Green Cargo – Vecka 2

Ett lite försenat inlägg efter min andra vecka på Green Cargo, vecka 7.

Första turen gick från Malmö rätt sent på måndagen, varpå vi skulle övernatta i Nässjö och köra hem på förmiddagen, nästkommande dag. Upp körde vi inget mindre än Rc4 1157, alltså ”Svarta Änkan”. Det är ett testlok med ombyggd förarpanel och moderniserad förarhytt. Och självklart är just ”svart” temat i denna modellen.

Hela färden upp var kantad av en hel del stopp tycks jag minnas. Vi kom inte många meter innan vi blev stående för att vänta. Sedan rullade det på ganska snyggt upp till infarten i Eslöv där vi möter ett Öresundståg. Kort därpå ringer det i mobiSIRen. Viktoria svarar. Och i nästa sekund slänger hon sig över D3an och drar en fullbroms. Vi rullar in bredvid perrongen och då nödar hon ut helt. För en sekund var min enda tanke: ”…inte en till?!” Sedan inser jag att det såg tomt ut i spåret framför oss. Jag börjar speja efter signaler, men ser att den framför oss fortfarande står i grönt. Godståg stannar rätt fort när man nödar ut dem kan jag lova. Signalen lades om till rött när vi stannat, och det visade sig vara en obehörig i spåret som rapporterats in till fjärren. De visste dock bara att han var vid en plattform och att vi snart skulle närma oss en plattform. Så det blev tvärstopp för vår del. Vad hände med nödsamtal i sånnahär situationer kan man dock undra. En viss omväg för ett meddelande att gå inom fjärren. Personen i fråga blev omhändertagen på en av plattformarna, medan vi stod på behörigt avstånd och kände hur Eslöv fylldes med lukten av bromsat godståg. Cirka 15 minuter senare fick vi rulla vidare, och färden upp gick utan större svårigheter.

Nästa morgon rullar vi hem med underbart väder och fortfarande ett litet snötäcke efter snöchocken veckan innan. Här passade jag på att visa ett typiskt exempel på hur det går när jag pratar först och tänker sen. Vi kör förbi en sjö där det sitter några och pimplar på isen. Viktoria: ”ÅH! Jag vill också pimpla!” Jag: ”ÅHHH!…men… Om det är is på sjön.. Hur kan fiskarna få luft?” *trumvirvel* Behövde väl bara se minen på min handledare för att påminnas om att bilden jag precis fått upp i huvudet.. av hur fiskarna försöker simma upp till ytan för att ta luft, men gång på gång stöter i isen.. Det är inte så det går till i verkligheten utan endast i mitt morgontrötta huvud.

Vackert med snö, solsken och järnväg!

img_5033a

På torsdagen körde vi återigen upp till Nässjö. Jag glider ibland iväg med tankar och frågor som känns otroligt relevanta för mig, men som man nog ytterst sällan reflekterar över som lokförare. Påväg upp satt jag och funderade över hur brett ett lok är, varpå jag tillslut frågar min allvetande handledare. Jag tittar framåt på banan igen en stund, och när jag sedan vänder mig mot Viktoria så är hon puts väck. Poff! Försvunnen! ”Vad i heeela?!”, hinner jag tänka, innan jag hör ett pustande från golvet och sänker blicken. Och där ligger hon. På golvet. Och försöker jämföra lokbredden med sin egen längd. ”1.70 + lite till.. så cirka tre meter!” kom hon fram till. 3,1 meter var rätt svar. Man får inte vara dum inte!

Sånna här turer kommer bli en stor utmaning för mig! Att komma fram på eftermiddagen och hinna återhämta sig innan 12 på natten. Man ska sova fram till tiden då man vanligtvis somnar. Att försöka ”tvångssöva” sigsjälv vid 18.00 var svårare än jag någonsin trott! Jag råkade först brodera i 3 timmar. Sen råkade jag kolla på ”Stjärnkusken” vid 20.00. Sedan råkade jag hamna i en glödhet diskussion på Facebook om hur sexuellt utnyttjande av ungdomar får gå obemärkt förbi inom ridsporten. Plötsligt var klockan för mycket för att hinna sova. Och plötsligt var det bara att sätta sig i tåget hem.

När jag blir för trött för att sova blir jag pigg. Så 6 timmars sömn på 2 dygn tyckte jag kändes lagom när lördagsmorgonen nalkades. Vi begav oss till Malmö 04 på morgonen. Lite småseg var man, men piggnar till när jag får något att göra. Vi hade tre turer till Trelleborg, vilket ändå är en rolig tur. Dock blev tredje turen ner inställd, då tåget inte nått fram till Malmö. Trots min sömnbrist tycker jag att det börjar gå allt mer skapligt för var dag som går. Fortfarande består godståg av så många fler moment än persontåg. Jag får försöka att lägga ett långsamt pussel med oändligt många bitar dessa veckorna! Sedan råkar man såklart bjuda på lite förvirring ibland. Typ: ”-Förarelev på 1144” *viftande handledare* ”Nä… 4411 menar jag ju!” Fjärren: Haha! Jadu det var en jäkla skillnad”

Denna nyutlagda rälsen mellan Vislanda – Mosselund är ju så häftig. Man får passa sig så man inte blir hypnotiserad av att se järn kringla sig sådär. Som ”Kolasnören” :’)  Och i helgen bjöd hästarna på vårkänslor! Håller hårt i hatten så jag slipper ännu ett angenämt besök på akuten.

// Fanny

Annonser