Murphys law

”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Och idag var det återigen järnvägens tur att tacka för sig! Närmare bestämt kontaktledningen.

Imorse vaknade jag av ett trevligt Facebook-inlägg från min klasskompis! Signalen hade slått om till rött framför dem, så de hade åkt på en OSPA-B. Medan de står och fyller i blankett så bränns kontaktledningen av och lägger sig ovanpå tåget. Så där stod de i Arlöv och fick evakuera en trippel. HUH. Som tur är går jag på kvällsschema framöver, så jag hoppades på att det mesta skulle lugnat ner sig, då vi skulle köra till Ystad vid halv 4 på eftermiddagen.

Mycket riktigt så hade tågen börjat gå, om än med en del förseningar och Öresundstågen var inställda på sträckan. Vi ankom Ystad 5 minuter sent, så jäkligt okej med tanke på förmiddagens bravader. Vi delade vår mult och växlade undan mult1an i Ystad.

Jag är ju en såndär tänkande person, så efter att ha växlat undan vagnen så skänkte jag en tanke till alla insekter som sätter livet till när vi kommer farande i 160km/h. Samma känsla när man fäller upp och ner kåpan för kopplet. Man tar verkligen i ett helt lager av döda småkryp. Jag är ju så blödig när det gäller alla sorters djur! Har tyvärr inte tid för någon begravning för var och en av stackarna! De får sitta där de sitter!

IMG_6852

Upp till Malmö körde vi iallafall, för att efter en liten matpaus åka pass ned till Trelleborg. Här började faktiskt ett spännande äventyr! Vi stod nere vid spåret där tåget skulle ankomma. Dock visade sig tåget vara inställt uppifrån Helsingborg, och det skulle utgå från Malmö Övre. Vi traskade upp tillsammans med föraren som skulle köra tåget. Från Malmö Övre kör man via Östervärn & Persborg ner mot Trelleborg, istället för den vanliga vägen via Triangeln och Hyllie. Dock så stod den vanliga skyltningen ”Trelleborg via Triangeln” på plattformen. Den sena spårändringen gjorde att vi bara fått med fyra ynka passagerare när vi lämnade Malmö. Vi rullade försiktigt ner mot vår slutdestination, och när vi kommer förbi Persborg så ser jag att linjespänningen försvinner på mätaren. Hela tåget blir tyst. Vi rullar en bit, men ingenting händer. Tillslut bestämmer sig föraren för att stanna innan en signal i Lockarp för att ta reda på vad som hade hänt.

IMG_6860.JPG

Vi fick veta att det brann på Malmö Godsbangård och att det skulle vara spänningslöst på obestämd tid. Våra fyra passagerare meddelades, och vi satt och hoppades på bra nyheter. I HD läste jag om ett godståg som hade havererat i Åkarp, och kunde inte för mitt liv begripa hur allting hängde ihop. Jag som har vänner som sitter på lite ”inside information” gav mig uppgifter om en metallbro som blivit strömförande. Nä ni ska veta hur det snurrade i huvudet på mig! Brand, godståg, metallbro, spänningslöst. What da hell?

Efter lite utredning visade det sig att hela södra Skånes järnväg stod stilla. Ett elfel hade orsakat en brand i en byggnad, varpå man befarade att metallbron i anslutning kunde vara strömförande. Därav tågstopp och spänningslös kontaktledning. Samtidigt hade ett godståg havererat mellan Åkarp och Malmö där det nu är enkelspår pågrund av morgonens nedrivna kontaktledning. Jag är fortfarande inte helt säker på allt dethär eländet stämmer, men en sak vet jag. VI KOM INGENSTANS och vår vagn började bli trött utan spänning. OCH vi stod dumt till, mitt på en bro över motorvägen. Staket runt om oss och det skulle bli en ordentlig vandring om vi valde att evakuera och gå in till Persborg. Tillslut började fjärren överväga att vi skulle få hjälplok för att dra oss in till plattform. Istället kom detta smått tossiga påhitt. Efter mycket vridande och vändande, bestämdes det att det skulle komma ett diesellok och hämta passagerare inklusive personal. Vår vagn skulle stängas och stå kvar där den stod. Asså. Hade jag inte varit så förvirrad över hela situationen så hade jag nog lagt mig på golvet och bara skrattat. Och nog tusan stod jag och flinade när förare och tågklarerare gjorde ”premiärevakuering” på blankett 28. Och dessutom begärde hjälpfordon som skulle hämta passagerarna, istället för vårt tåg.

Självklart var folket inte speciellt muntra efter så lång tid på tåget utan ordentlig prognos eftersom vi inte hade någon information att ge. Annat än att ”det är spänningslöst och inte en människa vet hur länge till..”. Dessutom fanns det folk som inte skulle till Trelleborg från första början, utan till Hyllie. Inte lätt att veta när det står skyltat som vanligt. När det blev klart att passagerarna skulle klättra ut i makadamen för att hoppa ombord i den minimala hytten på ett bullrande lok, så kändes allt helt overkligt. Och även om passagerarna var lite småbuttra efter allt väntande, så tyckte de nog det var rätt häftigt att få åka diesellok. Järnvägen är häftig att se när man aldrig sett den framifrån, utan bara genom sidofönstren.  I våra 40km/h bullrade vi sakta med säkert in på Malmö övre. Och på skyltningen stod det så vackert ”Ankommande tåg från Stockholm” när vi rullade in och stannade. Då skrattade faktiskt alla. Herregud, vilken story att berätta egentligen. Det är inget som händer sådär överdrivet ofta. Men man tager vad man haver, och idag blev det ett Mertz-lok med två glada grabbz, som fick rädda vår kväll.

IMG_6873.jpg

Det blev inte mycket av vår fortsatta tur, utan på Malmö Central mötte vi Jörgen (min handledare från LIA-1) och min klasskompis Lottie. De hade befunnit sig i tunneln in mot Malmö när spänningen försvann, men lyckats rulla in till plattformen. Allihopa skulle ta Taxi upp till Helsingborg. Men mitt i kaoset var det inte många Taxibilar tillgängliga. När vi väl fått tag på en var alla så trötta att vi bara pratade i munnen på varandra och tjattrade som en eller annan hönsgård. Taxichaffören gjorde klart för oss att han minsann behövde en kopp kaffe om han skulle orka köra till Helsingborg, varpå Jörgen seriöst bjöd honom på en kaffe när vi körde inom en bensinmack för att tanka. PJUH! Nä. Det är mycket som händer ute i spåren denna veckan. Imorgon ska vi köra samma tur igen, så jag får hoppas på att det går någorlunda bättre då. Och kom ihåg. Åk mycket tåg! Har ni riktig (o)tur kanske ni får åka diesellok.

// Fanny

 

Annonser

Arriva – Vecka 3

Tiden har rullat på och 3 veckor av min första LIA har redan gått! Detta har hittills varit den mest händelserika veckan, trots att vi bara hade tre dagars körning. I onsdags körde vi återigen en Ystad, Höör, Ystad, hem-tur, vilket är lite enformigt, men jag måste ju ändå nöta och nöta för att få till´et! Ystad har jag kört mycket, så där har jag blivit mycket säkrare, samma Trelleborg. Det känns bra att ha en körlärare som tror på mig, men påväg hem från Ystad satt Jörgen för ett ögonblick och tittade vad tåget skulle bli i Helsingborg. Jag hade av någon anledning fått hjärnsläpp och missat vår bromspunkt till Billeberga. När Jörgen tittade upp igen hann han ungefär dra fullbroms och trycka ned magneterna, varpå vi gled in i full fart, men stannade vid U-tavlan med lite marginal till och med! Det var nog det mest händelserika som hänt i Billeberga under detta året.. garanterat! Nu glömmer jag aldrig den bromspunkten iallafall!

På Torsdagen slutade vi runt halv 6 på kvällen, efter ett lugnt pass med nästan bara rast xD Påväg hem från Trelleborg ringde det några signaler via”grupp-utropet” men det lades på nästan direkt, varpå vi trodde att någon tryckt på fel knapp. Efter detta fick vi stopp påväg in till Ramlösa och tkl ringde och berättade att det rapporterats in om obehöriga i spåret. Där blev vi stående en stund, för att området skulle synas, innan vi fick rulla vidare in mot Helsingborg C och sluta för dagen. Så nära, men ändå långt ifrån hemma!

I fredags körde vi ned till Ystad, växlade undan vår vagn, växlade fram den igen och körde sedan hem. Vi hade börjat tidigt och hade ett kort pass. Självklart ser man fram emot att sluta 11.30 en fredag! Tanken slog mig att: ”det fattas bara att vi blir stoppade i Ramlösa, när man verkligen vill hem för en gångs skull”. När vi rullar från Gantofta mot Raus får jag ”00” i förindikatorn. Vi stannar, varpå tkl ringer och säger att ett tåg på godsbangården rivit kontaktledningen. Det var alltså spänningslöst framför oss och vi skulle inte kunna fortsätta framåt, den lilla, lilla biten mot ”hem”! Där stod vi, ännu en gång. Så nära, men ändå så långt bort! Men vi visste ännu inte hur långt bort vi faktiskt skulle komma! Driften och fjärren lyckades pussla ihop det ganska smidigt även om det tog lite tid. Vi fick efter en stund order om att byta ände och köra tillbaka till Gantofta. Vi fick ha kvar vårt norrgående tågnummer, så egentligen ”backade” vi. I 40km/h rullade vi alltså tillbaka till Gantofta.

Väl framme väntade vi på den avlösande föraren som skulle tagit över i Helsingborg och kört söderut igen. När taxin väl kommer, efter något som känns som en evighet, visar det sig inte vara så enkelt som vi trott. Vi tänkte byta plats med föraren och bli skjutsade till Helsingborg. Nädå! I taxin sitter även en förare som också skulle släppas av innan vår hemfärd. Vi åkte alltså taxi, från Gantofta till Helsingborg.. via Åstorp!! JAG DOG! Och för er ”icke skåningar” pusslade ihop en liten karta på vilken genväg? detta blev. Taxametern tickade och taxichauffören var nöjd iallfall 😉  Denna resa tog sin lilla tid och vi slutade 2 timmar efter beräknad tid! Jag tycker dock att sånnahär fadäser är charmen med yrket! Sålänge man inte har något livsviktigt inbokat  (vilket man helst icke har) så kan man bara skratta. Jag har aldrig tråkigt när jag kör iallafall! Det var precis detta jag ville få ut av att byta utbildning. Att få tänka nästintill själv, utan några styrande dokument som sätter stopp för all handling.

skarmavbild-2016-11-04-kl-14-40-13

// Fanny