Att leva på en kant!

Ännu en simulatorvecka har börjat, vilket medför en hel del självstudiedagar. Igår fuskade jag lite med plugget och åkte på ingenjörsuppdrag med min gamla klasskompis, G. Vi sökte lokförarutbildningen samtidigt, men tyvärr kunde vi inte påbörja utbildningen tillsammans. Istället får vi umgås på alla andra ”järnvägsnördiga” sätt som finns. Igår åkte vi till Kävlinge för att göra en uppgift de har i kursen ”Järnväg i ett europeiskt perspektiv”

img_3173

Snyggaste stationsbyggnaden än så länge!

All järnväg strävar ju som vanligt efter en EU-standard. Deras smått flummiga uppgift var att mäta perronghöjder, utrymmen och se över kontrastmarkeringar mm. Till detta hade vi också en ljusmätare, en vindmätare och några andra konstiga mätmojänger. Jag vet inte om TSD, eller ”EU:s tekniska specifikationer för driftskompatibilitet”, som det så vackert heter, har några synpunkter på hur mycket det får blåsa på Skånes perronger.. Vi kunde iallafall konstatera att det blåste en del och de personer som såg oss, kunde konstatera att vi såg smått rubbade ut. Tillsist utbrast G: ”JAG HOPPAS att någon kommer fram och undrar vad jag gör!”. ”Jasså? Varför då?” svarade jag. ”För då tänker jag svara: -Jo, jag tycker ju att järnväg är så hiiiimla intressant!.. Just nu går jag och mäter hela Kävlinge station för att gå hem och rita upp den i AutoCad med exakta mått. Mitt mål är ju att göra hela Lund Central, men det får bli i vår, för det är ett alldeles för stort projekt!” Och ja.. räcker att någon hade sett oss sitta med tumstock och mätverktyg vid perrongkanten för att förstå att vi nog saknade några viktiga pusselbitar 😉

För övrigt har denna veckan varit ganska dålig 😀 Alltid lika kul att vara taggad på en ny, lärorik vecka, varpå man vaknar nästan morgon med en DUNDERFÖRKYLNING. Jag brukar vara förkyld knappa 2 gånger om året, och jag hade precis återhämtat mig från min obligatoriska ”skolstartsförkylning”. Förhoppningsvis har jag avverkat alla sjukligheter för hela året efter detta!

Imorse hade vi körning i den STOOORA simulatorn, Helsingborg-Åstorp, för första gången. Lite småskavanker finns fortfarande, då den hänger sig lite titt som tätt och hydrauliken funkar inte heller. Jag var först ut idag och hade med mig en lärare, varpå den andra läraren och två klasskompisar satt en våning upp för att leka fjärr/simulera lite kuligheter. Jag tror de flesta har upplevt den där bubblan man ibland hamnar i när man är förkyld. Lock för öronen, ögonen är för trötta för att uppfatta vad som sker och hjärnan är på annan ort. Jag hade pluggat ATC hela förra veckan, men när läraren frågade mig om de mest basic sakerna så hade jag inget svar. Vi startade upp och jag konstaterade att säkerhetsgreppet inte fungerade, vilket också var en av skavankerna på simulatorn. Hann köra förbi Ödåkra och göra ett retardationstest, varpå hela alltet hängde sig. Var bara att göra om hela uppstarten och denna gången började det pipa och blinka. Vi insåg att en kvittering av säkerhetsgreppet behövdes. ”Men.. den funkade ju inte för nån minut sen!?” Lärare: ”hmm.. jag tror jag vet..Det satt en pappersbit fastkilad i knappen på handgreppet, så den har nog varit intryckt hela tiden! Gör inte så om du vill ha jobbet kvar”. Lärorikt…

Jag kom iväg på nytt och vi bestämde oss för att inte göra någon retardation för att slippa att datorn hängde sig igen. Simulatorns video är ju inspelad innan Maria- & Ödåkra station byggdes, så utanför nuvarande Maria fanns en halvutrustad nedsättning. På nån vänster lyckades jag fippla med höjningsknappen så jag tryckte för tidigt och fick sitta och räkna stolpar hela tåglängden! Men ja…lärorikt!

Tillslut svängde spåret av mot Åstorp och det kom ”vänta stopp” i förindikatorn. Där satt jag i min bubbla och av någon anledning började jag inte bromsa ordentligt förrän alldeles för sent. Tillslut ser jag den röda signalen i fjärran och inser att jag kommer alldeles för fort. ASSÅ SHIT!! Trots att det är simulerat så tror jag mitt hjärta stannade för en sekund! La på mer broms och satt och väntade på det oundvikliga.. ”JAG ORKAR INTEEEE!!!!!!!” utbrast jag, varpå tåget, helt orealistiskt, stannar några knappa meter innan signalen. Fortfarande uppe i varv, smått förvirrad ringer jag ”fjärren” och berättar att jag har rött i Kattarp L2. ”Fjärren” som suttit och sett hela min färd på sin datorskärm svarar: ”hah, detdär var årets bromsning! Jag förberedde en OSPA, men då får vi väl ta en blankett 21 istället”. Efter detta tyckte jag att inget mer kunde gå fel, tills den sekund jag missar U-tavlan i Åstorp och stannar mitt på övergången till gångfållan, DOCK innan signalen. MHH.. lärorikt!

Idag körde jag alltså enligt ”living on the edge”, vilket jag aldrig hoppas att jag gör om igen! ”Better safe than sorry” är mitt eviga motto, varesig jag sitter på hästryggen, i en bil eller i ett lok. Även om jag är i skolan för att lära mig så är jag smått besviken på hur jag kunde missa 9 av 10 tillfällen att tänka klart idag. En del saker tycker jag ska sitta vid detta laget, men jag kanske tycker för mycket! Återstår att se nästa vecka, för då ska vi på det  igen!

 

// Fanny

Annonser

En reaktion på ”Att leva på en kant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s