Det bästa livet har att ge

Igår råkade vi dra ihop en kräftskiva hos Amy och Jesper. Det är nog det bästa med dem! Man bara råkar! Nu är ju kräftsäsongen den bästa på året så det var extra bra råkat just denna gången. Jag och Jesper, som vanligtvis äter som möss, fick visa vad vi går för vid matbordet. Amy o Henrik önskade sig nog snarare varsin oxfilé, men vi klagar inte! Fler rödingar till oss bara!

IMG_2471.jpg

Mitt i all glädje har sommaren varit lite tung. Två trotjänare har fått lämna jordelivet efter ett mysigt sommarlov på betet. Både ridskolans Blitz och ridgymnasiet Lill-Gurra har fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Båda två efter skador i nått ben som inte läker. Det känns alltid så tungt när gamla läromästare lämnar. Båda två är hästar som ena dagen kan lära nybörjare rida hur tryggt som helst och nästa dag go all in på tävling. Man är så van vid att de alltid finns. Och nästa dag är de borta för alltid. Sov gott stjärnor!13739_1292708852.jpg 13938477_1451940051499517_4246156416167797447_n.jpg

Händelser som dessa får en också att reflektera över hur snabba vändningar livet kan ta. Jag älskar alla djur och vill inte se något djur fara illa. Men att vakna upp en morgon med vetskapen att just någon av mina bästisar inte finns längre. Vad gör man? Jag vet inte. Har aldrig upplevt det på riktigt. Vill aldrig! Våra husdjur är det bästa livet har att ge!

”We speak a different language. One built in silence!” 

IMG_0707 kopia 10313357_869969089696619_5724525690233652807_n kopia

// Fanny

Annonser

Hästbiten då?

Har ni känt dendär känslan när man verkligen älskar någon? Ögonen kan tåras helt okontrollerat. Hjärtat slår extra hårt. Tankarna skenar iväg och man måste bita sig i läppen för att fatta att det är på riktigt. För personen, eller i detta fallet ”individen”, är det vackraste man sett i hela sitt liv!

IMG_7002

Exakt den känslan har jag för denna stora, bruna häst med sin vita bläs i pannan. Honey de la Vic. Hennes man är spretig, hennes pannlugg består av några enstaka hårstrån och lite skavanker kan man finna här och var. Hon är ingen fin dressyr eller hopphäst, men hon är perfekt på sitt egna lilla vis! I år påbörjas vårt fjärde år tillsammans. Hon var en svår häst när hon kom till ridskolan. Var hon inte på humör så for folk i backen. Och detta lockade mig att lägga all min tid, pengar och energi på henne! Idag, efter år av grubblande, vet jag att hon bara var en missförstådd häst, med mycket egen vilja. Och nu, när vi verkligen öppnat upp för varandra. Nu är hon underbar! För mig finns ingen annan!

I dagsläget är Honey 16 år. Något/några år till, sedan går hon i pension från ridskolan där jag rider henne. OCH JUST HÄR.. Börjar mitt eviga grubblande. Mitt helvete! Jag är livrädd för att hon ska komma till någon som inte förstår henne. Personer utan tålamod som sliter henne i munnen och sparkar henne i magen när hon inte lyssnar på första försöket. Och detta är vad som tynger mitt hjärta 99% av min vakna tid. Jag har ingen aning om hur min framtid ser ut. Det skulle vara egoistiskt och rent utsagt idiotiskt att köpa en häst innan man vet att man har tid och pengar. Men jag tror aldrig att jag skulle kunna leva med migsjälv om hon försvinner utan att jag vet var. Om det bara varit längre fram i tiden så hade det varit enklare. Men nu krockar många stora pusselbitar i mitt liv, och jag vet inte hur jag ska prioritera..

 

10629727_961462120547315_445273002334028914_n

// Fanny