Livet som tog mig med storm

Innan jag böjar dagens inlägg måste jag få tänka högt. Jag satt precis & bläddrade igenom skräpposten efter ett mejl jag saknade. Och då slog det mig. Det faktiskt var DÄR, bland allt meningslöst spamm.. som jag hittade min antagning till lokförarutbildningen. Och eftersom jag inte ens förväntade mig att det skulle komma ett sånt mejl, så skulle jag aldrig ha letat efter det heller. Tack ödet! För att jag just den månaden rotade bland mina betydelselöst betydande mejl i skräpposten. Annars hade jag aldrig varit där jag är idag.

Det är närmre 4 år sedan startade jag denna bloggen. Då visste jag aldrig att den skulle komma att bli min bästa vän och min värsta fiende. Jag har fått suckar & hånflin, men det rör mig inte i ryggen längre. För jag har fått bevara alla mina minnen och träffat underbara människor pågrund av Hästbrud och Lokförare. Jag är så otroligt tacksam för alla (då främmande) personer som vågat komma fram och fråga ”Är det du som har dendär bloggen?”. Och självklart har jag fnissat inombords åt många LIA-elever som sneglat lite mystiskt på mig på kontoret 😉

Jag var 21år gammal, men fyller snart 25. Jag bor nu i en villa inne i Helsingborg, med min älskade häst 2 minuter från ytterdörren. I snart TRE år har jag jobbat på Arriva! OCH inte ett inlägg har kommit på bloggen?  Det kan bara ha en logisk förklaring! Lokförarlivet kom och tog mig med storm. Blåste bort mig från allt vad socialt liv innebär. Bort från regelbundna måltider och regelbunden sömn. Bort från alla rutiner jag någonsin skapat.

Just därför tänkte jag ägna ett litet inlägg åt just lokföraryrkets för- och nackdelar. Oavsett hur bitter jag kommer låta här under, så vill jag poängtera att jag älskar mitt jobb. Jag älskar arbetsuppgifterna. Jag älskar mina kollegor & att köra X61. Jag vill dock bjuda på ärliga, men subjektiva, åsikter om hur livet som lokis kan upplevas.

Livet som lokförare

Det jag uppskattar extremt mycket är att du kan åka och shoppa en vardag & ha hela Väla för digsjälv. Det är smidigt att boka tex hantverkare, hovslagare eller hemleverans för man är ofta hemma de tider då andra är på jobb. Förstatjing på det mesta helt enkelt.

Dock, kommer ditt sociala liv att påverkas extremt. Vi på Arriva jobbar varannan helg & det började direkt tära på mig att alltid vara den som säger:  ”jag jobbar den helgen”. En del lediga helger är man dessutom för trött för att ens orka vara social. Det gäller att ha en förstående vänskapskrets, familj och att verkligen ta vara på de små stunder som finns. Det handlar inte om att vi är lediga mindre än andra yrkesgrupper. Vi är bara lediga på helt andra tider. Nu lever jag ensam, så det drabbar mig inte lika hårt. Men jag kan föreställa mig känslan av att komma hem 00.30 en fredagkväll, när resten av familjen lagt sig.. Att missa söndagsfrukosten tillsammans. Dessutom vara borta på julafton eller midsommar. Och det leder oss in på nästa exempel – Arbetstider

Alla företag är olika på denna fronten och egentligen bör det finnas morgon, kväll eller blandgrupper. Arriva kör nån slags egen variant på detta för tillfället. Trots att jag är fastanställd, så jobbar jag runt dygnets alla timmar. Vissa veckor kan jag börja 04. Nån dag senare kan jag jobba 22-06. Sen kan jag gå på lite kvällar, innan jag plötsligt ska upp vid 04 igen. Det ser inte alltid såhär illa ut, men det händer! Som en mental berg- och dalbana. Jag tycker nästan att det tar mest fysiskt på mig, då jag sover extremt dåligt dessa perioderna. Sedan finns såklart goa veckor där man kanske jobbar tre dagar för att fridagsnyckeln faller ut så.

Arbetstiderna har också en tendens att förstöra ens matrutiner. Det är inte ovanligt att äta sin lunch vid både 08, 16 eller 20. Rutiner med mat är extremt svårt. Jag ser dessutom otroligt många kollegor som köper mat ute. Säga vad ni vill, men det ÄR INTE HÄLSOSAMT att trycka en pizza vid 22. Inte en enda dag i veckan! Tänk på vad ni äter. Vårt yrke grundar sig i vår hälsa.

Hälsan då? Vi har ett stillasittande arbete. Det längsta vi behöver gå är 160 meter för att byta ände på ett multat tågsätt. Jag går fortfarande på Arrivas växling och springer en hel del under passen. Jag har dessutom häst, renoverar hus, tränar regelbundet. Och då funkar ett stillasittande jobb. Men har man ingen aktiv fritid så bör man överväga att skaffa det. Dålig sömn, dåliga matvanor & stillasittande.. Det är en farlig kombo, om man inte har den under kontroll.

Däremot har vi ett fantastiskt roligt arbete. Hur tråkigt det än låter, så är livet på räls extremt spännande. Det finns veckor, då det inte händer någonting *host*..  Sedan kommer ketchup-effekten och hela järnvägen rasar samman. Det är AMAZING att vara lokförare. Och all tid hemifrån gör att man skapat sig en egen liten familj på jobb. Man har kollegor & vänner som man kan prata med om allting! Man stöttar varandra de dagar allt är jobbigt. Vi skämtar, stojjar och har en grym stämning på Arriva. Jag är otroligt glad att det är just här jag fått äran att tillbringa mina tre senaste år.

En fråga som jag ofta får gäller lönen. JA, vi har en bra lön, trots att mycket vill ha mer. De veckor när allt flyter på, är man glad för sina pengar. Men de veckor då sömnen ligger efter, saker krånglar och man är permanent utmattad…  Ja, då hade man gärna tagit det dubbla! Och det är charmen med järnvägen. Man är aldrig nöjd med allt. Många av de gamla rävarna gnäller om hur allt var bättre förr. Och jag tror dem! Det var bättre förr. Kanske lite föööör bra. Men ändå har många stannat i branschen i 40 år. Jag drar slutsatsen att det finns något magiskt med järnvägen. När man väl hittat hit, vill man inte härifrån 😉

Det var ett tag sedan ni hörde från mig. Jag ser att bloggstatistiken ökar under antagningsperiderna. Finns det något speciellt ni vill att jag ska berätta eller kommentera så finns jag på Instagram: @fannybany  Annars går det bra att skicka ett mejl till:  frbany@hotmail.com

Ha det toppen! Och glöm inte söka till lokförarutbildningen, om ni inte redan gjort det

IMG_0046IMG_6470

4 reaktioner på ”Livet som tog mig med storm

  1. Så roligt att du är igång igen. Jag tänkte att du hade fått så många sura kommentarer, spam och ett antal stalkers att du lade ner projektet bums. Bra att du skiter i sådant. Ser fram emot att följa med på ditt tåg.

    Hälsningar Micke.

    Skickat från min iPad

    Gilla

  2. Trot inte att det är så stor skillnad på att gilla hästar eller att gilla lok. Det måste vara en fantastisk känsla att kunna tygla något som är så otroligt mycket starkare än en själv. Jag var ganska duktig på att rida när jag var ung. Naturligtvis ville jag bli lokförare. Men nerverna svek. Jag fixade inte alla incidenter vid obevakade järnvägsövergångar och jag var med om, när jag ofta åkte med på loket med en vacker gammal man jag lärde känna.

    Roligt för dig kan väl vara detta klippet. En tysk tant har köpt ett lok, och fungerar ungefär som en lastbilschaufför. Hon får sina uppdrag och klarar sig mig veterligen mer än hyfsat. Precis allt gör hon själv. Fartreglaget är kul. På grund av lokets tredelade konstruktion går reglaget med kedjor och en liten visare talar om vilken spänning vilken spänning hon har lagt på.

    Fortsätt med bloggen och ge fan i att lyssna på skitprat. Här har du klippet:

    Ingen dålig häst hon har…

    Micke.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s