LIA-3, vad blir det av mig?

Såå! Nu har jag äntligen skrivit mina sista grundläggande prov i skolan och gett mig ut på min sista LIA. Vi är ju ett gäng på 34 stycken oslipade diamanter som om TrettioTvå dagar tar examen. Ehm. Okej? Vad hände? Hur kan tiden ens gå såhär fort?

Och min sista LIA blev på självaste Arriva Helsingborg. De flesta har faktiskt gissat på att det skulle bli Green Cargo. Eller snarare ALLA som inte vetat, har gissat på Green Cargo. Och jag trivdes verkligen superbra med körningen på GC och det kändes lite vemodigt att tacka nej till en anställning där. Samtidigt så känns det väldigt rätt att vara här på Arriva också. Det känns bra att ha en positiv känsla från båda företagen man varit på. Jag har iallafall hunnit göra min första vecka och även skrivit kontrakt på timanställning för i sommar. Det ser ju lite annorlunda ut då Arriva inte påbörjar sin utbildning av lokförare förrän i September. Jag har varit lite påstridig på den fronten och verkligen inte velat sitta sysslolös i sommar. Och nu blev det bestämt att jag och en klasskompis ska få vara på växlingen i sommar, och få lokförarbiten i höst. Det bästa av situationen helt enkelt! Och det känns super!

IMG_6440ab.jpg

Min första vecka har varit väldigt lärorik. De tre första dagarna tillbringade jag med Philip på växlingen. Lite klurigt. Helt nytt tankesätt med planeringen och mycket ringande hit och dit när allt inte klaffar. Men det ska nog gå att få rätsida på detta med!

I fredags började jag min körning på linjen. Och jag blev allt lite glad när jag insåg vem jag skulle köra med. Nämligen den första som jag någonsin körde ett pågatåg med! Efter min första ”medåkningsvecka” på Green Cargo, så ordnade ju Martin så att jag fick köra Pågatåg till Helsingborg med hans gamla handledare Mats. Och självklart är det just Mats som jag ska tillbringa lite tid med nu.

Under vår första tur så kände jag mig verkligen som Bambi på hal is! Hela känslan som jag hade fått från LIA-1. Att bromsa mjukt, men ändå komma in mot plattformarna med hastighet för att inte tappa. Äh, det var som bortblåst. WAAAH! ATC:n piper och byter hastighetsbesked stup i kvarten. 10-övervakningarna ligger och lurar jämt och ständigt. Ojojoj, vilken tvärvändning det blev för min nu väldigt ingrodda godshjärna. MEN! Shit vilken framförhållning jag har i min körning nu! Tackar mina tio veckor med Viktoria och godståg för det! Soligt var det iallafall när vi begav oss upp mot några breddgrader jag aldrig besökt med Pågatåg. Nämligen Kristianstad, Bromölla och Karlshamn. Och det var klurigt. Ny bromsteknik. Nya banor och nya ställen att lära sig bromspunkter på. Det blev en uppvärmningsdag som jag inte var sådär jättenöjd med direkt, men jag MÅSTE börja inse att man inte kan lära sig allt på en minut eller två.

Igår körde vi ned till Ystad där jag faktiskt började på tillbaka lite feeling i ”bromshanden”. Sedan begav vi oss ned mot Simrishamn, där jag inte heller varit så den banan var stängd under hela min första LIA. Det var spännande med lite system M, då vi endast läst om det i TTJ:n. Hela grejen med K-möte, ankomstanmälan och detta ytterst moderna sätt att köra tåg på är ju lite kul. Dock kändes det betydligt mer hightech än jag tänkt mig, så nog tusan löste det sig bra.

Idag hade vi 3 vändor till Hässleholm, vilket faktiskt är bra då jag måste nöta, nöta & nöta in alla bromspunkter. Idag kändes det väldigt bra med körningen. Jag har fått tillbaka min lilla känsla för mjuka inbromsningar igen och har även börjat varva med att köra med vänsterhanden för att få lite utmaning. Första vändan upp till Hässleholm gick bra. Men andra vändan ringer fjärren och säger att vi kommer få stå till i Perstorp då det är en trafikstörning längre fram. Efter en stund får vi veta att det är obehöriga i spåret längre fram på sträckan, och vi var tillslut tvungna att vända på vårt tåg och för att köra tillbaka enligt tidtabellen på andra hållet. Det blir ju alltid ett visst tumult. ”Men jag ska till Stockholm!”, ”Vad händer nu?”, ”När kommer bussen?” och man vet i princip ingenting förutom att bussar är beställda. Sedan är det inte alltid att svenska hjälper i alla lägen!  ”Det är obehöriga i spåret. Du måste omboka din SJ-biljett” är inget man kläcker ur sig på Spanska direkt. Tillslut fick de använda en ”Translate-app” för att översätta. Man får ju hoppas på att det blir en någorlunda ordagrann översättning med tanke på att man inte förstår ett ord av vad som står på det andra språket.

Tredje rundan började med en 5 minuters försening. Vi var klara för avgång 14.17 och vår tågvärd hade ”vridit” för att vi skulle få tågväg ut från Helsingborg. Dock kom där ingen signal. Och till vår förvåning såg vi att Öresundståget bredvid oss hade fått signal trots att det inte verkade vara någon lokförare på plats ens. Tillslut, vilket kändes som en evighet, rullade de iväg och tågex ringde till vårt tåg och förklarade sig. ”Jag blev lurad! Öresundståget ”vred” så tidigt att jag trodde att de skulle hinna rulla innan er”. ÄSCH! Sånt som händer och det var bara att jaga tid så gott det gick, trots att våra tågmöten på vägen upp blev flyttade och det inte flöt på så bra som det hade kunnat göra.

Imorgon väntar en till sväng med Mats innan han tar en veckas semester och jag ska åka med instruktör, samt en annan körlärare ett par dagar. Vi får se hur detta går! ”Som på räls” hoppas jag 😉

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 4 & 5

Bättre sent än aldrig eller vad är det man brukar säga? Vecka 4, som plötsligt var för tre veckor sedan, blev en ganska händelserik vecka. Det är dock ovanligt lugna saker för att vara ”mig” det händer, men nog så lärorika.

Måndagen började i Helsingborg, varifrån vi skulle köra ett tåg till Nässjö. Tågex Helsingborg är alltid så roliga! Jag: -Hej, förarelev på 5166. Tågex: -Heeeeeeeej förareleven! Hur är det med dig idag? Jag: -Jodå, det rullar på. Tågex: -Nej det hoppas jag inte! Jag hoppas du står still därborta vid signalen. Ni ska strax få åka, vi väntar bara på ett pågatåg från den stora slöstaden Påarp!      Så underbart och långt ifrån TTJ:ns ”dialog och ordergivning” man kan komma :’)

Ut från Helsingborg rullade vi iallafall och upp till Älmhult gick det skapligt. Där hjälpte växlarna oss att hänga av våra vagnar, och 4 tomvagnar fick vi ihängda för den fortsatta färden. Satan vad bra ett tåg med lite tomvagnar bromsar i jämförelse mot vad jag precis hade kört. Godstågens motsvarighet till motorvagn 😉 Färden gick vidare och plötsligt ringer fjärren och undrar om jag hinner stanna innan nästa mellansignal. Med våra galet bra bromsar lyckades jag nog stanna en signal innan vad han hade tänkt, så han fick ringa tillbaka och be oss bad oss rulla fram till nästa mellansignal som han ställt i stopp åt oss. Vi släppte förbi ett Krösatåg, och rullade sedan in i Stockaryd där vi skulle gå på sidan. Tjoff, så började atc:n leva rövare. Ett balisfel, med broms och hela köret! Bara att ringa fjärren för att rapportera. Som tur är har jag börjat ta balisfelen med lite mer ro. De första gångerna studsade man ur stolen är började pipa och blinka i panelen. Efter att ha stått på sidan en stund rullar vi vidare varpå och hinner inte speciellt långt innan fjärren ringer och berättar att ett vägskydd vi snart kommer passera har larmat. Vi sänker hastigheten, smyger förbi, men ser inget fel. Precis när jag ska ringa tillbaka ringer det igen. Nästa vägskydd hade tydligen också larmat, så vi fortsätter krypa fram för att checka läget. Som tur är var både vägskydden i kontroll när vi nådde fram.

Väl framme i Nässjö studsar vi på ett pasståg ned till Alvesta och byter sedan för vidare färd till Älmhult där vi ska ha lite vila. Denna kvällen skulle jag bo på Ikea-hotellet och Viktoria i en av överliggningslägenheterna. Sådär småsliten lägger jag mig på sängen och försöker få igång endast sänglamporna för lite mer lagom belysning… *to be continued* Får plötsligt ett mess av en kompis som undrar om ”jag också har svårt att bestämma vilken krok jag ska använda?” För en sekund undrar jag om han sniffat för mycket kaffe på Trafikverket. Men nä, inte tusan har jag problem med några krokar. MEN LAMPORNA! Jag hade vid detta laget vickat och tryckt på varenda liten pryl jag kunde hitta på dedär IKEA-lamporna! Tillslut gav jag upp sänglampan och försökte få igång skrivbordslampan som var lika omöjlig. Jag följde sladdar, låg som en bilmekaniker på golvet, pillade i eluttag och svor i ren frustration. Tillslut hade jag inget annat val än att ”ringa en vän”, som skrattande tyckte att jag kunde ringa receptionen för att fråga hur man tände…. Det blev tillslut google på det hela! Självklart skulle man snurra på den lilla ”vinkla lampan rätt-pinnen” på sänglampan… SNURRA… seriöst… Och om någon vet hur man tänder skrivbordslampan, lämna en kommentar. Jag kan fortfarande inte släppa denna kvällen!

Hem från Älmhult hade vi en Rd2, med en Td i transport + vagnar. Växlarna i Älmhult är så snälla att de gjorde iordning tåget åt oss så vi kunde komma iväg några timmar tidigare än planerat. Alltid spännande att se om man får åka hela vägen när man avgår så pass ”för tidigt” eller om man blir stående vid infarten i Malmö och väntar in sin riktiga tid. Vi hade dock tur! Det tog en stund innan vi fick signal i Älmhult, men annars gick det skapligt smidigt hela vägen ned. I Hässleholm stod vi och väntade en stund, varpå vi tillsist fick ”kör 40 varsamhet” i huvuddvärgen framför oss. Några meter innan vi ska passera dvärgen ringer fjärren: ”Heeeej, hinn… det hann du inte nä”. Han såg alltså att jag passerade signalen i samma sekund som han skulle fråga om jag kunde stanna. Den situationen har man ju hört ska hända en del gånger, och det lät ungefär lika kul som jag föreställt mig!

Viktoria har ju lärt mig vikten av att kolla direktbromsens verkan vid hyttbyte och körning med loken. Man ska alltså försäkra sig om att loket bromsar som det ska. Jag drar ju alltid paralleller mellan tågkörning och ridning. Jag tycker det är väldigt mycket som är lika. MEN just denna veckan glömde jag denna lilla detaljen med bromsens verkan.. Häst var helt övertaggad och jag tänkte att hon skulle få springa av sig redan från början. Och när jag väl insåg att det gick lite för fort, fanns ingen direktbroms i sikte. I full 190 lär man sig läxan att ALLTID kolla direktbromsens verkan! Varesig det är lok eller djur! Och eftersom ”jag är jag”, så råkade jag hitta ett träns för 1749:- på Granngården. Nu kom ju den lilla haken att jag redan har för många träns, så jag höll mig faktiskt den här gången! FEM gånger gick jag fram och kollade på prislappen och varje gång blev jag lika förvånad över att priset inte sjunkit en krona :’) Önsketänkande kan man aldrig få för mycket av!

Nästa dag styrdes kosan mot Helsingborg. Viktoria är grym på att få min hjärna att slå knut på sigsjälv! TTJ brukar jag vara ganska uppdaterad på, men det är de där simpla frågorna som får en att få tunghäfta! Typ: ”vad visade den förra signalen?”, ”Vilken km är vi på?”, ”Hur långt är det till nästa signal?”. Sånt som är lätt om man bara svarar rent instinktivt, men blir svårt när man börjar övertänka.

Två vändor till Trelleborg stod på schemat nästa dag. Ned var inga problem, men på vägen upp till Malmö ville Östra Grevie inte alls som oss! Vid en av mellansignalerna fick vi två fasta nollor i ATC:n, trots att signalen stod i kör. Atc:n levde dessutom ett helt nytt liv som jag aldrig sett förr!  Hjärnan var väl ungefär i läge: WHAT DA FACK!? Det var helt enkelt ett balisöverensstämmelsefel, då baliserna gav oss ett restriktivare besked än signalen. Bara att ringa och skriva en blankett 21, då detta räknas som en OSPA-B. Vi fick också tillstånd att passera signalen vi redan passerat, så allt skulle gå rätt till. När vi kom ned till Trelleborg nästa gång ville tkl skriva en order på en blankett 22. När vi kommer till punkt 5, tågskyddssystem säger tkl: ”balisinformationsfe..” och jag hinner avbryta med ”..överensstämmelsefel var det faktiskt” Han: ”Hah! Det har du rätt i!” Det är bra att sammarbeta i alla lägen tycker jag :’)

Vi hann även med en sväng till Nässjö denna veckan. Körningen upp gick bra och morgonen därpå hade jag & handledare bestämt oss för att göra datortester på TTJn. Vi var faktiskt riktigt duktiga och de enda fel vi hade var de där frågorna var felformulerade. (Kaxigt men sant 😉 ÅH! Under vårt besök på Willys visade Viktoria prov på hur förvirrad man kan vara som lokis! Hon köpte plocksallad och la sedan ned en förpackning plastbestick i korgen. Framme vid kassan visade det sig dock att det inte alls var några bestick hon lagt ned, utan bara plastpåsen de ska ligga i. Var mäkta imponerad över att hon lyckats missa den  detaljen :’)

Hem från Nässjö var vi tidiga och mitt mål var att hinna se Melodifestivalen hemma. Sen insåg jag att man aldrig ska ha ett mål med siktet inställt på tid i denna branschen!  Efter att ha hängt av våra vagnar på Mgb kunde vi inte köra loket i stall. Ett DB-lok hade råkat dejta ett par spårspärrar som var uppfällda och hindrade vår väg. Turligt nog hade spärrarna lyckats gå ned, och loket stod kvar på spåret med spärrarna mellan de främre och bakre hjulen. Där fick det vackert stå tills olyckan var utredd. Vi hade dock turen att det fanns plats att parkera bredvid vallen, så hem kom vi, om än lite sent.

Mello á la lokisstyle påväg hem!

img_5394

Vecka 5 blev en kort vecka, med så överdrivet mycket som EN tur! Denna förgylldes dock med den flummigaste passresa jag varit med om! Ett par GC-lokisar och en tågvärd, sedan hade jag skrattat färdigt för detta året! Visste ni att de flesta kemister är lokförare i grunden? :’) Ned från Sävenäs körde vi ett Rm-lok och det var halt och förjävligt rent ut sagt. In i Åstorp råkade jag bromsa lite väl, då det dessutom lutar uppåååttttt. Det var ju en spännande upplevelse. På med helventilation, sanda, sanda och styra ned slirningarna. Rullade gjorde vi, men hastighetsmätaren tickade inte ens så långsamt det gick :’) Det blev ungefär: ”Hej fjärren.. räkna inte med att vi rör oss på era skärmar de kommande dygnen..”. Tillslut kom vi upp för backen med vårt rejäla tåg. Det var nog ett av de svåraste tågen jag kört, då bromsen inte tog ett dugg på på något som kändes som en evighet. Sedan händer självklart allt när man tillsist känner att NU MÅSTE JAG FÖRFAN BROMSA!!!! Gäller att ha is i magen, men man vill ju vara på den säkra sidan! Växlarna i Helsingborg hade förresten ritat en Anka(?) som jag kände mig tvungen att föreviga! NJUT!

Måste avsluta detta inlägget med att skriva att: VÅRKÄNSLOR ÄR DET BÄSTA NÅGONSIN

// Fanny