LIA-3, vad blir det av mig?

Såå! Nu har jag äntligen skrivit mina sista grundläggande prov i skolan och gett mig ut på min sista LIA. Vi är ju ett gäng på 34 stycken oslipade diamanter som om TrettioTvå dagar tar examen. Ehm. Okej? Vad hände? Hur kan tiden ens gå såhär fort?

Och min sista LIA blev på självaste Arriva Helsingborg. De flesta har faktiskt gissat på att det skulle bli Green Cargo. Eller snarare ALLA som inte vetat, har gissat på Green Cargo. Och jag trivdes verkligen superbra med körningen på GC och det kändes lite vemodigt att tacka nej till en anställning där. Samtidigt så känns det väldigt rätt att vara här på Arriva också. Det känns bra att ha en positiv känsla från båda företagen man varit på. Jag har iallafall hunnit göra min första vecka och även skrivit kontrakt på timanställning för i sommar. Det ser ju lite annorlunda ut då Arriva inte påbörjar sin utbildning av lokförare förrän i September. Jag har varit lite påstridig på den fronten och verkligen inte velat sitta sysslolös i sommar. Och nu blev det bestämt att jag och en klasskompis ska få vara på växlingen i sommar, och få lokförarbiten i höst. Det bästa av situationen helt enkelt! Och det känns super!

IMG_6440ab.jpg

Min första vecka har varit väldigt lärorik. De tre första dagarna tillbringade jag med Philip på växlingen. Lite klurigt. Helt nytt tankesätt med planeringen och mycket ringande hit och dit när allt inte klaffar. Men det ska nog gå att få rätsida på detta med!

I fredags började jag min körning på linjen. Och jag blev allt lite glad när jag insåg vem jag skulle köra med. Nämligen den första som jag någonsin körde ett pågatåg med! Efter min första ”medåkningsvecka” på Green Cargo, så ordnade ju Martin så att jag fick köra Pågatåg till Helsingborg med hans gamla handledare Mats. Och självklart är det just Mats som jag ska tillbringa lite tid med nu.

Under vår första tur så kände jag mig verkligen som Bambi på hal is! Hela känslan som jag hade fått från LIA-1. Att bromsa mjukt, men ändå komma in mot plattformarna med hastighet för att inte tappa. Äh, det var som bortblåst. WAAAH! ATC:n piper och byter hastighetsbesked stup i kvarten. 10-övervakningarna ligger och lurar jämt och ständigt. Ojojoj, vilken tvärvändning det blev för min nu väldigt ingrodda godshjärna. MEN! Shit vilken framförhållning jag har i min körning nu! Tackar mina tio veckor med Viktoria och godståg för det! Soligt var det iallafall när vi begav oss upp mot några breddgrader jag aldrig besökt med Pågatåg. Nämligen Kristianstad, Bromölla och Karlshamn. Och det var klurigt. Ny bromsteknik. Nya banor och nya ställen att lära sig bromspunkter på. Det blev en uppvärmningsdag som jag inte var sådär jättenöjd med direkt, men jag MÅSTE börja inse att man inte kan lära sig allt på en minut eller två.

Igår körde vi ned till Ystad där jag faktiskt började på tillbaka lite feeling i ”bromshanden”. Sedan begav vi oss ned mot Simrishamn, där jag inte heller varit så den banan var stängd under hela min första LIA. Det var spännande med lite system M, då vi endast läst om det i TTJ:n. Hela grejen med K-möte, ankomstanmälan och detta ytterst moderna sätt att köra tåg på är ju lite kul. Dock kändes det betydligt mer hightech än jag tänkt mig, så nog tusan löste det sig bra.

Idag hade vi 3 vändor till Hässleholm, vilket faktiskt är bra då jag måste nöta, nöta & nöta in alla bromspunkter. Idag kändes det väldigt bra med körningen. Jag har fått tillbaka min lilla känsla för mjuka inbromsningar igen och har även börjat varva med att köra med vänsterhanden för att få lite utmaning. Första vändan upp till Hässleholm gick bra. Men andra vändan ringer fjärren och säger att vi kommer få stå till i Perstorp då det är en trafikstörning längre fram. Efter en stund får vi veta att det är obehöriga i spåret längre fram på sträckan, och vi var tillslut tvungna att vända på vårt tåg och för att köra tillbaka enligt tidtabellen på andra hållet. Det blir ju alltid ett visst tumult. ”Men jag ska till Stockholm!”, ”Vad händer nu?”, ”När kommer bussen?” och man vet i princip ingenting förutom att bussar är beställda. Sedan är det inte alltid att svenska hjälper i alla lägen!  ”Det är obehöriga i spåret. Du måste omboka din SJ-biljett” är inget man kläcker ur sig på Spanska direkt. Tillslut fick de använda en ”Translate-app” för att översätta. Man får ju hoppas på att det blir en någorlunda ordagrann översättning med tanke på att man inte förstår ett ord av vad som står på det andra språket.

Tredje rundan började med en 5 minuters försening. Vi var klara för avgång 14.17 och vår tågvärd hade ”vridit” för att vi skulle få tågväg ut från Helsingborg. Dock kom där ingen signal. Och till vår förvåning såg vi att Öresundståget bredvid oss hade fått signal trots att det inte verkade vara någon lokförare på plats ens. Tillslut, vilket kändes som en evighet, rullade de iväg och tågex ringde till vårt tåg och förklarade sig. ”Jag blev lurad! Öresundståget ”vred” så tidigt att jag trodde att de skulle hinna rulla innan er”. ÄSCH! Sånt som händer och det var bara att jaga tid så gott det gick, trots att våra tågmöten på vägen upp blev flyttade och det inte flöt på så bra som det hade kunnat göra.

Imorgon väntar en till sväng med Mats innan han tar en veckas semester och jag ska åka med instruktör, samt en annan körlärare ett par dagar. Vi får se hur detta går! ”Som på räls” hoppas jag 😉

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 2

Ett lite försenat inlägg efter min andra vecka på Green Cargo, vecka 7.

Första turen gick från Malmö rätt sent på måndagen, varpå vi skulle övernatta i Nässjö och köra hem på förmiddagen, nästkommande dag. Upp körde vi inget mindre än Rc4 1157, alltså ”Svarta Änkan”. Det är ett testlok med ombyggd förarpanel och moderniserad förarhytt. Och självklart är just ”svart” temat i denna modellen.

Hela färden upp var kantad av en hel del stopp tycks jag minnas. Vi kom inte många meter innan vi blev stående för att vänta. Sedan rullade det på ganska snyggt upp till infarten i Eslöv där vi möter ett Öresundståg. Kort därpå ringer det i mobiSIRen. Viktoria svarar. Och i nästa sekund slänger hon sig över D3an och drar en fullbroms. Vi rullar in bredvid perrongen och då nödar hon ut helt. För en sekund var min enda tanke: ”…inte en till?!” Sedan inser jag att det såg tomt ut i spåret framför oss. Jag börjar speja efter signaler, men ser att den framför oss fortfarande står i grönt. Godståg stannar rätt fort när man nödar ut dem kan jag lova. Signalen lades om till rött när vi stannat, och det visade sig vara en obehörig i spåret som rapporterats in till fjärren. De visste dock bara att han var vid en plattform och att vi snart skulle närma oss en plattform. Så det blev tvärstopp för vår del. Vad hände med nödsamtal i sånnahär situationer kan man dock undra. En viss omväg för ett meddelande att gå inom fjärren. Personen i fråga blev omhändertagen på en av plattformarna, medan vi stod på behörigt avstånd och kände hur Eslöv fylldes med lukten av bromsat godståg. Cirka 15 minuter senare fick vi rulla vidare, och färden upp gick utan större svårigheter.

Nästa morgon rullar vi hem med underbart väder och fortfarande ett litet snötäcke efter snöchocken veckan innan. Här passade jag på att visa ett typiskt exempel på hur det går när jag pratar först och tänker sen. Vi kör förbi en sjö där det sitter några och pimplar på isen. Viktoria: ”ÅH! Jag vill också pimpla!” Jag: ”ÅHHH!…men… Om det är is på sjön.. Hur kan fiskarna få luft?” *trumvirvel* Behövde väl bara se minen på min handledare för att påminnas om att bilden jag precis fått upp i huvudet.. av hur fiskarna försöker simma upp till ytan för att ta luft, men gång på gång stöter i isen.. Det är inte så det går till i verkligheten utan endast i mitt morgontrötta huvud.

Vackert med snö, solsken och järnväg!

img_5033a

På torsdagen körde vi återigen upp till Nässjö. Jag glider ibland iväg med tankar och frågor som känns otroligt relevanta för mig, men som man nog ytterst sällan reflekterar över som lokförare. Påväg upp satt jag och funderade över hur brett ett lok är, varpå jag tillslut frågar min allvetande handledare. Jag tittar framåt på banan igen en stund, och när jag sedan vänder mig mot Viktoria så är hon puts väck. Poff! Försvunnen! ”Vad i heeela?!”, hinner jag tänka, innan jag hör ett pustande från golvet och sänker blicken. Och där ligger hon. På golvet. Och försöker jämföra lokbredden med sin egen längd. ”1.70 + lite till.. så cirka tre meter!” kom hon fram till. 3,1 meter var rätt svar. Man får inte vara dum inte!

Sånna här turer kommer bli en stor utmaning för mig! Att komma fram på eftermiddagen och hinna återhämta sig innan 12 på natten. Man ska sova fram till tiden då man vanligtvis somnar. Att försöka ”tvångssöva” sigsjälv vid 18.00 var svårare än jag någonsin trott! Jag råkade först brodera i 3 timmar. Sen råkade jag kolla på ”Stjärnkusken” vid 20.00. Sedan råkade jag hamna i en glödhet diskussion på Facebook om hur sexuellt utnyttjande av ungdomar får gå obemärkt förbi inom ridsporten. Plötsligt var klockan för mycket för att hinna sova. Och plötsligt var det bara att sätta sig i tåget hem.

När jag blir för trött för att sova blir jag pigg. Så 6 timmars sömn på 2 dygn tyckte jag kändes lagom när lördagsmorgonen nalkades. Vi begav oss till Malmö 04 på morgonen. Lite småseg var man, men piggnar till när jag får något att göra. Vi hade tre turer till Trelleborg, vilket ändå är en rolig tur. Dock blev tredje turen ner inställd, då tåget inte nått fram till Malmö. Trots min sömnbrist tycker jag att det börjar gå allt mer skapligt för var dag som går. Fortfarande består godståg av så många fler moment än persontåg. Jag får försöka att lägga ett långsamt pussel med oändligt många bitar dessa veckorna! Sedan råkar man såklart bjuda på lite förvirring ibland. Typ: ”-Förarelev på 1144” *viftande handledare* ”Nä… 4411 menar jag ju!” Fjärren: Haha! Jadu det var en jäkla skillnad”

Denna nyutlagda rälsen mellan Vislanda – Mosselund är ju så häftig. Man får passa sig så man inte blir hypnotiserad av att se järn kringla sig sådär. Som ”Kolasnören” :’)  Och i helgen bjöd hästarna på vårkänslor! Håller hårt i hatten så jag slipper ännu ett angenämt besök på akuten.

// Fanny

Nytt år – Nya utmaningar

Jag får väl börja med att önska alla en god fortsättning och hoppas på att ni haft en härlig jul! Nu har ju kylan börjat infinna sig även här i skåneland, och det kan intygas när flera av barnen i min ridgrupp började gråta uppgivet efter 30 minuter för att de frös så de skakade..

Årets första skoldag gick av stapeln i onsdags och det var växlingspraktik på skolans egen bangård som stod på agendan. Morgonen började något förvirrat, då vi började klockan 8, en timme tidigare än vanligt. Jag var den enda som dök upp av de fyra personer som skulle varit där. Runt niotiden trillade det dock in två förvirrade klasskompisar till, så jag slapp både köra lok, lägga om växlar och vara signalgivare själv som en stackare fått vara dagen innan :’)

Dagens uppgift var att flytta fem vagnar från ett spår till ett annat, och dessutom byta ordning på dem. Till vår tjänst hade vi skolans T43:a, som det dessutom var första gången jag körde eftersom jag missade dieselläran. 16 meters brummande monster!

Sikten från dendär makapären är ju obefintlig! Jag blev nästan lite förskräckt någon sekund, men fick koll på reglagen ganska snabbt. När man kör i så låga hastigheter som vi gör när vi kör emot vagnar eller passerar övergångar, så är den en viss teknik att inte bromsa fast sig med lokbromsen. Det gäller att bromsa, lossa, bromsa, lossa för att inte hjulen ska låsa sig och glida. Fick några tvärstopp, men lyckades rätta till det så det blev mjukare inbromsningar.

Här under kör Fredde loket och Björn står på fotsteget och visar ”back” för att köra emot vagnarna längre bort. Detdär med ljussken, vagnar och om man ska visa ”fram” eller ”back” kan bli lite klurigt när man väl står där, även om vi har blivit grillade med det i TTJn.

Det är ju inte så enkelt att rött ljus alltid är bakåt och vitt ljus framåt! Här får ni lite hjärngympa: – Åt vilket håll kommer loken på bild 1 & 2 köra? Signalgivaren visar ”framåt”. – Åt vilket håll kör loken på bild 3 & 4? Signalgivaren visar ”back”.

Svar: Bild 1: Lampornas sken gäller. Loket kör till höger (vitt sken).

Bild 2: Loket har nu en vagn på den ”vita” sidan och detta blir då ”bakåt”. Loket kommer köra åt vänster.

Bild 3: Lika många vagnar på varje sida & då gäller lampornas sken igen. Loket kör åt vänster(rött), då signalgivaren visar ”back”. 

Bild 4: Flest vagnar på vänster sida, vilket då blir ”bakåt”. Signalgivaren visar ”back” och loket kör till vänster.  

Slutligen får jag väl ta att berätta vart LIA-2, vecka 6-15, kommer att tillbringas. Många har redan haft sina aningar och ni har varit på rätt ”spår”. Haha!

img_2636-2

Det blir Green Cargo – Malmö, med handledare Viktoria den här gången. Jag är jättenöjd med att ha fått denna platsen, och lite Girlpower på det!

// Fanny

Tokigt bra!

Torsdagen bjöd på en tur till Karlshamn, tur&retur. Vi körde upp med ingen mindre än ”Orange:is” som jag tagit mig fräckheten att döpa snyggingen 1290 till! SÅÅÅ HÄFTIGT! Och att det verkligen finns folk som har full koll på att ”Åh, 1290 kommer hit idag” och kör gatlopp för att hinna fota på så många ställen som möjligt :’) Jag är inte riktigt van vid denna världen känner jag, men det är urhäftigt att det finns ett sånt engagemang.

Det blev en hel del stående på sidan under denna turen då det är enkelspår en bra bit. Fick pyssla lite med Martins öhh.. pussel/”minispis” som man kunde bygga ihop på ett finurligt sätt! Han slutar aldrig förvåna med sina häftiga grejer!! Väl i Karlshamn lämnade vi vagnarna, tog en promenix och åt lunch innan det var dax att vända skönheten hem mot Malmö igen. Blev lite växlande, växelomläggning och ”vägskydds-knapptryckande” innan vi var på G med nya vagnar igen. Och nä.. jag har ingen aning om vad vissa saker heter så jag bara hittar på lite namn och hoppas att folk förstår 😀 Blev en del stående även på hemvägen, men hade en bra fjtkl som gav oss fritt blås sista vägen ner till Malmö, annars hade nog dagen blivit lite längre än vad den blev. MEN tiden som spenderas i en orange RC4 kan man ju aldrig få för mycket av! 😉 Särskilt inte när man bara är elev!

Under bilfärden hem från Malmö råkade vi köpa ännu en ”Café cooler” från 7/11. Martin visade även riktiga ”handyskillz” och skruvade i en ny blinkerslampa då den gamla var trasig. Och är det inte ironiskt? Morgonen därpå plockade Martin upp mig på stationen och vi körde mot Malmö. Tog inte lång tid innan pojkvän, som lämnat mig & körde bakom oss, ringer upp mig: ”-Hej.. er baklampa är trasig!” Faller en, faller alla, eller vad är det man brukar säga? 😉

På fredagsmorgonen hade Martin uppföljning med instruktör, så jag blev sittandes på GC i några timmar. Massa tid att läsa järnvägsbloggar, plugga broms och självklart kolla drömutrustning på Hästnet. Måste ju påminna migsjälv om att jag faktiskt är hästnörd i grunden. Lätt att glömma efter en så händelserik vecka! När han var tillbaka blev det en trip med ”Snigeln” (som bara var ca 90 minuter sen) till Trelleborg och sedan ensamt lok tillbakaaa till Malmö. POWER! Sådär småjobbigt att veta att man skulle tillbaka till skolbänken efter denna veckan! Men det tog inte slut där!..

Skulle ta ett Pågatåg hem från Malmö och ja.. Martin slutar aldrig förvåna mig! Hips vips så hade han ordnat så att jag fick åka i hytten på ett Pågatåg hem. Trodde jag! För jag fick köra till Helsingborg. Det blev så uppenbart just där och då att jag inte har en aning om vad jag vill jobba med i framtiden. Tåg som tåg, NEJ verkligen inte! Efter en vecka på gods, var det en minst sagt underlig känsla att sitta i en motorvagn. Man kunde liksom köra genom att trycka på farthållaren, varpå tåget själv drog upp i 160. Man ser en orienteringstavala till en hållplats, lägger till ca 75% broms & rullar sedan in mot perrongen i en anpassad hastighet och släpper sakta på bromsen för att få en mjuk inbromsning. Öppnar dörrar, fäller ut backspeglar, stänger igen vid signal och väntar på tecken för avgång. Man ser den gröna lampan tändas och kan köra igen. Jag var helt på alerten vid 40-övervakningarna tills jag insåg att ”höh.. de hinner ju försvinna innan jag ens kommit i närheten av 40km/h..?”. Detta var ju dock allmänt förenklat, men jag satt jämt och väntade på något oväntat som aldrig kom :’)

Tror jag hade trivts väldigt bra på Pågatågen, då jag aldrig tröttnar! Kan ha kul i evigheter åt samma sak, bara det känns bra! Sedan kan jag tro att man glömmer mycket av vad man lär sig i skolan och det är väl nackdelen med persontåg. Samtidigt vill jag köra gods! Jag älskar utmaningar, att bli lite smutsig och klättra rundor. OCH klart vill jag ha reflexväääst!! Här har jag verkligen någonting att klura på! Har ju dock inte ens haft min första LIA än, så det återstår att se!

Förstår INTE hur denna veckan kunnat vara så bra? Vädret har varit skitBRA! Allt har varit så häftigt och Martin har verkligen lagt tid på att lära mig saker! Sen kommer jag till stallet och hästen, som varit en riktig MUPP på sistone, går som en klocka. Mina ridbarn red som gudar & alla satt kvar trots 0% ridvana hos de flesta! Känner att jag ligger några timmars sömn back, men jag är för glad för att orka vara trött..  HUR KAN EN VECKA VARA SÅ BRA?!

// Fanny

Spårtraskning

Hade min andra BASÄVISTA-kurs igår, alltså att ”Enskilt vistas i spår”. Bra med uppfriskning av minnet! Lärarna är så crazy och snurrar iväg bland sugtrafos, omformare och återledare mitt i alla säkerhetsföreskrifter. Ser förvirringen i folks ansikten och påminns hur förskräckt jag själv var första gången jag satt där. Nu förstår jag vartenda ord och tycker smått synd om de andra som får höra alla dessa flummiga begrepp för första gången.

Idag blev det spårtraskning på Åstorps bangård. SHIT va fint där har blivit! Blev förvånad över att det bara verkar var ett ställverk 59 där. Trodde där fanns alldeles för många objekt, men det kanske är mindre än vad det ser ut att vara.

IMG_2386.jpg

Dagens stora lärdomar:

Här kan man dö! IMG_2399Och ha alltid med en morakniv så ni kan skära loss era fingrar om ni fastnar här!  UntitlednÄr så fascinerad av dessa skruvkoppel i mitten. Jag ser bara framför mig hur den ska hoppa av kroken trots buffertarna. Liksom.. hur ofta trillar inte mina handdukar av krokarna där hemma.  PS. Här kan man också dö!IMG_2410

Hade kul åt ett en av GC:s T44:or om skulle vända på sitt tågeluring. Han kopplade loss loket, körde och vände, men när han skulle ta sig fram till andra sidan vagnarna blev det stopp i dvärgen. Sedan kom det ett ”kör 40 tågväg”-besked i dvärgen. Har aldrig tänkt på det så noga förr, men växlingsrörelse får ju bara köra på tågväg vid muntlig överenskommelse eller om det står i föreskrifterna. Och eftersom han inte körde så var något på tok. Det tog sin lilla tid för tkl att fixa till detta. Förmodligen hade h*n haft lite otur i tänkandet och fick kul med magasinering och tillbakatagningen av tågvägen xD TILLSLUUUUT fick lokis sitt ”rörelse tillåten”-besked xD MYCKET att tänka på ute bland blinkisarna! Underbart!  IMG_2415

// Fanny