LIA-3, vad blir det av mig?

Såå! Nu har jag äntligen skrivit mina sista grundläggande prov i skolan och gett mig ut på min sista LIA. Vi är ju ett gäng på 34 stycken oslipade diamanter som om TrettioTvå dagar tar examen. Ehm. Okej? Vad hände? Hur kan tiden ens gå såhär fort?

Och min sista LIA blev på självaste Arriva Helsingborg. De flesta har faktiskt gissat på att det skulle bli Green Cargo. Eller snarare ALLA som inte vetat, har gissat på Green Cargo. Och jag trivdes verkligen superbra med körningen på GC och det kändes lite vemodigt att tacka nej till en anställning där. Samtidigt så känns det väldigt rätt att vara här på Arriva också. Det känns bra att ha en positiv känsla från båda företagen man varit på. Jag har iallafall hunnit göra min första vecka och även skrivit kontrakt på timanställning för i sommar. Det ser ju lite annorlunda ut då Arriva inte påbörjar sin utbildning av lokförare förrän i September. Jag har varit lite påstridig på den fronten och verkligen inte velat sitta sysslolös i sommar. Och nu blev det bestämt att jag och en klasskompis ska få vara på växlingen i sommar, och få lokförarbiten i höst. Det bästa av situationen helt enkelt! Och det känns super!

IMG_6440ab.jpg

Min första vecka har varit väldigt lärorik. De tre första dagarna tillbringade jag med Philip på växlingen. Lite klurigt. Helt nytt tankesätt med planeringen och mycket ringande hit och dit när allt inte klaffar. Men det ska nog gå att få rätsida på detta med!

I fredags började jag min körning på linjen. Och jag blev allt lite glad när jag insåg vem jag skulle köra med. Nämligen den första som jag någonsin körde ett pågatåg med! Efter min första ”medåkningsvecka” på Green Cargo, så ordnade ju Martin så att jag fick köra Pågatåg till Helsingborg med hans gamla handledare Mats. Och självklart är det just Mats som jag ska tillbringa lite tid med nu.

Under vår första tur så kände jag mig verkligen som Bambi på hal is! Hela känslan som jag hade fått från LIA-1. Att bromsa mjukt, men ändå komma in mot plattformarna med hastighet för att inte tappa. Äh, det var som bortblåst. WAAAH! ATC:n piper och byter hastighetsbesked stup i kvarten. 10-övervakningarna ligger och lurar jämt och ständigt. Ojojoj, vilken tvärvändning det blev för min nu väldigt ingrodda godshjärna. MEN! Shit vilken framförhållning jag har i min körning nu! Tackar mina tio veckor med Viktoria och godståg för det! Soligt var det iallafall när vi begav oss upp mot några breddgrader jag aldrig besökt med Pågatåg. Nämligen Kristianstad, Bromölla och Karlshamn. Och det var klurigt. Ny bromsteknik. Nya banor och nya ställen att lära sig bromspunkter på. Det blev en uppvärmningsdag som jag inte var sådär jättenöjd med direkt, men jag MÅSTE börja inse att man inte kan lära sig allt på en minut eller två.

Igår körde vi ned till Ystad där jag faktiskt började på tillbaka lite feeling i ”bromshanden”. Sedan begav vi oss ned mot Simrishamn, där jag inte heller varit så den banan var stängd under hela min första LIA. Det var spännande med lite system M, då vi endast läst om det i TTJ:n. Hela grejen med K-möte, ankomstanmälan och detta ytterst moderna sätt att köra tåg på är ju lite kul. Dock kändes det betydligt mer hightech än jag tänkt mig, så nog tusan löste det sig bra.

Idag hade vi 3 vändor till Hässleholm, vilket faktiskt är bra då jag måste nöta, nöta & nöta in alla bromspunkter. Idag kändes det väldigt bra med körningen. Jag har fått tillbaka min lilla känsla för mjuka inbromsningar igen och har även börjat varva med att köra med vänsterhanden för att få lite utmaning. Första vändan upp till Hässleholm gick bra. Men andra vändan ringer fjärren och säger att vi kommer få stå till i Perstorp då det är en trafikstörning längre fram. Efter en stund får vi veta att det är obehöriga i spåret längre fram på sträckan, och vi var tillslut tvungna att vända på vårt tåg och för att köra tillbaka enligt tidtabellen på andra hållet. Det blir ju alltid ett visst tumult. ”Men jag ska till Stockholm!”, ”Vad händer nu?”, ”När kommer bussen?” och man vet i princip ingenting förutom att bussar är beställda. Sedan är det inte alltid att svenska hjälper i alla lägen!  ”Det är obehöriga i spåret. Du måste omboka din SJ-biljett” är inget man kläcker ur sig på Spanska direkt. Tillslut fick de använda en ”Translate-app” för att översätta. Man får ju hoppas på att det blir en någorlunda ordagrann översättning med tanke på att man inte förstår ett ord av vad som står på det andra språket.

Tredje rundan började med en 5 minuters försening. Vi var klara för avgång 14.17 och vår tågvärd hade ”vridit” för att vi skulle få tågväg ut från Helsingborg. Dock kom där ingen signal. Och till vår förvåning såg vi att Öresundståget bredvid oss hade fått signal trots att det inte verkade vara någon lokförare på plats ens. Tillslut, vilket kändes som en evighet, rullade de iväg och tågex ringde till vårt tåg och förklarade sig. ”Jag blev lurad! Öresundståget ”vred” så tidigt att jag trodde att de skulle hinna rulla innan er”. ÄSCH! Sånt som händer och det var bara att jaga tid så gott det gick, trots att våra tågmöten på vägen upp blev flyttade och det inte flöt på så bra som det hade kunnat göra.

Imorgon väntar en till sväng med Mats innan han tar en veckas semester och jag ska åka med instruktör, samt en annan körlärare ett par dagar. Vi får se hur detta går! ”Som på räls” hoppas jag 😉

// Fanny

Annonser

Min sista vecka!

Sista dagen på min LIA-1 var egentligen i fredags, men jag hade turen att få köra ett extra pass idag, pågrund av att jag missat en del timmar. Det kändes skönt att kunna lämna med flaggan i topp, då det flöt på väldigt bra. Jag kommer att sakna att denna utsikten, men om knappt två månader är det dags att styra kosan ut mot nya äventyr!

img_3795

Veckan har rullat på rätt bra. Mitt största problem har varit ”0P” i huvudindikatorn då vi kört mycket mellan Malmö-Lund. Med andra tåg framför och inga uppdateringar blir det lätt så!  Långsam körning och signaler som slår om till ”kör” precis när man bromsat ned inför stopp. För att passera måste vi ned under 40km/h, då ATCn fortfarande tror att signalen står i stopp. Eller så skriker ATCn att jag ska bromsa, och när jag väl bromsat får man en uppdatering till takhastighet igen. Det är en viss teknik & det kan absolut dra ut på tiden om man har ett långsamt fordon framför sig. Jag har även fått skriva mina två första ”riktiga” blanketter i veckan. Vi stod i Lund utan signal och när vi väl fick signal ringde fjärren och bad om en blankett 22. Balisöverensstämmelsefel i Flackarp med driftbroms, men vi klarade oss utan. Vidare var i Teckomatorp, där en vägskyddsförsignal eventuellt kunde vara släckt, vilket den också var. Lite kul att båda blanketterna kom på samma dag, med så tätt mellanrum. Jag klarade ut det ganska bra, trots att man blir lite pirrig första gången man gör det på riktigt och inte med klasskompisar.

Jag har haft full rulle hela veckan och helgen. Jag märker verkligen kontrasterna, fast ändå inte.. mellan mina arbeten. Den ena dagen sitter jag still, tänker och agerar. Andra dagen haltar man fram med skoskav & blödande fötter för att barnen ska få lära sig trava. På någon omöjligt vänster kan jag sadla en häst, samtidigt som jag instruerar en förälder om hur man tränsar. Samt håller koll på barnet som kratsar hovar och hindrar en fjärde häst från att bita en unge i armen. ”Oj…vilket..tålamod du har!” är nog helgens bästa kommentar! Dessa yrkena innebär båda 100% koll, hela tiden. Vare sig du sitter eller haltar!

Jag hann slänga ihop några kolakakor och en burk till Arrivas fina lokförare och tågvärdar. Kolakakor är ju tyvärr väldigt beroendeframkallande och burken var tömd efter vår Förslövstur idag 😉

Och nu! Nu är nyckelknippan bara hälften så tung. Arrivajackan hänger på sin krok och jag fick traska hem idag med en viss tomhet i hjärtat. Samtidigt är jag full av lärdomar och upplevelser som jag aldrig kunnat föreställa mig att få! Har träffat underbara människor och fått massor med lovord som värmer i hjärtat. För första gången på väldigt länge känner jag att jag är bra på något och inte bara ”halvdan”.

Tack för allt Arriva!img_3807

// Fanny

Arriva – Vecka 2

En ny vecka är avklarad, med kvällsturer denna gång. Det är rätt annorlunda att börja sent och sluta sent. Hela mitt liv har jag gått till skolan på morgonen och kommit hem på eftermiddagen. Även om dygnsrytmen är lite.. förstörd, så känns det bra! Att kunna packa ihop och ta helg, när andra går med tunga steg mot måndagens bestyr. Det är värt sin vikt i guld! Dock märks det hur ovan man är. Till och med min hamster, med inbyggd väckarklocka 22.00, har tappat kontrollen på natt och dag :’)

Det har varit lugnt på järnvägen även denna veckan. Några beläggningar och en ganska härlig lövhalka är vad vi fått träffa på! Under våra två lediga dagar mitt i veckan vaknade man dock upp till en artikel om olyckan i Hallandsås. Säger man att det är ovanligt lugnt på järnvägen, får man smaka på motsatsen illa kvickt!

I tisdags körde vi en tur ner till Ystad. Redan i Lund hade vi problem med fotsteg som inte ville gå in, så vi fick öppna och stänga dörrar titt som tätt. Trots att vi var sena, så var våra möten ännu senare så tiden rann iväg. I Ystad köpte Jörgen mat och när vi skulle åka igen så inser han att maten inte är med i hytten! Den står på Ystadskontoret! Jörgen studsar ut ur hytten, springer iväg efter sin mat o ropar: ”KÖR INGENSTANS UTAN MIG!!!”. Jag och tågvärden står kvar och tittar på varandra.. Sen brast vi ut i asgarv! Vem vet, vi kanske tutar och kör direkt det blir grönt i signalen 😉

Vi körde en tur från Höör ner till Ystad igen, där ersättningsbuss skulle ta passagerarna till Simrishamn. I Svarte, stationen innan Ystad, bad Jörgen min leta fram meddelandet om att ”buss ersätter” i PIS:en. Detta meddelandet var menat att gå ut i Ystad, men i min hast råkade jag trycka på enter, varpå man hör tåget säga: ”Svarte.. är tågets slutstation, härifrån ersätter buss”. HAHAHA! Jag såg framför mig hur passagerarna förvirrat tittar sig omkring, packar ihop och reser sig upp! Som tur är har jag en snabb Jörgen som bad dem åka en station till och en snabb tågvärd som motade in dem till sätena igen. Sålänge jag håller mig till förvirrande fel och inte feliga fel så är jag nöjd!

I fredags körde jag nog ett av mina bästa pass! Just där och då kändes bra rätt igenom. Atc:n var glad, jag var glad och några tågvärdar frågade om det var min sista LIA. Då var det bara min sjätte dag! Ibland får man bara till det helt enkelt.

Lördagsnatten bjöd på lite spännande ståhej! Lönehelg och halloween. Folk är inte bara fulla, de är läskiga också! Jag är evigt glad att jag inte är tågvärd sånnahär dagar. När passet var över fick jag ta över vår bil från dessa galningar som skulle ut och göra stan osäker. Jag var måttligt glad att få köra hem och slippa träffa fler knasbollar den kvällen.

 

Halloween bjöd också på några trevliga fordonsfel. Vi stod på Lund C och jag reflekterade lite över vad det var för pip som hörs när man provar förarövervakingen. Nu i efterhand vet jag inte vad som gick snett i mitt tänkande, för det är ju självklart ljudet till förarövervakningen xD! Jörgen tyckte iallafall att jag kunde prova att släppa foten från pedalen när jag körde, då vi för tillfället inte hade några passagerare ändå. Jag släppte och det började pipa. Jag kvitterade med foten men det fortsatte att pipa. Och så kan man sammanfatta den händelsen. Ett evigt pipande av det äckligt höga ljudet, som inte ville försvinna vad vi än gjorde. Tillslut fick Jörgen koppla om hårdvara/mjukvara för förarövervakningen och då äntligen tystnade det. Vi körde sedan ett tåg upp från Malmö via den halkiga Råå-banan. Det slirade och slirade, och vi provade tillist att koppa bort elbromsen, för att bara bromsa mekaniskt. Det slutade slira helt och bromsade hur bra som helst. Dock så kopplar elbromsen in sig igen efter ish 5 minuter, och när vi närmade oss Ramlösa var jag tvungen att bromsa, trots att elbromsen gått in igen. Det slirade till och plötsligt visade den ena hastighetsmätaren 100 och den andra 120. Visade sig att vi hade två felaktiga hastighetsgivare på samma boggie, och då fungerade bara hälften av motorerna. Detta problemet lyckades vi inte lösa, trots att vi provade snabbroms och lite andra klurigheter. Dock var det ju bara en station kvar till slutstationen och växlaren som tog över i Helsingborg sa att vagnen ändå skulle in på tillsyn. PJUH!

Inatt blev det en nattväxling i Ystad. 8 vagnar hade vi att klargöra, då allt ska vara tipptopp när påven är på besök. Påväg ned satt jag och läste  förarmanualen för x61, medan Jörgen körde. Jag fick lite mer insyn i vad klargörningen innebar, även om det var betydligt mycket lättare att göra det än att läsa om det. Förarmanualen tyder också på hur viktigt kaffe är i denna branschen 😉 Vi rullade hem vid halv 5 imorse och det var lite småhalt hela vägen, vilket är bra träning för mig. Som elev lär man sig fort att i Teckomatorp är viktigt att vara i tid, för där ska körlärare röka! 😀

Imorse kom jag hem och la mig när pappa åkte till jobb. Vaknade sedan lagom tills han satte nyckeln i dörren och kom hem. Han var helt chockad över att jag sovit bort hela dagen, men med tanke på att jag varit vaken i ett dygn var det knappast konstigt. Jag hade dessutom svårt att sova för jag var så uppe i varv. Jag låg i sängen och kollade blocket, varpå jag ”råkade” hitta en grej till Honey som jag letat efter i evigheter. Den kostar upp emot tusenlappen ny, vilket inte riktigt passar min studentplånbok. Nu ska jag bara försöka få det hemskickat från lilla Gotland!

// Fanny

 

Arriva – Första veckan klar!

Min första vecka är redan slut! REDAN!? Har haft tre pass, på 10 timmar vardera, så det är väl egentligen ett bra sätt att starta på. Jag är så full av intryck att det för en gångs skull är skönt att sitta hemma och smälta allt. Måndagens bravader har jag ju redan berättat om så jag får hoppa vidare till tisdagen. Vi började med en lugn tur, Helsingborg – Förslöv. Sedan tuffade vi ned mot Ystad, vilket är en ny bana för mig. Från Ystad blev vårt tåg inställt så vi fick åka pass upp till Malmö där vi hade lunch. Vi hade också tid att spana in malmökontoret lite noggrannare då det gick rätt fort sist jag var där. Vi körde sedan upp till Höör, tillbaka till Malmö och sist upp till Helsingborg. Allt har rullat på och vi har varit lite förvånade över hur lugnt det varit i trafiken i flera dagar nu.

Igår gav vi oss på ett likadant pass som i måndags, alltså lite repetition. Först västkustbanan ned till Malmö, vidare mot Trelleborg. Vi delade vår mult i Trelleborg, tog lite rast och körde sedan tillbaka den gamla multettan till Malmö. Därifrån skulle vi köra Rååbanan tillbaka till Helsingborg, men där tog det tvärstopp i min hjärna, så Jörgen körde hem. Jag är inte alls bekväm med banorna som går neråt i Skåne. Kan vara för att min linjekännedom på det hållet är näst intill obefintlig. Nu har jag dock suttit hela natten och pluggat driftplatser och linjeboken för att ha koll på vart jag ska ändra i ATCn. No mercy.. jag ska kunna allt och fort ska det gå!

I Helsingborg hade vi lunch för att sedan köra upp till Förslöv. I hytten åt det hållet vi skulle köra låg en lapp att vindrutetorkarna var trasiga. Som tur var sken solen och vi klarade oss till Förslöv och tillbaka. När det sedan bar av till Halmstad såg det lite mörkare ut på himlen. Det är rätt kul att uppleva alla dessa människor som åker tåg! Aningen hinner de inte på, eller så hinner de inte av. I Ängelholm stod vi i nästan 2 minuter då vi var lite tidiga. När vi sedan började köra igen kommer tågvärden fram: ”det var en man som inte hann av i Ängelholm”. Helt fantastiskt vad folk kan (miss)lyckas med!

När vi närmade oss Hallandsåstunneln insåg vi hur mörkt det faktiskt var på himlen. Vi kunde inte göra annat än att hoppas på att det inte skulle regna på andra sidan. Helt i onödan. För när vi kom ut på andra sidan vräkte det ned och vindrutetorkarna rörde sig inte ur fläcken. Man såg ytterst lite, och i det läget är man ju överlycklig att ha en fungerande ATC. Dock så ska man ju lyckas pricka plattformarna, vilket vi faktiskt klarade det med. När vi passerat Laholm säger Jörgen: ”Här framme ligger Eldsberga. Minns du vad som finns här?” Min hjärna började snurra igång.. ”Öhh.. Är det en.. En växel?” Jörgen: ”Ja det finns också, men mer? Vi får väl se om du upptäcker det!” Och där sitter jag och spejar utan att ha en aning om vad jag letar efter. OCH plötsligt upptäcker jag skylten! En spänningslös sektion, såklart!! Blev förvånad över hur fort min hjärna tänkte där! Pådraget i noll och lyckades leta upp knappen innan vi swischade in i sektionen. Jag har en jäkla respekt för den där knappen, då den sitter precis bredvid parkeringsbromsen. Jag har hört historier om hur mindre trevligt det är att bromsa fast sig i spänningslöst. Precis när vi kommit in i sektionen börjar det blinka och pipa och jag tänkte ”NEEEEJ, tryckte jag seriöst på fel knapp!?”. Tills jag inser att det blinkar ”-FEL-” i huvudindiaktorn och ATCn tar oss. Det var alltså bara ett balisfel och Jörgen var snabbt framme på lossningsknappen. HAH! Då har jag provat på det också. Jag förstår vad simultankapacitet är till för i detta yrket 😉

Mina nya mål är att skriva ned allt som händer under turerna. Hur, var och varför vi löser problem och agerar på ett visst sätt. Jag brukar ha dåligt minne, men detta sätter sig rätt snabbt! Om jag skulle glömma något får jag lite hjälp på traven om det står nedskrivet någonstans. Jag kanske inte är så dum som jag ser ut trots allt! 😉

img_3421-1a

// Fanny

Arriva – Dag 1

Jag har haft en bra första dag på LIAn! Ett höjdarpass på 10 timmar, så har provat på en hel del sträckor. Helsingborg-Trelleborg. Trelleborg-Malmö. Malmö-Teckomatorp- Hbg. Hbg-Förslöv. Hbg – Halmstad. Jag var pigg och koncentrerad hela dagen, till och med när jag kom hem. Men imorse när jag vaknade så kände jag ändå lite ”träningsvärk i hjärnan”.

Helsingborgs Central ”Knutpunkten” har satt upp en riktgt fancy bild på en av sina hissar. Synd bara att hissen inte fungerade! :’) Jag la lite tid i Trelleborg på att få koll på LIA-handboken. Där ska man ju skriva in vilka turer man kört och vad man tränat på. Rutan till detta rymmer 5 ord i normal handstil. Antingen vill de att man tränar på så lite som möjligt, eller så får jag gå ned några storlekar, till en oläslig handstil.

 

Minns ni att jag skrev om min klasskompis som råkat missa en bit av Burlöv och fått backa! Detdär stället Burlöv är en plats där all världens karma samlats! Igår skulle vi ta över ett tåg i Malmö för att köra via Teckomatorp till Helsingborg. Vi stod vid 80-tavlan på centralen, när Jörgen ser att det för ovanlighetens skull är ett multat Pågis som kommer. Vi skyndar oss fram till 160-tavlan istället, för att snabbt kunna hoppa in då det var någon minut sent. Den förra föraren bad oss ringa fjärren, då det tydligen skulle orderges om något balisfel. Vi närmar oss Burlöv, Jörgen har precis pratat färdigt med fjärren och ber mig stanna vid 80-tavlan. Jag bromsar ned, men min magkänsla samtycker inte riktigt. Vi stannar, men något känns fortfarande fel. Något med tavlan stämmer inte! Jag ser i backspegeln att tågvärden ser smått förvirrad ut! Sen kommer verkligheten ikapp mig! ”MEN! Är vi inte en mult?!” utbrister jag. Dat ögonblick! Vi stänger dörrarna, Jörgen ropar ut att vi ska köra fram en bit. Väl framme öppnar vi dörrarna igen, men som tur är verkar mult2an tom och ingen ska av. JÄVLA BURLÖV! Men smått skrattretande var det. Stackars körlärare som ska hålla koll på 500 saker samtidigt. Är så glad att någon orkar med att lära mig saker! Jag ska börja lita mer på min magkänsla för den stämmer 99% av gångerna!

Mina största problem har varit att få till dedär perfekta bromsningarna som helst ska sitta på första försöket 😉 Och att slå på helljuset! Ibland får jag till det, men om jag blinkat på en kollega eller bländat av för ett stopp så glömmer jag 70% av gångerna att sätta igång det igen. Otåliga jag är på krigsstigen! Det var dock lite småkul när jag skulle stanna vid en perrong och letade efter en U-tavla. Framför mig stod ett Öresundståg, med helljuset på, och jag såg inte ett skit efter att ha råkat titta in i lamporna. Insåg sedan att det var en klasskompis som körde och skrattade för migsjälv. Okej.. Vi är på samma nivå.. Våra hjärnor går på högvarv idag. Det är kul att bli bländad för en gångs skull! Jag har själv bländat en del stackare antar jag. På onsdag kör vi igen. Jag längtar massor!

// Fanny

 

LIA-1

Äntligen är vår LIA-1 utlottad och färdigplanerad. Just nu är det bara halva klassen, alltså 18 stycken, som ska ut, men platsbristen märks! Vissa har hamnat på SJ Malmö, 5 stycken på Arriva och även en liten avskiljare på Infranord Halmstad. Transdev har också ca 6 personer, men där kommer de köra två personer per körlärare. Sist med inte minst har vi ett par på GC Malmö och även två stycken som förtvivlat blir uppskickade till Göteborg.

Min LIA då? Ja… Med någon obegriplig nybörjartur lyckades jag få inget mindre än Arriva Helsingborg. Är fortfarande lika chockad. Här åker folk Skåne runt medan jag kan utgå från hemmaplan. Jag får nästan dåligt samvete när folk frågar vart man hamnat och man kan svara ”Arriva… Hel..sing..borg.. ”. Men jag är så glad! Det var här jag ville ha min LIA-1 och det var här jag fick den! YES!

IMG_3234aa.jpg

Jag drog ihop ett gäng för att åka ned till Malmö och ordna med det praktiska hos deras servicesamordnare Anette. Jag gillar att förenkla saker, så nu slipper hon dra samma historia 5 gånger om. Vi skrev på lite papper, gick rundvisning, samt fick ut nycklar och elevbricka. Insåg dock ganska snabbt, men ändå alldeles för sent, att någonting var annorlunda med mina nycklar jämfört med de andras. Gissa vad som saknas?

Mina nycklar hade ingen tagg för att ta sig in i Arrivas lokaler, vilket jag insåg i samma sekund som jag skulle hoppa på tåget tillbaka till HBG. Ringde till Anette och undrade om jag skulle vända tillbaka, men hon sa att det gick att ordna i Helsingborg, som tur är!

På senaste tid har jag tagit tjuren vid hornen väldigt många gånger, med väldigt mycket som jag egentligen är livrädd för. När jag var ute på medåkning med Martin hade jag preciiiis avbokat en rutinkontroll hos tandläkaren. TJIIII fick jag, för några dagar efter började min kindtand ila något alldeles galet när jag borstade eller tuggade. Jag har aldrig haft hål och vet inte hur det känns, men.. AJ. Martin drog en ”tandläkarpredikan” för mig och därefter var jag övertygad om att gå dit så fort som möjligt!!! Idag.. en månad senare.. har jag fortfarande inte varit där. Inatt fick jag nog och skrev till tandis för att be om en tid. Om en timme smäller det!

Igårkväll fick min pojkvän ett utbrott på mig, där jag låg uppgiven över matbordet och skrek ut min tandläkarskräck över hela världen!! (Ni hörde det garanterat!) På detta kontrar pojkvän med att tandläkaren inte är ett dugg farlig, men att hans föräldrar ändå var tvungna att muta honom med ”en radiostyrd bil som kunde gå på vatten” när han var liten. ”-JA! För det där var ju smart sagt!” utbrister då mamma. ”Var tror du att hon kommer dra detta nu!”. OCH JA! Hade jag, 21 år gammal, kunnat få min häst för att jag gick till tandläkaren så hade det varit toppen! Istället får jag nöja mig med ännu ett läkarbesök på fredag. Min svanskota ska undersökas, 4 år efter en galet snygg vurpa av hästen. Ska man ha ett sittande jobb, bör man nog kunna sitta ner i mer än 1 timme smärtfritt. Spännande vecka!

// Fanny