En paus i examensplugget

Anledningen till att jag startade denna bloggen var att jag ville träna lite på att koda just bloggar. Jag insåg snabbt att jag var sämst på detta, och funderade på om jag inte skulle ta och skriva något istället. Just då var jag väldigt osäker på hur framtiden skulle se ut. Jag hade precis fått reda på att jag skulle börja på lokförarutbildningen. Och det gnagde ständigt en inre stress, då jag visste att det snart var dags för min allra bästaste hästvän att hitta ny ägare & lämna ridskolan jag jobbade på. Därav blev denna bloggen så mycket som ”Hästbrud och Lokförare”. Jag var ju egentligen ingenting av det just där och då, men året har rullat på och jag har formats till en helt ny 21-åring. Men nu, mitt i examensplugget har jag fått komma till en insikt som man bara måste vänja sig vid. Min älskade själsfrände har sålts. Hon som alltid har fått mig att le, även de stunder jag bara velat gråta. Hon kommer sluta sina sista år som pensionär hos en ny ägare.

Och det sjukaste är.. att denna nya ägaren är SÅ JÄÄKLA JAAAAAAG!

IMG_6960.jpg

NU ÄR JAG HÄSTBRUD PÅ RIKTIGT! Och snart LOKFÖRARE MED!

Alla drömmar jag hade när denna bloggen startades har gått i uppfyllelse en efter en. Jag drömmer inte. Tror jag. MEN JAG HAR PLUGGAT SKITDÅLIGT inför examensprovet!!! Det ska jag erkänna. Mycket tid har gått åt till detta beslutet. Det kommer bli ett jäkla pusslande med tid och pengar. Men denna hästen har ställt upp för mig i vått och torrt och nu ska jag betala tillbaka. För hos mig stannar gammeltanten till sitt sista andetag. MIN och bara MIN finaste Honey de la Vic.

Och har ni vägarna förbi Helsingborg så vet ni vad som gäller nu! Ni tågfolk bör lära er om hästkrafter ur ett helt nytt perspektiv tycker jag 😉

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 3

Vår tredje vecka blev minsann en riktig chillvecka. Den började med så mycket som två lediga dagar. Och jag måste få skryta om att jag fick hem mitt lokförarbevis! JAG?! Som knappt ville ta körkort för några år sedan! Det har hänt lite på den mentala fronten… img_5290

Vår första tur gick till Halmstad på onsdagsmorgonen. En väldigt smidig färd, förutom en blankett 22 om ett balisfel efter plattformen i Barkåkra. I Halmstad hade vi två timmars vila på Grand Hotel Halmstad. Jättemysigt hotell, verkligen! Och skylten i badrummet var kunglig! Iallafall sista meningen.

Innan hemfärd klargjorde vi vårt lok och grundprovade vagnarna själva, innan vi kunde styra hemåt. Att det kan finnas så många moment att göra på ett lok. Helt beroende på om det är klartgjort eller inte klargjort. Om det står för sig självt eller på vagnar. Om det är Rc, Rd eller Rm. Och sen envisas loken med att ha en hytt åt vart håll 😉 Förvirringen är brutal! Tur man har en engagerad körlärare som skriver ihop ”ikke officiella utgåvor” om hur man gör allt på lättast sätt. De skriftliga ”ordinarie ”instruktionerna förvirrar bara mer än vad de hjälper. Dessutom får man sätta sina bildkunskaper på prov när man kör med mig. Viktoria: ”är du med på vad jag menar?” Jag: ”Öhmmmm… jah, njaaah… nä! Kan du inte rita det?” Så nu har jag äntligen fattat hur en parkeringsbroms fungerar iallafall :’)

På torsdagen hade vi en tur upp till Göteborg, Marieholm. Och självklart hade övre makter bestämt att det var dags för snö igen. Vid plattformen ”Gamlestaden” skulle vi ha förarbyte. Viktoria hade aldrig kört där innan, så det är tur att hon sitter inne på dyrbara kontakter för att få lite ledtrådar. Där kröp vi fram och letade efter en plattform med passande beskrivning. Vi hade dessutom haft kontakt med den vår avbytande förare, men väl på plats fanns inte en människa i sikte! Där satt vi som de två vilsna själar vi var. Till slut dök’en faktiskt upp, och meddelade att överliggningen bara låg 10 minuters ”rask promenad” från stationen. Och nog fanken blev det en rask promenad alltid. Och enligt skyltarna gick vi iallafall i motsatt riktning till Angered, så det kändes iallafall tryggt :’) Det tog självklart allt annat än 10 minuter att traska den biten, men väl framme var det hur skönt som helst att krypa ner i sängen och kunna slockna inom några minuter. Läxa lärd: ”När en lokförare säger att något tar 10 minuter. Sluta lyssna. Beställ taxi!”

Vi åkte passresa hem morgonen därpå. Ett X2000 fick stå för den resan. Och det var första gången sedan jag började mitt järnvägsliv som jag åkte ett tåg med korglutning. Den uppfinningen är ju lite som att vara ute och fiska. Det brukar fortsätta gunga under fötterna på en när man kommer av båten, men istället flyter man runt som en slajmklump när man kommer av tåget :’) img_5140

Nu har vi påbörjat en ny vecka, och den har varit lite mer händelserik! Det får bli nästa story.

// Fanny

Øresundståg i all ära!

IDAG!.. vigdes eftermiddagen åt praktiska övningar på motorvagnar ute på Helsingborgs personbangård. Eftersom vår lärare är utbildad på x31, så var det inget annat än en X31K vi pysslade om lite idag! Vi har ju alla sett fram emot en speciell sak med dessa bestar! Att multa! Öresundstågen är ju platta framtill, just eftersom man ska kunna multa & skapa en ”gång” för passagerarna att gå igenom. Lite som en dragspelsbuss. På pågatågen syns det mycket tydligare om det är ett eller två tågsätt, men Ø-tågen är riktgt diskreta på denna fronten. Mycket fiffelurigt måste jag erkänna!

Vi tillbringade först lite tid ute på bangården där vi kollade på 400V/1000V -tågvärme, samt alla luckor där man stänger av bromsar och annat matnyttigt på motorvagnen 😉

Efter en stund var vi alla genomfrusna och fick till vår lättnad klättra in i en någon varmare förarhytt. Efter en liten snabb genomgång av knappar och reglage fick en klasskompis prova att multa med ett tågsätt som stod framför oss. Fick med en liten filmsnutt på denna mycket ospännande händelse, där alla stod som barn på julafton!

Sedan började trixet och fixet!  Förarbordet är format så att det ska kunna vikas åt varsin sida i vardera sätt. I slutet ser man bara två väggar som går lite sicksack genom tåget, men jag har aldrig ens reflekterat över det. Kan bero på att Öresundstågen nästan alltid är överfulla, och jag brukar endast koncentrera mig på att hitta en trygg vägg där jag inte är ivägen för någon :’) Nackdelen med denna konstruktion är ju att lokföraren sitter mitt i ”skyddszonen” om man mot förmodan skulle kollidera med något annat fordon. Vad jag har hört, ska Öresundstågen inte tillverkas längre då den platta fronten inte är godkänd enligt någon ny? EU standard. Får nog återkomma på den punkten!

Allt har sina för och nackdelar, men skillnaden mellan X31/X61 är rätt stor! Det är ju betydligt smidigare att nå alla knappar på x31ans förarbord, dock så sitter telefonerna på helknasiga ställen. Lite morgongymnastik nere bland knäna för att kunna svara , samt olika telefoner beroende på vilket land man befinner sig i. På X61an sitter knapparna lite mer utspridda och det ser mer stilrent ut. Dock är det lite klurigare att nå, iallafall om man är liten och inte har så lång räckvidd! OH det höll jag på att glömma! Den danska ATC-antennen sitter inte under, utan på utsidan av tågsättet. ”Informationen” till tåget ligger alltså på utsidan av spåret. Hmm.. De kör ju med högertrafik i Danmark, så kan bara spekulera i hur det blir om man måste gå över på ”fel” spår. Jag har ingen aning! Vet någon så får ni gärna lämna en liten kommentar så jag blir lite UPPLYST höhö..

Nu har vi precis slängt ihop lite julgodis här hemma som jag sitter och myser med! Förutom kyla, mörker och att behöva skrapa rutor så älskar jag julen!IMG_4054.jpg

Dock blir årets jul inte alls som vanligt. Jag är ju en myyysperson och brukar vilja tillbringa denna högtiden hemma med familjen. I år har jag dock ett växlingsprov i mellandagarna att plugga till, samt en massa jobb inbokat de ”viktiga” dagarna!  Jag har väl kommit till insikt med att min familj inte är fullständig. ÄN! Om något år kanske jag kan tillbringa julaftons morgon i en förarhytt & sedan ta en mysig galopp över ett snötäckt fält, innan det är dags för julmat och KalleAnka! Inga drömmar är för stora.

// Fanny

Min sista vecka!

Sista dagen på min LIA-1 var egentligen i fredags, men jag hade turen att få köra ett extra pass idag, pågrund av att jag missat en del timmar. Det kändes skönt att kunna lämna med flaggan i topp, då det flöt på väldigt bra. Jag kommer att sakna att denna utsikten, men om knappt två månader är det dags att styra kosan ut mot nya äventyr!

img_3795

Veckan har rullat på rätt bra. Mitt största problem har varit ”0P” i huvudindikatorn då vi kört mycket mellan Malmö-Lund. Med andra tåg framför och inga uppdateringar blir det lätt så!  Långsam körning och signaler som slår om till ”kör” precis när man bromsat ned inför stopp. För att passera måste vi ned under 40km/h, då ATCn fortfarande tror att signalen står i stopp. Eller så skriker ATCn att jag ska bromsa, och när jag väl bromsat får man en uppdatering till takhastighet igen. Det är en viss teknik & det kan absolut dra ut på tiden om man har ett långsamt fordon framför sig. Jag har även fått skriva mina två första ”riktiga” blanketter i veckan. Vi stod i Lund utan signal och när vi väl fick signal ringde fjärren och bad om en blankett 22. Balisöverensstämmelsefel i Flackarp med driftbroms, men vi klarade oss utan. Vidare var i Teckomatorp, där en vägskyddsförsignal eventuellt kunde vara släckt, vilket den också var. Lite kul att båda blanketterna kom på samma dag, med så tätt mellanrum. Jag klarade ut det ganska bra, trots att man blir lite pirrig första gången man gör det på riktigt och inte med klasskompisar.

Jag har haft full rulle hela veckan och helgen. Jag märker verkligen kontrasterna, fast ändå inte.. mellan mina arbeten. Den ena dagen sitter jag still, tänker och agerar. Andra dagen haltar man fram med skoskav & blödande fötter för att barnen ska få lära sig trava. På någon omöjligt vänster kan jag sadla en häst, samtidigt som jag instruerar en förälder om hur man tränsar. Samt håller koll på barnet som kratsar hovar och hindrar en fjärde häst från att bita en unge i armen. ”Oj…vilket..tålamod du har!” är nog helgens bästa kommentar! Dessa yrkena innebär båda 100% koll, hela tiden. Vare sig du sitter eller haltar!

Jag hann slänga ihop några kolakakor och en burk till Arrivas fina lokförare och tågvärdar. Kolakakor är ju tyvärr väldigt beroendeframkallande och burken var tömd efter vår Förslövstur idag 😉

Och nu! Nu är nyckelknippan bara hälften så tung. Arrivajackan hänger på sin krok och jag fick traska hem idag med en viss tomhet i hjärtat. Samtidigt är jag full av lärdomar och upplevelser som jag aldrig kunnat föreställa mig att få! Har träffat underbara människor och fått massor med lovord som värmer i hjärtat. För första gången på väldigt länge känner jag att jag är bra på något och inte bara ”halvdan”.

Tack för allt Arriva!img_3807

// Fanny

Dagarna efteråt

Nu har det gått två dagar. Två dagar sedan vi stod där i Maria och var helt ovetandes om hur framtiden skulle bli. Jag mår fortfarande bra, vilket jag är glad över. Igår började morgonen på Previa, där jag fick berätta för en läkare om händelsen. Han undrade hur jag sovit och om jag hade personer att få stöd av. Samt att jag skulle säga till direkt om jag kände att jag mådde dåligt. Därefter fick jag en ”stämpel i rumpan” att jag var frisk nog för att återgå till körningen. Alla tre har tagit händelsen bra och vi lämnade in våra intyg till Arriva och hoppade sedan på tåget till Maria. Det var väl egentligen något av det jobbigaste på hela denna tiden. Vi stod där på plattformskanten, precis där han stod. Vi såg tåget komma, i en hastighet så långsam att det gick kårar längs med ryggraden. Det blev påtagande på ett helt annat sätt.

Vi var hemma tidigt igen efter vår tur, och jag var verkligen hur trött som helst, fast vi inte gjort någonting ansträngande. Trots att jag mest legat still, så har jag träningsvärk i varenda muskel. Jag antar att det är ett sätt för min kropp att reagera. Jag vet faktiskt inte.

Imorse var jag äntligen uppe i ”sadeln” igen! 04.07 började vi, men det störde mig inte ett dugg! Vi hade en Förslöv och en Halmstad-tur på schemat, vilket innebar att vi skulle förbi Maria inte mindre än 4 gånger. Dagen har inte riktigt gått som en dans på rosor, om än det gått bra att köra. När vi passerat Kattarp och rullar upp mot Ängelholm i 160 knyck, hoppar det upp en stor, vacker Dovhjort på spåret. Den träffar rakt i fronten och studsar sedan under tåget. Man hör verkligen hur den slits i bitar, den stackars varelsen! Man blir inte skonad en sekund, men det är bara att stålsätta sig och tänka på annat. När vi sedan vänt och var på väg tillbaka till Helsingborg ringer fjärren. En häst hade setts lös i banvallen vid Ödåkra och jag fick kilometerangivelser, samt en uppmaning att ringa tillbaka om vi hittade den. Jag dog verkligen inombords. Ödåkra. Stället där jag under hela min uppväxt varit i stallet. Där ”min” älskade pålle bor. Just där går det en lös häst. FYFAN! Vi sänkte hastigheten till 40km/h och spejade ut i mörkret. Det är svårt att se när man inte vet mer än att det är ett löst djur. Tillslut tyckte Jörgen att vi skulle ringa tillbaka och säga att det såg bra ut, men just då ser jag något som inte var helt olikt en liten lurvboll med svans. Det var en ponny som stod några knappa meter från spåret och betade vid en gräskulle. Den lyfte inte ens på huvudet när tåget nästan smekte svansen på den. Jag ville för ett ögonblick bromsa, men tänkte att ljudet från bromsarna mycket väl kunde få den att flyga ut framför tåget istället. Jag är glad att vi bara rullade förbi den så tyst det gick och att den höll sig lugn. Det verkade inte vara första gången den var på vift vid gräset. HERREGUD! Man blir grillad i detta yrket! Och just nu har det hänt väldigt mycket, på väldigt kort tid. Jag hade behövt en riktigt solig dag för att smälta allt detta!

Imorgon är jag återigen ledig, innan helgens körningar drar igång. Och vad passar inte bättre än att åka tåg på sin lediga tid 😉

// Fanny