Ingen spänning i min vardag inte!

Igår gjorde vi ett nytt försök med en likadan tur som vi hade när allt slutade i diesellok. Första destinationen var Ystad, precis som dagen innan. Vi rullade ner genom Råå-banans kringelikrokar och allt flöt faktiskt på! Vi körde lite extra ecodriving, rullade från station till station. Det flöt på toppenbra. Tills vi kom in mot Billeberga och jag tyckte att det tystnade lite väl i vagnen. OCH mycket riktigt!!!

IMG_6883

Spänningen var puts väck. Som tur var hade vi fart uppe och hade en perrong att rulla in till. Det vara bara att trycka skämskudden över ansiktet och tycka ut ”Vi står nu stilla pågrund av spänningslös kontaktledning” i PIS:en. Självklart var det kö när man ringde fjärren. Där satt man och filosoferade om det kanske var någon annan bro som var strömförande idag eller vad som nu hade hänt.. Kanske dags för alla att gå med gummistövlar i förebyggande syfte. När det väl gick fram signaler till fjärren så visste de ju direkt vad man ringde om. Strömmen hade tydligen brutits och skulle komma tillbaka inom kort. PJUH!!!!!! Vad är oddsen att allt bara ska krångla?! Dock så blev vi ju några minuter sena när vi rullade vidare mot Teckomatorp. Och det var inte bara vi som blivit sinkade. Vårt möte från Eslöv var LIIIITEEE sent. Vi fick lämna 15 minuter försenade när det var vår tur att rulla ner mot Eslöv. I Lund låg det tågväg för ett X2000 innan vi kunde köra vidare också, varpå vi blev ännu mer sena. När vi närmade oss Burlöv ringde driften och meddelade att vårt tåg nu var så sent att det inte skulle kunna komma ned på Ystadbanan. Istället skulle vi få tömma tåget på passagerare i Hyllie och hänvisa dem till Ystad-tåget efter. Detta låg dock inte speciellt långt bakom oss, så det kunde ju varit betydligt värre.. Det var bara att kalla fram tågvärden för att informera om de nya påhitten. Så klart blir resenärerna irriterade när ingenting fungerar, och tyvärr så blir ju tågvärdarna som får bli lite bollplank för allas upprörda tankar. Detta är ju dock omständigheter som är svårt att skylla på någon. Allra minst Skånetrafiken eller tågvärden. Shit happens. Sometimes some very tough shit. Sen är kanske inte alla lika roade av att sitta på ett stillastående tåg som jag är 😉

Vårt nu tomma tåg fick vi köra ned till Svågertorp och stå där tills vår ordinarie tid var inne då vi egentligen skulle kommit upp från Ystad igen. Och det blev ju en bra stund. Men.. nu har jag sett Svågertorps plattform riktigt ordentligt iallafall.

IMG_6884

Vi körde upp mot Malmö för en liten matrast. Sedan tyckte vi faktiskt att det fick räcka med klödd för denhär dagen. Tills vi insåg att någonting inte stod rätt till. Järda började ropa ut spårändringar och ändrade avgångstider. Tydligen hade ställverket i Hyllie havererat. Någon megasäkring hade gått. Som tuuur var, så kunde vi både köra ned till Trelleborg och tillbaka upp till Kävlinge utan några större svårigheter. Det var alltså ett ganska snabbt fixat problem i jämförelse med de senaste dagarnas kaos!

IMG_6893

Vi vände snabbt i Kävlinge och rullade ner mot Trelleborg igen. Här utan några som helst problem. Vi lyckades till och med rulla upp mot Helsingborg utan några större bekymmer. När vi närmade oss infarten Kävlinge, så ringde fjärren: ”Hej, ehm.. exakt var befinner du dig just nu?”.  ”Öhhm, infarten Kävlinge passerade vi precis” svarade jag. ”Jaha. Har du signal?” Och självklart blir man helnojjig. Vad visade förra signalen? Är jag färgblind. Ser jag inte skillnad på rött o grönt? Har Atcn låtit bli att pipa på mig? Tydligen hade det skett något sorts transmissionsfel, och de kunde väl inte se var vi var eller hur det låg tågväg. Någon minut senare ringde en annan fjärr och frågade ”Exakt var är du nu?”. ”Plattformen Kävlinge” svarar jag.  ”Hur ser signalbilden ut?” ”Jodå, den ser bra ut, vi ska hem”.  Och ja.. ”Transmissionsfel i hela Skåne” lät lite trist tycker jag. Vetinte riktigt om hela TC gav upp en stund där. Som tur var hade vi tågväg åt rätt håll och signal hela vägen. Sedan kunde ställverket i Helsingborg lägga för oss in till Knutpunkten, så hem kom vi!

Åh herregeud. TC kan inte haft några roliga dagar i veckan. Eller så har de haft superkul, vad vet jag? Beställa lite diesellok och köra Russian roulette 😉 Vad är väl en dag på järnvägen! Den kan vara dötrist.. och långtråkig… och alldeles… alldeles underbar!

// Fanny

Annonser

Green Cargo – Vecka 2

Ett lite försenat inlägg efter min andra vecka på Green Cargo, vecka 7.

Första turen gick från Malmö rätt sent på måndagen, varpå vi skulle övernatta i Nässjö och köra hem på förmiddagen, nästkommande dag. Upp körde vi inget mindre än Rc4 1157, alltså ”Svarta Änkan”. Det är ett testlok med ombyggd förarpanel och moderniserad förarhytt. Och självklart är just ”svart” temat i denna modellen.

Hela färden upp var kantad av en hel del stopp tycks jag minnas. Vi kom inte många meter innan vi blev stående för att vänta. Sedan rullade det på ganska snyggt upp till infarten i Eslöv där vi möter ett Öresundståg. Kort därpå ringer det i mobiSIRen. Viktoria svarar. Och i nästa sekund slänger hon sig över D3an och drar en fullbroms. Vi rullar in bredvid perrongen och då nödar hon ut helt. För en sekund var min enda tanke: ”…inte en till?!” Sedan inser jag att det såg tomt ut i spåret framför oss. Jag börjar speja efter signaler, men ser att den framför oss fortfarande står i grönt. Godståg stannar rätt fort när man nödar ut dem kan jag lova. Signalen lades om till rött när vi stannat, och det visade sig vara en obehörig i spåret som rapporterats in till fjärren. De visste dock bara att han var vid en plattform och att vi snart skulle närma oss en plattform. Så det blev tvärstopp för vår del. Vad hände med nödsamtal i sånnahär situationer kan man dock undra. En viss omväg för ett meddelande att gå inom fjärren. Personen i fråga blev omhändertagen på en av plattformarna, medan vi stod på behörigt avstånd och kände hur Eslöv fylldes med lukten av bromsat godståg. Cirka 15 minuter senare fick vi rulla vidare, och färden upp gick utan större svårigheter.

Nästa morgon rullar vi hem med underbart väder och fortfarande ett litet snötäcke efter snöchocken veckan innan. Här passade jag på att visa ett typiskt exempel på hur det går när jag pratar först och tänker sen. Vi kör förbi en sjö där det sitter några och pimplar på isen. Viktoria: ”ÅH! Jag vill också pimpla!” Jag: ”ÅHHH!…men… Om det är is på sjön.. Hur kan fiskarna få luft?” *trumvirvel* Behövde väl bara se minen på min handledare för att påminnas om att bilden jag precis fått upp i huvudet.. av hur fiskarna försöker simma upp till ytan för att ta luft, men gång på gång stöter i isen.. Det är inte så det går till i verkligheten utan endast i mitt morgontrötta huvud.

Vackert med snö, solsken och järnväg!

img_5033a

På torsdagen körde vi återigen upp till Nässjö. Jag glider ibland iväg med tankar och frågor som känns otroligt relevanta för mig, men som man nog ytterst sällan reflekterar över som lokförare. Påväg upp satt jag och funderade över hur brett ett lok är, varpå jag tillslut frågar min allvetande handledare. Jag tittar framåt på banan igen en stund, och när jag sedan vänder mig mot Viktoria så är hon puts väck. Poff! Försvunnen! ”Vad i heeela?!”, hinner jag tänka, innan jag hör ett pustande från golvet och sänker blicken. Och där ligger hon. På golvet. Och försöker jämföra lokbredden med sin egen längd. ”1.70 + lite till.. så cirka tre meter!” kom hon fram till. 3,1 meter var rätt svar. Man får inte vara dum inte!

Sånna här turer kommer bli en stor utmaning för mig! Att komma fram på eftermiddagen och hinna återhämta sig innan 12 på natten. Man ska sova fram till tiden då man vanligtvis somnar. Att försöka ”tvångssöva” sigsjälv vid 18.00 var svårare än jag någonsin trott! Jag råkade först brodera i 3 timmar. Sen råkade jag kolla på ”Stjärnkusken” vid 20.00. Sedan råkade jag hamna i en glödhet diskussion på Facebook om hur sexuellt utnyttjande av ungdomar får gå obemärkt förbi inom ridsporten. Plötsligt var klockan för mycket för att hinna sova. Och plötsligt var det bara att sätta sig i tåget hem.

När jag blir för trött för att sova blir jag pigg. Så 6 timmars sömn på 2 dygn tyckte jag kändes lagom när lördagsmorgonen nalkades. Vi begav oss till Malmö 04 på morgonen. Lite småseg var man, men piggnar till när jag får något att göra. Vi hade tre turer till Trelleborg, vilket ändå är en rolig tur. Dock blev tredje turen ner inställd, då tåget inte nått fram till Malmö. Trots min sömnbrist tycker jag att det börjar gå allt mer skapligt för var dag som går. Fortfarande består godståg av så många fler moment än persontåg. Jag får försöka att lägga ett långsamt pussel med oändligt många bitar dessa veckorna! Sedan råkar man såklart bjuda på lite förvirring ibland. Typ: ”-Förarelev på 1144” *viftande handledare* ”Nä… 4411 menar jag ju!” Fjärren: Haha! Jadu det var en jäkla skillnad”

Denna nyutlagda rälsen mellan Vislanda – Mosselund är ju så häftig. Man får passa sig så man inte blir hypnotiserad av att se järn kringla sig sådär. Som ”Kolasnören” :’)  Och i helgen bjöd hästarna på vårkänslor! Håller hårt i hatten så jag slipper ännu ett angenämt besök på akuten.

// Fanny

Arriva – Vecka 2

En ny vecka är avklarad, med kvällsturer denna gång. Det är rätt annorlunda att börja sent och sluta sent. Hela mitt liv har jag gått till skolan på morgonen och kommit hem på eftermiddagen. Även om dygnsrytmen är lite.. förstörd, så känns det bra! Att kunna packa ihop och ta helg, när andra går med tunga steg mot måndagens bestyr. Det är värt sin vikt i guld! Dock märks det hur ovan man är. Till och med min hamster, med inbyggd väckarklocka 22.00, har tappat kontrollen på natt och dag :’)

Det har varit lugnt på järnvägen även denna veckan. Några beläggningar och en ganska härlig lövhalka är vad vi fått träffa på! Under våra två lediga dagar mitt i veckan vaknade man dock upp till en artikel om olyckan i Hallandsås. Säger man att det är ovanligt lugnt på järnvägen, får man smaka på motsatsen illa kvickt!

I tisdags körde vi en tur ner till Ystad. Redan i Lund hade vi problem med fotsteg som inte ville gå in, så vi fick öppna och stänga dörrar titt som tätt. Trots att vi var sena, så var våra möten ännu senare så tiden rann iväg. I Ystad köpte Jörgen mat och när vi skulle åka igen så inser han att maten inte är med i hytten! Den står på Ystadskontoret! Jörgen studsar ut ur hytten, springer iväg efter sin mat o ropar: ”KÖR INGENSTANS UTAN MIG!!!”. Jag och tågvärden står kvar och tittar på varandra.. Sen brast vi ut i asgarv! Vem vet, vi kanske tutar och kör direkt det blir grönt i signalen 😉

Vi körde en tur från Höör ner till Ystad igen, där ersättningsbuss skulle ta passagerarna till Simrishamn. I Svarte, stationen innan Ystad, bad Jörgen min leta fram meddelandet om att ”buss ersätter” i PIS:en. Detta meddelandet var menat att gå ut i Ystad, men i min hast råkade jag trycka på enter, varpå man hör tåget säga: ”Svarte.. är tågets slutstation, härifrån ersätter buss”. HAHAHA! Jag såg framför mig hur passagerarna förvirrat tittar sig omkring, packar ihop och reser sig upp! Som tur är har jag en snabb Jörgen som bad dem åka en station till och en snabb tågvärd som motade in dem till sätena igen. Sålänge jag håller mig till förvirrande fel och inte feliga fel så är jag nöjd!

I fredags körde jag nog ett av mina bästa pass! Just där och då kändes bra rätt igenom. Atc:n var glad, jag var glad och några tågvärdar frågade om det var min sista LIA. Då var det bara min sjätte dag! Ibland får man bara till det helt enkelt.

Lördagsnatten bjöd på lite spännande ståhej! Lönehelg och halloween. Folk är inte bara fulla, de är läskiga också! Jag är evigt glad att jag inte är tågvärd sånnahär dagar. När passet var över fick jag ta över vår bil från dessa galningar som skulle ut och göra stan osäker. Jag var måttligt glad att få köra hem och slippa träffa fler knasbollar den kvällen.

 

Halloween bjöd också på några trevliga fordonsfel. Vi stod på Lund C och jag reflekterade lite över vad det var för pip som hörs när man provar förarövervakingen. Nu i efterhand vet jag inte vad som gick snett i mitt tänkande, för det är ju självklart ljudet till förarövervakningen xD! Jörgen tyckte iallafall att jag kunde prova att släppa foten från pedalen när jag körde, då vi för tillfället inte hade några passagerare ändå. Jag släppte och det började pipa. Jag kvitterade med foten men det fortsatte att pipa. Och så kan man sammanfatta den händelsen. Ett evigt pipande av det äckligt höga ljudet, som inte ville försvinna vad vi än gjorde. Tillslut fick Jörgen koppla om hårdvara/mjukvara för förarövervakningen och då äntligen tystnade det. Vi körde sedan ett tåg upp från Malmö via den halkiga Råå-banan. Det slirade och slirade, och vi provade tillist att koppa bort elbromsen, för att bara bromsa mekaniskt. Det slutade slira helt och bromsade hur bra som helst. Dock så kopplar elbromsen in sig igen efter ish 5 minuter, och när vi närmade oss Ramlösa var jag tvungen att bromsa, trots att elbromsen gått in igen. Det slirade till och plötsligt visade den ena hastighetsmätaren 100 och den andra 120. Visade sig att vi hade två felaktiga hastighetsgivare på samma boggie, och då fungerade bara hälften av motorerna. Detta problemet lyckades vi inte lösa, trots att vi provade snabbroms och lite andra klurigheter. Dock var det ju bara en station kvar till slutstationen och växlaren som tog över i Helsingborg sa att vagnen ändå skulle in på tillsyn. PJUH!

Inatt blev det en nattväxling i Ystad. 8 vagnar hade vi att klargöra, då allt ska vara tipptopp när påven är på besök. Påväg ned satt jag och läste  förarmanualen för x61, medan Jörgen körde. Jag fick lite mer insyn i vad klargörningen innebar, även om det var betydligt mycket lättare att göra det än att läsa om det. Förarmanualen tyder också på hur viktigt kaffe är i denna branschen 😉 Vi rullade hem vid halv 5 imorse och det var lite småhalt hela vägen, vilket är bra träning för mig. Som elev lär man sig fort att i Teckomatorp är viktigt att vara i tid, för där ska körlärare röka! 😀

Imorse kom jag hem och la mig när pappa åkte till jobb. Vaknade sedan lagom tills han satte nyckeln i dörren och kom hem. Han var helt chockad över att jag sovit bort hela dagen, men med tanke på att jag varit vaken i ett dygn var det knappast konstigt. Jag hade dessutom svårt att sova för jag var så uppe i varv. Jag låg i sängen och kollade blocket, varpå jag ”råkade” hitta en grej till Honey som jag letat efter i evigheter. Den kostar upp emot tusenlappen ny, vilket inte riktigt passar min studentplånbok. Nu ska jag bara försöka få det hemskickat från lilla Gotland!

// Fanny

 

LIA-1

Äntligen är vår LIA-1 utlottad och färdigplanerad. Just nu är det bara halva klassen, alltså 18 stycken, som ska ut, men platsbristen märks! Vissa har hamnat på SJ Malmö, 5 stycken på Arriva och även en liten avskiljare på Infranord Halmstad. Transdev har också ca 6 personer, men där kommer de köra två personer per körlärare. Sist med inte minst har vi ett par på GC Malmö och även två stycken som förtvivlat blir uppskickade till Göteborg.

Min LIA då? Ja… Med någon obegriplig nybörjartur lyckades jag få inget mindre än Arriva Helsingborg. Är fortfarande lika chockad. Här åker folk Skåne runt medan jag kan utgå från hemmaplan. Jag får nästan dåligt samvete när folk frågar vart man hamnat och man kan svara ”Arriva… Hel..sing..borg.. ”. Men jag är så glad! Det var här jag ville ha min LIA-1 och det var här jag fick den! YES!

IMG_3234aa.jpg

Jag drog ihop ett gäng för att åka ned till Malmö och ordna med det praktiska hos deras servicesamordnare Anette. Jag gillar att förenkla saker, så nu slipper hon dra samma historia 5 gånger om. Vi skrev på lite papper, gick rundvisning, samt fick ut nycklar och elevbricka. Insåg dock ganska snabbt, men ändå alldeles för sent, att någonting var annorlunda med mina nycklar jämfört med de andras. Gissa vad som saknas?

Mina nycklar hade ingen tagg för att ta sig in i Arrivas lokaler, vilket jag insåg i samma sekund som jag skulle hoppa på tåget tillbaka till HBG. Ringde till Anette och undrade om jag skulle vända tillbaka, men hon sa att det gick att ordna i Helsingborg, som tur är!

På senaste tid har jag tagit tjuren vid hornen väldigt många gånger, med väldigt mycket som jag egentligen är livrädd för. När jag var ute på medåkning med Martin hade jag preciiiis avbokat en rutinkontroll hos tandläkaren. TJIIII fick jag, för några dagar efter började min kindtand ila något alldeles galet när jag borstade eller tuggade. Jag har aldrig haft hål och vet inte hur det känns, men.. AJ. Martin drog en ”tandläkarpredikan” för mig och därefter var jag övertygad om att gå dit så fort som möjligt!!! Idag.. en månad senare.. har jag fortfarande inte varit där. Inatt fick jag nog och skrev till tandis för att be om en tid. Om en timme smäller det!

Igårkväll fick min pojkvän ett utbrott på mig, där jag låg uppgiven över matbordet och skrek ut min tandläkarskräck över hela världen!! (Ni hörde det garanterat!) På detta kontrar pojkvän med att tandläkaren inte är ett dugg farlig, men att hans föräldrar ändå var tvungna att muta honom med ”en radiostyrd bil som kunde gå på vatten” när han var liten. ”-JA! För det där var ju smart sagt!” utbrister då mamma. ”Var tror du att hon kommer dra detta nu!”. OCH JA! Hade jag, 21 år gammal, kunnat få min häst för att jag gick till tandläkaren så hade det varit toppen! Istället får jag nöja mig med ännu ett läkarbesök på fredag. Min svanskota ska undersökas, 4 år efter en galet snygg vurpa av hästen. Ska man ha ett sittande jobb, bör man nog kunna sitta ner i mer än 1 timme smärtfritt. Spännande vecka!

// Fanny