista turen på min LIA-2. Oj vilken mystisk känsla det var att inse att: ”nästa vecka sitter jag i skolbänken”. Och nörd som jag är.. så har sorterat upp alla körplaner och uppgifter från turerna vi har kört, i veckoordning. Och där har jag klottrat allt matnyttigt som finns att veta. Värdefull mapp detdär! 10 veckors kunskap!

IMG_6132.jpg

Och ja..  Jag har lärt mig så galet- överdrivet- oförståeligt- jätte- super- duper- mega- mycket! Det går nog inte riktigt fatta hur mycket jag egentligen har lärt mig under denna tiden. Jag tror det var runt vecka 5-6 som det började klinga duktigt i huvudet, för där började polletterna falla ned på riktigt! Och jag är världens gladaste som fått köra med Viktoria alla dessa veckorna! Och att hon stod ut med att ha med, trots att folk skakade på huvudet och tyckte att ”man kan ju inte köra med samma elev så länge!!”. I min värld har det varit det bästa för mig. Alla kör ju inte på samma sätt och blir väldigt osäker i migsjälv om jag måste ställa om mig. Dock så är det ju positivt att plocka lärdom av många olika personer, men denna LIAn ville jag bara fokusera på att gå ner på djupet i allt som jag inte har förstått innan. Och då har jag absolut haft rätt handledare! 10 veckor är ju lika länge som ett sommarlov, men det har gått så galet fort. Jag kommer sakna att lära mig sååå mycket, om allting!

Nu väntar tre veckor i skolan. I torsdags hade jag uppkörning i simulatorn, där man kör från Knutpunkten till Åstorp, via Kattarp.  Det var lite halvklurigt när upplösningen är kaos på skärmen och man får sitta & kisa för att se om det är orienteringstavla eller kanske en vägförsignal. Sen sitter man ju på helspänn för att man vet att det kommer dyka upp fel förr eller senare på den korta biten. Mitt i körningen så hängde sig dessutom hela simulatorn, så det var bara att starta om hela maskineriet! Den har ju några år på nacken så att säga..  och videon man kör i är ju från innan Maria station byggdes. Bortsett från lite tekniskt kaos så gick körningen bra, förutom att jag fick en liten tankevurpa när jag fick en order om hastighetsnedsättning utan signalering. Jag ställde ned ATC:n och precis när jag passerade utfartsblockssignalen så tänker jag att ”nu ska jag ringa till fjärren och säga att jag passerat”. Gör jag det? Nej. Jag ringer vid nästa utfartsblock i Hasslarp. Haha, jag insåg mitt misstag i samma sekund som jag gjorde det, så jag är nöjd iallafall! Fick bra kritik om att jag inger ett lugn när jag kör och att jag sätter säkerheten i första hand. Och det är ju så jag vill uppfattas, så jag är glad :’)

Om två veckor ger jag mig ut på LIA-3 som förhoppningsvis lägger grund för en anställning. Sååå gott folk! Kan ni gissa vart denna tågnörden kommer tillbringa sina sista veckor? 😉

// Fanny

Nytt år – Nya utmaningar

Jag får väl börja med att önska alla en god fortsättning och hoppas på att ni haft en härlig jul! Nu har ju kylan börjat infinna sig även här i skåneland, och det kan intygas när flera av barnen i min ridgrupp började gråta uppgivet efter 30 minuter för att de frös så de skakade..

Årets första skoldag gick av stapeln i onsdags och det var växlingspraktik på skolans egen bangård som stod på agendan. Morgonen började något förvirrat, då vi började klockan 8, en timme tidigare än vanligt. Jag var den enda som dök upp av de fyra personer som skulle varit där. Runt niotiden trillade det dock in två förvirrade klasskompisar till, så jag slapp både köra lok, lägga om växlar och vara signalgivare själv som en stackare fått vara dagen innan :’)

Dagens uppgift var att flytta fem vagnar från ett spår till ett annat, och dessutom byta ordning på dem. Till vår tjänst hade vi skolans T43:a, som det dessutom var första gången jag körde eftersom jag missade dieselläran. 16 meters brummande monster!

Sikten från dendär makapären är ju obefintlig! Jag blev nästan lite förskräckt någon sekund, men fick koll på reglagen ganska snabbt. När man kör i så låga hastigheter som vi gör när vi kör emot vagnar eller passerar övergångar, så är den en viss teknik att inte bromsa fast sig med lokbromsen. Det gäller att bromsa, lossa, bromsa, lossa för att inte hjulen ska låsa sig och glida. Fick några tvärstopp, men lyckades rätta till det så det blev mjukare inbromsningar.

Här under kör Fredde loket och Björn står på fotsteget och visar ”back” för att köra emot vagnarna längre bort. Detdär med ljussken, vagnar och om man ska visa ”fram” eller ”back” kan bli lite klurigt när man väl står där, även om vi har blivit grillade med det i TTJn.

Det är ju inte så enkelt att rött ljus alltid är bakåt och vitt ljus framåt! Här får ni lite hjärngympa: – Åt vilket håll kommer loken på bild 1 & 2 köra? Signalgivaren visar ”framåt”. – Åt vilket håll kör loken på bild 3 & 4? Signalgivaren visar ”back”.

Svar: Bild 1: Lampornas sken gäller. Loket kör till höger (vitt sken).

Bild 2: Loket har nu en vagn på den ”vita” sidan och detta blir då ”bakåt”. Loket kommer köra åt vänster.

Bild 3: Lika många vagnar på varje sida & då gäller lampornas sken igen. Loket kör åt vänster(rött), då signalgivaren visar ”back”. 

Bild 4: Flest vagnar på vänster sida, vilket då blir ”bakåt”. Signalgivaren visar ”back” och loket kör till vänster.  

Slutligen får jag väl ta att berätta vart LIA-2, vecka 6-15, kommer att tillbringas. Många har redan haft sina aningar och ni har varit på rätt ”spår”. Haha!

img_2636-2

Det blir Green Cargo – Malmö, med handledare Viktoria den här gången. Jag är jättenöjd med att ha fått denna platsen, och lite Girlpower på det!

// Fanny

Kors i taket!

Ni trodde nästan att jag kastat in handduken ett tag va? Det blev en riktig käftsmäll att sätta sig i skolbänken igen. Faktiskt. Jag älskar att lära mig saker, men plötsligt var min vanliga gnista helt försvunnen. Vi har haft en vecka med bromslära, någonting som inte klickade med mig. Jag har fått bra insikt i de olika bromsproven. Varför, hur och när man gör dem. Men detta kapitlet i TTJ:n hänvisar mycket till järnvägsföretagens egna föreskrifter och det blir som att öppna ett paket och inse att det bara var en tom låda. TTJn: ”Vill du veta hur man gör detta?” Jag: JAAA!!! TTJn: Hah! Då får du kolla någon annanstans!”

Vi har också haft en del praktiska övningar med bromsprov, slangbyte och byte av bromsblock. Det har jag sett fram emot! Jag tänkte mig att man skulle skruva, greja och att jag skulle ta mig en halv dag. Men att byta ett enkelblock var ju ganska logiskt. Lite bankande, pillande och spettande. Tada! Dock så var blocket vi bytte redan bytt flera gånger innan så det är ju garanterat en nybörjarmatch. Vi har iallafall fått in lite av tekniken!

Idag skrev vi prov på modul 11, Broms. Jag skrev ju absolut godkänt, men jag fick en riktig blackout på något så enkelt som att förklara ”tom/lastomställaren”. Jag satt där och skrev att ”Vid omställningsvikten 17ton, ställer man om från tom till last när du lastat vagnen med mer än 17 ton”.. Vad sa jag att jag skrev sa jag att jag gjorde sa jag?! Det är ju självklart totalvikten på vagnen man stället om vid, inte lasten. Jag har inte riktigt fått ordning på vad jag tänker denna veckan. Hatar att göra onödiga fel, men sålänge jag själv vet att jag egentligen kan det rätta svaret så får jag hålla mig lugn. Vi fick titta på vårt Tåg/ATC-prov som vi gjorde innan LIAn. Jag hade 141 poäng av 147 möjliga. Klart nöjd, men felen var lite småklantiga, så de hade man gärna sluppit!

Vi hade en liten klasstund idag, där alla fick berätta om sina Lior och vad de råkat ut för under veckorna. Det var överlag en del blanketter, nån OSPA-B, balisfel och nån överförfriskad människa som dragit i nödbromsen. De flesta vet ju att jag har haft en sannerligen annorlunda, men lärorik första LIA. Vi har evakuerat vid plattform 2 gånger, skrivit blanketter, fått balisfel, växlat, klargjort och fått en massa fordonsfel. Ja lite allt möjligt som jag tycker att det är bra att ha råkat ut för!

Nu tar vi ett kliv framåt och går in på inget mindre än ELLÄRA! Det har suckats, oj:ats och skakats på huvudet idag! Jag förstår oron hos de som ska ge sig in i elens värld, när den senaste bekantskapen med Ohms lag var på högstadiet för 30 år sedan. Nu ska här bollas med formler, tänka nytt & framförallt acceptera varför vi ska kunna detta. Jag tycker dock att grundläggande ellära är en viktig del för oss förare, även om vi inte ska in och trixa i några statiska omriktare direkt. Jag har läst både Fysik och Elteknik på min förra utbildning, så detta blir en repetitionsvecka för min del. Nu ska jag på ett ödmjukt sätt säga att jag faktiskt glömt vissa bitar av den ”enkla” elen. Jag har rotat så djupt i världar av omformare, transformatorer, AT/BT system… ja hela paketet! När man ser frågan ”vad är spänning” så sitter man som en fågelholk och har ingen aning om hur man förklarar det. HÅHÅ-JAJA.. som Alfons pappa säger 😉 Detta blir nog bra ska vi se! img_3924

// Fanny

 

Min sista vecka!

Sista dagen på min LIA-1 var egentligen i fredags, men jag hade turen att få köra ett extra pass idag, pågrund av att jag missat en del timmar. Det kändes skönt att kunna lämna med flaggan i topp, då det flöt på väldigt bra. Jag kommer att sakna att denna utsikten, men om knappt två månader är det dags att styra kosan ut mot nya äventyr!

img_3795

Veckan har rullat på rätt bra. Mitt största problem har varit ”0P” i huvudindikatorn då vi kört mycket mellan Malmö-Lund. Med andra tåg framför och inga uppdateringar blir det lätt så!  Långsam körning och signaler som slår om till ”kör” precis när man bromsat ned inför stopp. För att passera måste vi ned under 40km/h, då ATCn fortfarande tror att signalen står i stopp. Eller så skriker ATCn att jag ska bromsa, och när jag väl bromsat får man en uppdatering till takhastighet igen. Det är en viss teknik & det kan absolut dra ut på tiden om man har ett långsamt fordon framför sig. Jag har även fått skriva mina två första ”riktiga” blanketter i veckan. Vi stod i Lund utan signal och när vi väl fick signal ringde fjärren och bad om en blankett 22. Balisöverensstämmelsefel i Flackarp med driftbroms, men vi klarade oss utan. Vidare var i Teckomatorp, där en vägskyddsförsignal eventuellt kunde vara släckt, vilket den också var. Lite kul att båda blanketterna kom på samma dag, med så tätt mellanrum. Jag klarade ut det ganska bra, trots att man blir lite pirrig första gången man gör det på riktigt och inte med klasskompisar.

Jag har haft full rulle hela veckan och helgen. Jag märker verkligen kontrasterna, fast ändå inte.. mellan mina arbeten. Den ena dagen sitter jag still, tänker och agerar. Andra dagen haltar man fram med skoskav & blödande fötter för att barnen ska få lära sig trava. På någon omöjligt vänster kan jag sadla en häst, samtidigt som jag instruerar en förälder om hur man tränsar. Samt håller koll på barnet som kratsar hovar och hindrar en fjärde häst från att bita en unge i armen. ”Oj…vilket..tålamod du har!” är nog helgens bästa kommentar! Dessa yrkena innebär båda 100% koll, hela tiden. Vare sig du sitter eller haltar!

Jag hann slänga ihop några kolakakor och en burk till Arrivas fina lokförare och tågvärdar. Kolakakor är ju tyvärr väldigt beroendeframkallande och burken var tömd efter vår Förslövstur idag 😉

Och nu! Nu är nyckelknippan bara hälften så tung. Arrivajackan hänger på sin krok och jag fick traska hem idag med en viss tomhet i hjärtat. Samtidigt är jag full av lärdomar och upplevelser som jag aldrig kunnat föreställa mig att få! Har träffat underbara människor och fått massor med lovord som värmer i hjärtat. För första gången på väldigt länge känner jag att jag är bra på något och inte bara ”halvdan”.

Tack för allt Arriva!img_3807

// Fanny

Baksidan med yrket

Min fjärde vecka började idag. I tre veckor har jag suttit där bakom sparkarna och njutit. Idag tog den underbara morgonen en snabb vändning, när en man hoppade ut framför vårt tåg.

Det känns egentligen inte som att det hela hände på riktigt. Hela scenen var så overklig och svår att greppa. Att detta är min första LIA gör hela saken ännu mer orealistisk.

Morgonen startade på Arriva halv 7. Där mötte jag en väldigt förkyld körlärare, som varit snäll nog att åka till jobb för att jag skulle få köra. Vi hade en mysig tur på schemat som började med en sväng upp till Förslöv. Det var småhalt ute och mina inkörningar blev ganska försiktiga till plattformarna. Uppe i Förslöv vände vi och körde ner mot Helsingborg igen. Jörgen var hungrig och planerade för sig själv vad han skulle köpa för mat och hur bråttom han skulle behöva ha. Att flöt på helt enkelt! Från Ödåkra närmade vi oss Maria och jag bromsade tidigt då det kan skjuta på rätt bra om det är halt där. Vi närmade oss plattformen i låg hastighet, cirka 40km/h. Där och då förändrades hela dagen. Från att ha suttit i tåget, precis som vanligt, till att räddningstjänst och kamratstödjare kom till platsen. Såntdär som vi bara pratat om i skolan. Efter en bra stund blev vi körda tillbaka till kontoret där vi fick i oss lite mat och kunde sitta och prata ifred.

Eftermiddagen tillbringades hemma hos dagens tågvärd, då ingen av oss hade någon hemma vid lunchtid. Man ska ju inte bli hemkörd och lämnad ensam efter en händelse som denna. Vi låg under en filt i varsin soffa, tittade film, pratade och åt glass. Överlag har jag blivit hur bra behandlad som helst! LIA-ansvarig och enhetschefen har ringt och pratat med mig under dagen. Jag mailade även vår lärare och berättade om hur läget stod till.

Vad snurrar i mitt huvud nu då? – Jag är självklart ledsen för att detta hände, men jag är glad att det inte hände när jag satt där helt ensam! Jag är förvirrad över hur det hände och jag har grubblat en del över hur man vågar ta ett sånthär beslut. Jag har fina vänner att prata med och jag tror att jag överlag har tagit denna händelsen ungefär som jag förväntat mig. Sedan vet man ju aldrig vad som händer i mitt huvud imorgon. Jag är mest förvånad över tillfället och händelseförloppet, men jag är väl medveten om vad yrket innebär och därför kan jag nog hålla mig på jorden. Jag älskar att köra!

Mannen avled på platsen, och jag skänker en tanke till hans anhöriga! Ta hand om er alla där ute, och uppmärksamma personer som beter sig annorlunda. Det kan vara räddningen.

// Fanny

 

Arriva – Vecka 2

En ny vecka är avklarad, med kvällsturer denna gång. Det är rätt annorlunda att börja sent och sluta sent. Hela mitt liv har jag gått till skolan på morgonen och kommit hem på eftermiddagen. Även om dygnsrytmen är lite.. förstörd, så känns det bra! Att kunna packa ihop och ta helg, när andra går med tunga steg mot måndagens bestyr. Det är värt sin vikt i guld! Dock märks det hur ovan man är. Till och med min hamster, med inbyggd väckarklocka 22.00, har tappat kontrollen på natt och dag :’)

Det har varit lugnt på järnvägen även denna veckan. Några beläggningar och en ganska härlig lövhalka är vad vi fått träffa på! Under våra två lediga dagar mitt i veckan vaknade man dock upp till en artikel om olyckan i Hallandsås. Säger man att det är ovanligt lugnt på järnvägen, får man smaka på motsatsen illa kvickt!

I tisdags körde vi en tur ner till Ystad. Redan i Lund hade vi problem med fotsteg som inte ville gå in, så vi fick öppna och stänga dörrar titt som tätt. Trots att vi var sena, så var våra möten ännu senare så tiden rann iväg. I Ystad köpte Jörgen mat och när vi skulle åka igen så inser han att maten inte är med i hytten! Den står på Ystadskontoret! Jörgen studsar ut ur hytten, springer iväg efter sin mat o ropar: ”KÖR INGENSTANS UTAN MIG!!!”. Jag och tågvärden står kvar och tittar på varandra.. Sen brast vi ut i asgarv! Vem vet, vi kanske tutar och kör direkt det blir grönt i signalen 😉

Vi körde en tur från Höör ner till Ystad igen, där ersättningsbuss skulle ta passagerarna till Simrishamn. I Svarte, stationen innan Ystad, bad Jörgen min leta fram meddelandet om att ”buss ersätter” i PIS:en. Detta meddelandet var menat att gå ut i Ystad, men i min hast råkade jag trycka på enter, varpå man hör tåget säga: ”Svarte.. är tågets slutstation, härifrån ersätter buss”. HAHAHA! Jag såg framför mig hur passagerarna förvirrat tittar sig omkring, packar ihop och reser sig upp! Som tur är har jag en snabb Jörgen som bad dem åka en station till och en snabb tågvärd som motade in dem till sätena igen. Sålänge jag håller mig till förvirrande fel och inte feliga fel så är jag nöjd!

I fredags körde jag nog ett av mina bästa pass! Just där och då kändes bra rätt igenom. Atc:n var glad, jag var glad och några tågvärdar frågade om det var min sista LIA. Då var det bara min sjätte dag! Ibland får man bara till det helt enkelt.

Lördagsnatten bjöd på lite spännande ståhej! Lönehelg och halloween. Folk är inte bara fulla, de är läskiga också! Jag är evigt glad att jag inte är tågvärd sånnahär dagar. När passet var över fick jag ta över vår bil från dessa galningar som skulle ut och göra stan osäker. Jag var måttligt glad att få köra hem och slippa träffa fler knasbollar den kvällen.

 

Halloween bjöd också på några trevliga fordonsfel. Vi stod på Lund C och jag reflekterade lite över vad det var för pip som hörs när man provar förarövervakingen. Nu i efterhand vet jag inte vad som gick snett i mitt tänkande, för det är ju självklart ljudet till förarövervakningen xD! Jörgen tyckte iallafall att jag kunde prova att släppa foten från pedalen när jag körde, då vi för tillfället inte hade några passagerare ändå. Jag släppte och det började pipa. Jag kvitterade med foten men det fortsatte att pipa. Och så kan man sammanfatta den händelsen. Ett evigt pipande av det äckligt höga ljudet, som inte ville försvinna vad vi än gjorde. Tillslut fick Jörgen koppla om hårdvara/mjukvara för förarövervakningen och då äntligen tystnade det. Vi körde sedan ett tåg upp från Malmö via den halkiga Råå-banan. Det slirade och slirade, och vi provade tillist att koppa bort elbromsen, för att bara bromsa mekaniskt. Det slutade slira helt och bromsade hur bra som helst. Dock så kopplar elbromsen in sig igen efter ish 5 minuter, och när vi närmade oss Ramlösa var jag tvungen att bromsa, trots att elbromsen gått in igen. Det slirade till och plötsligt visade den ena hastighetsmätaren 100 och den andra 120. Visade sig att vi hade två felaktiga hastighetsgivare på samma boggie, och då fungerade bara hälften av motorerna. Detta problemet lyckades vi inte lösa, trots att vi provade snabbroms och lite andra klurigheter. Dock var det ju bara en station kvar till slutstationen och växlaren som tog över i Helsingborg sa att vagnen ändå skulle in på tillsyn. PJUH!

Inatt blev det en nattväxling i Ystad. 8 vagnar hade vi att klargöra, då allt ska vara tipptopp när påven är på besök. Påväg ned satt jag och läste  förarmanualen för x61, medan Jörgen körde. Jag fick lite mer insyn i vad klargörningen innebar, även om det var betydligt mycket lättare att göra det än att läsa om det. Förarmanualen tyder också på hur viktigt kaffe är i denna branschen 😉 Vi rullade hem vid halv 5 imorse och det var lite småhalt hela vägen, vilket är bra träning för mig. Som elev lär man sig fort att i Teckomatorp är viktigt att vara i tid, för där ska körlärare röka! 😀

Imorse kom jag hem och la mig när pappa åkte till jobb. Vaknade sedan lagom tills han satte nyckeln i dörren och kom hem. Han var helt chockad över att jag sovit bort hela dagen, men med tanke på att jag varit vaken i ett dygn var det knappast konstigt. Jag hade dessutom svårt att sova för jag var så uppe i varv. Jag låg i sängen och kollade blocket, varpå jag ”råkade” hitta en grej till Honey som jag letat efter i evigheter. Den kostar upp emot tusenlappen ny, vilket inte riktigt passar min studentplånbok. Nu ska jag bara försöka få det hemskickat från lilla Gotland!

// Fanny